Fredrikstens fästning

Jag skriver några dagar "för sent", men har haft fullt upp med förberedelser inför skolavslutningen. Nu har jag hur som helst sommarlov!

Jag besökte Fredrikstens fästning i Halden, Norge i lördags - den 7 juni. Fästningen och staden är framför allt kända för att kung Karl XII stupade där i krig den 30 november (11 december enligt gregorianska kalendern och norsk tideräkning) 1718. Jag och min familj bodde på hotell i Uddevalla och tog oss över landgränsen till Halden med bil. Landskapet där är otroligt vackert, även staden Halden i sig.

Den norska flaggan fladdrade i vinden uppe vid fästningen.

Fredrikstens fästning ligger högt ovanför staden, som man stående vid fästningen kan blicka ned över. 

Då vi parkerat hörde vi ljudet av kanonskott som kom en bit längre bort ifrån. Jag och min bror sprang i den riktningen, men hann knappt se någonting. Det sköts salut för att fira unionsupplösningen mellan Sverige och Norge som då ägde rum för exakt 109 år sedan. Det är bara några gånger per år det händer, så det var kul att i alla fall få höra. Efter att det skjutits delades patronerna, ammunitionen, ut till de samlade som ville ha - jag och min bror tog emot varsin.

Patronen som användes då det sköts salut.

Det var alltså Karl (XIV) Johan, den svenska kronprinsen som Karl XIII adopterat från Frankrike, som 1814 grundade den Svensk-norska unionen. Sverige hade år 1809 förlorat den kära provinsen Finland - allt skylldes på kung Gustav IV Adolf som avsattes samma år. Gustav Adolfs senile, barnlöse farbror blev kung Karl XIII. Adoptivsonen Karl Johan, som tidigare hetat Jean Baptiste Bernadotte och varit Napoleons franske marskalk, var en stor fältherre. Svenskarna hoppades att han skulle ta tillbaka Finland från Ryssland och tsar Alexander I, men Karl Johan hade andra planer. Han var klok nog att förstå att ett försök till att skaffa tillbaka Finland bara skulle leda till nya konflikter och krig med ryssen. I stället ville kronprinsen gärna bilda en union med Norge, den danska provinsen. Danmark hade genom många århundraden varit den svenska ärkefienden - i fall Norge blev en del av det svenska riket skulle inget längre hota i väst.

Karl Johan intog Norge och vann det kriget, som fort nådde sitt slut, mellan Sverige och Danmark. I November 1814 valdes Karl XIII, som blev Karl II i Norge, till Norges konung. Sverige och Norge hade efter 1814 alltså samma regent. Den sista kung som regerade över de båda rikena var Oskar II, som tog emot de norska sändebuden på Stockholms slott i maj 1905 - där unionen den 7 juni förklarades upplöst. Kung Oskar var stolt över unionen. Hans valspråk var fram till 1905 "Brödrafolkens väl". Efter unionsupplösningen blev han tvungen att ändra det till "Sveriges väl".

Den norska unionsflaggan samt den svenska hängandes på Fredrikstens krigshistoriska museum.

Vi besökte det krigshistoriska museet vars lokaler finns i en del av Fredrikstens fästning. En utställning handlade om Karl XII:s död.

En av Karl XII:s dödsmasker finns på museet.

Annars var det främst fokus på unionen, både grunden och upplösningen.

Det finns ett monument rest på platsen där Karl XII förmodligen stupade. Jag och min bror tog en massa foton då vi poserade vid monumentet.

Eftersom vi båda är ganska förtjusta i Carolus Rex var vi tvungna att skriva "Älskade Karl XII" i gruset framför monumentet...

Jag och brodern lekte så klart också krig - jag var Karl XII och min bror Fredrik IV av Danmark. Runt omkring fästningen finns gropar grävda, liknande skyttegravar, där jag gömde mig (och så småningom fick en kula genom huvudet).

I turistbutiken köpte min bror en hatt, en kopia av den en soldat bar under 1700-talet. Även tre mynt, hittade vid fästningen, från Karl XIV Johans och Oskar I:s regeringstid. Jag fick en brosch med Karl XII:s monogram (som jag häromdagen bar i skolan).

Bror Anton som 1700-talsherre.

På väg tillbaka till Uddevalla stannade vi i Tanum och tittade på hällristningarna från bronsåldern som finns där. Inte lika intressant som platsen där Karl XII stupade, enligt mig...

I Uddevalla fick vi dessutom syn på Karl X Gustav som stoltserade på sin häst. Hela dagen var mycket mysig och lyckad, helt enkelt. Men också något sorglig, med tanke på att vi spenderade dagen vid platsen där Karl XII dog.