Gustaf V 156 år!

Den 16 juni 1858 föddes prins Oskar(II)s och prinsessan Sofias äldsta son på Drottningholms slott. Sonen döptes till Gustaf - hans föräldrar hade vid hans födelse inte en aning om att sonen en dag skulle bli kung Gustaf V av Sverige, då Gustafs farbror Karl XV var Sveriges regent under Gustafs barndomstid. Den 12 juli döptes prins Gustaf i Slottskyrkan.

Gustaf var klen som barn och fick tidigt besvär med slembildning i lungorna. När han var omkring 12 år gammal slog han i benet - skadan var så allvarlig att prinsen blev tvungen att använda kryckor, då benet inte bar honom. Gustafs mor, Sofia, hade hört berättas om den nederländske läkaren Anton Metzger som sades kunna bota de flesta skador och åkommor. Gustaf skickades till Amsterdam, där han behandlades med elektricitet. Prinsen återhämtade sig riktigt, men om det verkligen berodde på läkaren Metzger är oklart.

Gustaf undervisades tillsammans med två av sina tre yngre bröder i Beskowska skolan i Stockholm.

Efter faderns död 1907 ärvde Gustaf tronen. Han var dock första svenska kung att avstå från kröningsceremonin. Gustaf V menade att pengarna som spenderades på förberedelser inför kröningen kunde användas till nyttigare saker. Efter att Gustaf V lät bli att krönas har inte de två senare monarkerna, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf, heller krönts. Gustaf V var också den sista svenska monarken med öppen politisk makt.

Gustaf V var Sveriges monark i hela 42 år - det är rekord, näst efter Magnus Erikssons regeringstid som varade i 45 år.

Kronprins Gustaf (V)

Kungliga reklamstjärnor

Klickade mig runt på YouTube häromdagen och hittade den här, något underliga, men ganska roliga Läkerol-reklamfilmen från 1970. Det man ser är alltså Karl XII:s staty i Kungsträdgården i Stockholm som något trixat med i dator...

En annan kunglig reklamfilm är den i vilken Adolf Fredrik gör reklam för Loka med smak av mango och päron. Också ganska rolig.

Samt en fortsättning...

Fredrikstens fästning

Jag skriver några dagar "för sent", men har haft fullt upp med förberedelser inför skolavslutningen. Nu har jag hur som helst sommarlov!

Jag besökte Fredrikstens fästning i Halden, Norge i lördags - den 7 juni. Fästningen och staden är framför allt kända för att kung Karl XII stupade där i krig den 30 november (11 december enligt gregorianska kalendern och norsk tideräkning) 1718. Jag och min familj bodde på hotell i Uddevalla och tog oss över landgränsen till Halden med bil. Landskapet där är otroligt vackert, även staden Halden i sig.

Den norska flaggan fladdrade i vinden uppe vid fästningen.

Fredrikstens fästning ligger högt ovanför staden, som man stående vid fästningen kan blicka ned över. 

Då vi parkerat hörde vi ljudet av kanonskott som kom en bit längre bort ifrån. Jag och min bror sprang i den riktningen, men hann knappt se någonting. Det sköts salut för att fira unionsupplösningen mellan Sverige och Norge som då ägde rum för exakt 109 år sedan. Det är bara några gånger per år det händer, så det var kul att i alla fall få höra. Efter att det skjutits delades patronerna, ammunitionen, ut till de samlade som ville ha - jag och min bror tog emot varsin.

Patronen som användes då det sköts salut.

Det var alltså Karl (XIV) Johan, den svenska kronprinsen som Karl XIII adopterat från Frankrike, som 1814 grundade den Svensk-norska unionen. Sverige hade år 1809 förlorat den kära provinsen Finland - allt skylldes på kung Gustav IV Adolf som avsattes samma år. Gustav Adolfs senile, barnlöse farbror blev kung Karl XIII. Adoptivsonen Karl Johan, som tidigare hetat Jean Baptiste Bernadotte och varit Napoleons franske marskalk, var en stor fältherre. Svenskarna hoppades att han skulle ta tillbaka Finland från Ryssland och tsar Alexander I, men Karl Johan hade andra planer. Han var klok nog att förstå att ett försök till att skaffa tillbaka Finland bara skulle leda till nya konflikter och krig med ryssen. I stället ville kronprinsen gärna bilda en union med Norge, den danska provinsen. Danmark hade genom många århundraden varit den svenska ärkefienden - i fall Norge blev en del av det svenska riket skulle inget längre hota i väst.

Karl Johan intog Norge och vann det kriget, som fort nådde sitt slut, mellan Sverige och Danmark. I November 1814 valdes Karl XIII, som blev Karl II i Norge, till Norges konung. Sverige och Norge hade efter 1814 alltså samma regent. Den sista kung som regerade över de båda rikena var Oskar II, som tog emot de norska sändebuden på Stockholms slott i maj 1905 - där unionen den 7 juni förklarades upplöst. Kung Oskar var stolt över unionen. Hans valspråk var fram till 1905 "Brödrafolkens väl". Efter unionsupplösningen blev han tvungen att ändra det till "Sveriges väl".

Den norska unionsflaggan samt den svenska hängandes på Fredrikstens krigshistoriska museum.

Vi besökte det krigshistoriska museet vars lokaler finns i en del av Fredrikstens fästning. En utställning handlade om Karl XII:s död.

En av Karl XII:s dödsmasker finns på museet.

Annars var det främst fokus på unionen, både grunden och upplösningen.

Det finns ett monument rest på platsen där Karl XII förmodligen stupade. Jag och min bror tog en massa foton då vi poserade vid monumentet.

Eftersom vi båda är ganska förtjusta i Carolus Rex var vi tvungna att skriva "Älskade Karl XII" i gruset framför monumentet...

Jag och brodern lekte så klart också krig - jag var Karl XII och min bror Fredrik IV av Danmark. Runt omkring fästningen finns gropar grävda, liknande skyttegravar, där jag gömde mig (och så småningom fick en kula genom huvudet).

I turistbutiken köpte min bror en hatt, en kopia av den en soldat bar under 1700-talet. Även tre mynt, hittade vid fästningen, från Karl XIV Johans och Oskar I:s regeringstid. Jag fick en brosch med Karl XII:s monogram (som jag häromdagen bar i skolan).

Bror Anton som 1700-talsherre.

På väg tillbaka till Uddevalla stannade vi i Tanum och tittade på hällristningarna från bronsåldern som finns där. Inte lika intressant som platsen där Karl XII stupade, enligt mig...

I Uddevalla fick vi dessutom syn på Karl X Gustav som stoltserade på sin häst. Hela dagen var mycket mysig och lyckad, helt enkelt. Men också något sorglig, med tanke på att vi spenderade dagen vid platsen där Karl XII dog.

Josefinas 138:e dödsdag

Josefina av Leuchtenberg, Oskar I:s gemål, föddes år 1807 i Milano och växte upp i München - hon hade därför under sitt 69 år långa liv en mycket stark katolskt religiös tro. Katolicismen var, sedan Gustav Vasa 1527 infört protestantismen i det svenska riket, förbjuden i Sverige. Då kronprins Oskar 1822 anhöll om prinsessan Josefinas hand funderade man i Sverige mycket över om Josefina skulle bli tvungen att konvertera, eller om man skulle göra ett undantag för prinsessans och för prinsens skull. Drottningen, Desideria, var fransyska och behöll dock sin katolska tro livet ut.

Kronprinsessan Josefina fick behålla sin tro - den katolska kyrkan Sankta Eugenia i Stockholm fick prinsessans mellannamn, som en hyllning till Josefina. Även till hennes far, Eugène och till drottning Desideria, ett av hennes namn var nämligen Eugénie.

Året innan änkedrottning Josefina avled, 1875, reste hon till Rom, Italien. Precis som svenska drottning Kristina, som två hundra år tidigare abdikerat på grund av att i hemlighet varit förbjuden katolik, ville Josefina innan hon dog få träffa påven. Påven Pius IX tog emot den svenska änkedrottningen, som under resan passade på att se sig om i Europa.

Några månader efter hemkomsten från Rom blev Josefina allt svagare, drabbades av lunginflammation som ledde till hjärtproblem. Hennes sista uttalade ord innan hon gick bort, den 7 juni 1876, lär ha varit:
- Nu går jag hem... Vad jag är lycklig... Jag tackar Dig, min Gud!

Två veckor senare hölls begravningsgudstjänsten i katolsk anda på Stockholms slott. Drottningen sörjdes, hon hade genom livet varit mycket omtyckt av alla hon mött. Josefina ligger begravd i det Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan, Stockholm.

Idag är det förresten 109 år sedan den svensk-norska unionen som Karl XIV Johan lade grunden till 1814, upplöstes. Jag besökte idag Fredrikstens fästning i Halden, Norge (där Karl XII träffades av den kula som gjorde slut på hans liv). Där sköts det salut för att fira unionsupplösningen. Roligt att få ha varit med om, faktiskt. I morgon lägger jag förmodligen upp bilder från fästningen och bakar i texten in lite fakta om unionen och Karl XII:s norska fälttåg...

Den svenska unionsflaggan

Oskar II:s och Sofias 157:e bröllopsdag

I september 1856 friade prins Oskar (II) av Sverige till Sofia av Nassau - vigseln hölls på slottet Biebrich i hertigdömet Nassau vid Rhen, där Sofia växte upp, den 6 juni följande år.

Ett par veckor senare kom brudparet till Oskars hemland Sverige. Där flyttade de in i Arvfurstens palats, som uppförts 1773-1794 för prinsessan Sofia Albertina av Sverige (Gustav III:s och Karl XIII:s syster), vid Gustav Adolfs torg i Stockholm.

Inom äktenskapet föddes fyra söner; Gustaf (V), Oscar, Carl och Eugen. Oskar II hade dock genom åren många väl kända mätresser. Sofia fick då och då tillfälligt flytta utomlands för att slippa höra talas om makens kärleksaffärer.

Prinsessan Sofia blev av Oskars familj mycket omtyckt och ett starkt stöd för sin företrädare drottning Lovisa, Karl XV:s gemål, som under perioder var mycket svag och blev sjuk.

Prins Oskar och prinsessan Sofia tillsammans med de fyra sönerna

Karl X Gustavs 360:e kröningsdag

Ingen trodde, när han föddes, att Karl Gustav av Pfalz en dag skulle bli Sveriges konung. Karl Gustav var sonson till kung Karl IX och son till Katarina av Sverige (halvsyster till Gustav II Adolf) och Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken.

Då Gustav II Adolf stupade vid Lützen i trettioåriga kriget ärvde hans femåriga dotter Kristina stormaktsriket Sveriges krona. Kristina blev Sveriges andra kvinnliga regent, efter drottning Margareta. Drottning Kristina gifte sig aldrig, trots att folk tjatade på henne att hitta en passande make. Hon fick heller aldrig några söner eller döttrar, så när hon förklarade att hon ville abdikera och flytta till Rom fick många svenskar en chock. Vad skulle hända med tronföljden?

Problemet löstes med att Kristinas kusin, Karl Gustav, blev kung Karl X Gustav. Den 6 juni 1654 lämnade Kristina över kronan till Sveriges nye regent, som kröntes samma dag i Uppsala domkyrka. Kungen hyllades - men man önskade att även han, som var ogift, skulle få en inomäktenskaplig tronarvinge. Inte långt efter kröningen ingick Karl Gustav äktenskap med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Det enda barn drottningen födde var sonen Karl (XI).

Karl X Gustav hann bara inneha titeln Sveriges konung i fem år, till sin död. Han fem regeringsår gick framför allt ut på att försvara Sverige, som under Gustav II Adolfs regeringstid blivit en stormakt. Karl Gustav anföll 1655 Polen - hans svenska armé segrade visserligen vid några slag, men kriget blev ingen stor succé då det framkallat en hel koalition mot Sverige.

Danmark förklarade 1657 krig mot Sverige. Karl Gustav lämnade kvar ett fåtal män i Polen, men tog den största delen av armén med sig för att påbörja kriget mot danskarna. År 1568 följde det berömda tåget över Bält, först över Lilla Bält och några dagar senare Stora Bält. Det var vinter. Karl X Gustav ville marschera in i Köpenhamn, men han var då först tvungen att ta sig till den danska ön Fyn. Isen bredde ut sig mellan land och öar. Kanske var den tunn och ostadig, men svenskarna chansade och lyckades ta sig över vattnet till ön. Ett par skvadroner föll dock genom isen och drunknade.

Freden i Roskilde slöts med Danmark, som tvingades lämna ifrån sig landskapen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän; även Bornholm blev svenskt. Sverige var vid den tidpunkten större än det någonsin tidigare varit.

Karl X Gustav kröns i Uppsala domkyrka

Du gamla, Du fria...

...Du fjällhöga nord

Du tysta, Du glädjerika sköna

Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna

Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat Ditt namn flög över jorden

Jag vet att Du är och Du blir vad Du var

Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden

ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden

Så lyder Sveriges nationalsång, skriven av Richard Dybeck år 1844. Varför nämner jag just den, av alla melodier, här? Jo, idag är det Sveriges nationaldag som vi firar till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges nye konung den 6 juni 1523.

Gustavs företrädare till den svenska tronen var den danske kung Kristian II, bland svenskar ökänd under namnet Kristian Tyrann. Bland många andra halshöggs Gustav Vasas far och svåger i Stockholms blodbad 1520, som kung Kristian gett upphov till. Gustav hade tidigare tillsammans med ytterligare fem svenska adelsmän tagits till fånga av Kristian II, och gjorde stark motstånd då kungen skulle krönas i Sverige - det gjorde han rätt i, eftersom blodbadet ägde rum i samband med Kristians kröning. Gustav flydde upp genom Sverige, mot Dalarna. När han väl kom dit försökte han övertala dalkarlarna att följa honom till Stockholm, tillsammans kunde de tvinga Kristian II att lämna ifrån sig den svenska kronan. Folket i Dalarna tog väl hand om Gustav - flera berättelser finns om män och kvinnor som sägs ha räddat Gustav Vasas liv undan de danska knektarna. Men dalfolket var trött på uppror och rådde Gustav att i stället söka sig till Norge.

Gustav lydde rådet han fått och tog sig på skidor mot Norge, men hanns i Sälen i fatt av dalkarlar från Mora som ångrat sig. Nya underrättelser hade kommit från Stockholm, hemskheter berättades om kungen och hans danska soldater. Gustav och Morakarlarna skidade tillbaka mot Mora (anledningen till att man än idag åker Vasaloppet på skidor mellan Sälen och Mora) där de möttes av jublande män, kvinnor och barn. Gustav gladdes åt dalfolkets nya uppfattning om saken, och tillsammans begav de sig till Stockholm.

Gustav Vasa i Mora

Stockholm var en svår stad att inta utan ett skepp, på grund av att staden omgivs av vatten. Gustav Vasa kontaktade vänner i den tyska hansestaden Lübeck, som gick med på att låna Gustav en flotta. Kristian Tyrann hade lämnat Stockholm redan 1521 - senare samma år utnämndes Gustav till Sveriges riksföreståndare, men inte förrän 1523 gjorde han sitt intåg i Stockholm.

Gustav Vasas intåg i Stockholm.

Den 6 juni är alltså, enligt traditionen, datumet Gustav valdes till Sveriges kung. I nationalistisk anda införde Arthur Hazelius, Skansens och Nordiska museets grundare, datumet i kalendern som svenska flaggans dag i början av 1900-talet.

Recept på välsmakande [?] krigsgryta

Nu i studenttider (dessutom är det i morgon Sveriges nationaldag) kan man passa på att festa lite, bjuda familj och vänner på middag. Vad ska man då tillaga? Kanske en klassisk gryta som kokats efter ett recept från det tidiga 1600-talet? Jag måste medge att krigsgrytan passar bäst under fälttåg i främmande land, men i nödfall går den också att koka ihop i hemmet.

Räcker till 25000 portioner

Ingredienser:

3750 kilogram nötkött

12500 kilogram rågbröd

7500 liter gryn (av valfri sort)

175 kilogram salt

375 kilogram smör

75000 liter öl (måltidsdryck)

Du gör så här:

1. Leta reda på närmaste by och beslagta alla nötkreatur samt allt spannmål. Gör lokalbefolkningen motstånd? Bränn då, efter plundring, ned hela byn.

2. Slakta och ta ur omkring 20 oxar. Stycka sedan upp köttet.

3. Mura upp fältbakugnar, baka rågskorpor.

4. Bemästra alla bryggerier i trakten och beslagta all öl.

5. Gräv cirka 2000 meter kokgrop.

6. Gör upp eld i kokgroparna. Värm vatten i cirka 1500 stycken 15-liters kokkittlar.

7. Låt nötkött, gryn och salt koka ihop länge.

8. Då grytan kokat färdigt, servera den tillsammans med rågskorpa och öl. Har du inte tillgång till öl kan du i absoluta nödfall dricka vatten - men koka först vattnet. Tillsätt också en kanna brännvin till varje tunna vatten.

...tänkte kanske Karl X Gustav.

Nå, kan krigsgryta vara något för dig? Receptet är hur som helst hämtat från Armémuseum i Stockholm.