Erik XIV:s 453:e kröningsdag

Den 29 september 1560 avled kung Gustav Vasa av Sverige. Hans äldste son, Erik, ärvde kronan och kröntes den 29 juni 1561 i Uppsala domkyrka till kung Erik XIV av Sverige. Som sitt valspråk antog konungen "Gud ger åt vem han vill". Vid kröningen tillkom fyra av Sveriges fem egentliga riksregalier; kronan, spiran, äpplet och nyckeln. Den femte är Gustav Vasas svärd.

Under Erik XIV:s regeringstid bröt det så kallade Nordiska sjuårskriget ut. De stridande rikena var Sverige, Danmark, Lübeck och Polen. Den främsta anledningen till krigets utbrott var danskarnas missnöje över Kalmarunionens upplösning - den tyska hansestaden Lübeck och Polen drogs in i striden och ställde upp för Danmark och kung Fredrik II. Under vissa perioder ledde Erik XIV sin svenska armé i kriget, han var dock inte den bäste befälhavaren.

Erik drabbades av en sinnessjukdom som blev allt värre med åren. Han hade en extrem förföljelsemani. Vansinnet ledde bland annat till de mord - kallade Sturemorden - utförda av Erik XIV på sex adelsmän, som Erik förmodade var ute efter kungamakten. Efter att ha mördat dessa män irrade Erik en hel natt runt i skogen. Dagen därpå fann riksrådet Beurraeus kungen och försökte lugna ned denne, men dödades av Eriks drabanter på kung Eriks befallning.

År 1567 gifte sig Erik med bond- och tjänsteflickan Karin Månsdotter, som tidigare varit hans älskarinna. Brudparet hade redan två gemensamma barn och bröllopet blev en skandal. Eriks till bröllopet inbjudna halvbröder - hertig Johan (III) och hertig Karl (IX) - kom inte till vigseln, vilket Erik önskat. Redan i tidig ålder hade bröderna haft svårt att hålla sams. Efter Eriks kröning hade ännu fler konflikter mellan bröderna brutit ut. Medan Erik och hans nyblivna gemål Karin firade sitt äktenskap gjorde Johan och Karl tillsammans upp planer - de planerade att avsätta och fängsla sinnessjuke halvbror Erik XIV.

I september 1568 förklarade riksdagen Erik avsatt - han hade inte längre någon rätt till Sveriges tron. Brodern Johan III blev Sveriges konung. Erik hölls fången på order av den nye kungen och flyttades mellan flera av det svenska rikets slott; Stockholms slott, Åbo slott, Kastelholms slott, Gripsholms slott, Västerås slott och Örbyhus slott.

Kung Erik XIV med kronan på sitt huvud, spiran i sin högra hand och äpplet i sin vänstra.

Gunilla Bielkes 446:e födelsedag, samt hennes 417:e dödsdag

Gunilla Bielke, Johan III:s andra gemål, är den enda svenska drottning som fötts och avlidit på samma datum - dock med 29 års skillnad.

Den 25 juni 1568 kom riksrådet och ståthållaren över Östergötland Johan Axelssons (Bielkes) och hans hustru Margareta Axelsdotters (Posses) dotter till världen - dottern döptes till Gunilla. Gunilla Bielke blev i tidig ålder föräldralös. 14 år gammal, år 1582, blev hon Johan III:s första hustrus - Katarina Jagellonicas - hovjungfru. Då Katarina avled år 1583 intresserade sig Johan, som var ute efter en ny gemål, sig för Gunilla. Gunilla var redan förlovad - men förlovningen bröts och hon gifte sig motvilligt med kungen.

Efter Johan III:s död 1592 blev Gunilla änka. Svågern hertig Karl (IX) försökte få Gunilla att lämna Stockholms slott, men änkedrottningen envisades med att hon först skulle få den summa pengar och de gåvor som maken Johan hade lovat henne. Gunilla stannade på slottet tills den nye svenske kungen, hennes styvson Sigismund, kom på besök med sin drottning Anna. Sigismund såg till att Gunilla fick vad hon hade blivit lovad och Gunilla lämnade slottet Tre Kronor. Anna klagade dock på att änkedrottningen tagit med sig en stor del av det svenska hovets rikedomar.

1595 flyttade Gunilla till Bråborgs slott i Östergötland. Där var den sex år gamle sonen Johan hertig - det Gunilla önskade var att leva ett stillsamt liv med sin son. Men hon hann knappt se Johan växa upp, då hon efter några veckors feber avled på sin födelsedag, endast 29 år gammal.

Gunilla Bielke ligger begravd i Uppsala domkyrka.

Hedvig Charlottas 196:e dödsdag

Hedvig Elisabet Charlotta, gift med kung Karl XIII, kröntes till Sveriges drottning efter att hennes makes brorson och hans hustru år 1809 avsatts i en statskupp.

Under i princip hela sitt 59 år långa liv skrev hon dagbok. Femton år gammal gifte hon sig med sin tio år äldre kusin hertig Karl, bror till kung Gustav III. Med tanke på hennes ålder hittade hon gärna på galenskaper och skämtade med sitt hovfolk.

Karls och Hedvig Charlottas enda son avled endast sju dagar gammal. 1810 adopterade kungaparet fransmannen Jean Baptiste Bernadotte, en av Napoleons marskalkar, för att lösa tronföljden. Hedvig Charlotta hade en mycket nära relation till sin fyra år yngre adoptivson, även till Bernadottes son Oskar (I). 1816 ryktades det dock om en konspiration mot kronprinsen Jean Bernadottes, som i Sverige kallades Karl Johan, liv och en viss baron Cederström anklagade drottning Hedvig Charlotta för att ha någonting med det hela att göra. Drottningen menade upprörd att hon var oskyldig. Oskar tog hennes parti, men Karl Johan litade efter ryktet inte längre fullt ut på sin adoptivmor.

Från år 1815 var drottningen allt oftare sjuk. Då hon förstod att hon inte hade lång tid kvar att leva såg en kammarjungfru drottningen vid sitt skrivbord sortera anteckningar hon skrivit ned på papper genom åren, i högar. Det Hedvig Charlotta inte ville att eftervärlden skulle få veta brände hon. Den 20 juni 1818, fem knappa månader efter makens död, lämnade Hedvig Charlotta jordelivet.

Sigismund 448 år!

Gustav Vasas äldste son, Erik XIV, ärvde den svenska kungakronan år 1560 vid faderns död. Erik var dock sinnessjuk, han hade en extrem förföljelsemani som blev allt värre genom åren som kung. Han lyssnade noga till siare, som spådde Eriks framtid. Berättade en "synsk" person att en blond, i helhet ljus, man var ute efter kungens makt avrättade Erik omedelbart den första blonda man han fick syn på. Just makten Erik hade som Sveriges regent var han mycket rädd att förlora, eftersom han trivdes med sin höga position. Erik hade två yngre halvbröder som också var ute efter tronen - Johan (III) och Karl (IX) - de båda bröderna skulle så småningom i var sin tur regera Sverige.

För Erik XIV var ett av Sveriges fiendeländer Polen. Bror Johan ville i stället hålla sig väl med kung Sigismund II Adolf av Polen och gifte sig 1562 med dennes syster, prinsessan Katarina Jagellonica. Erik blev mycket upprörd då Johan återvände till sitt hertigdöme Finland och staden Åbo med sin hustru. Kung Erik menade att brodern begått högförräderi som ingått äktenskap med fiendens syster - Erik dömde Johan till döden. Kungen skonade dock senare sin bror från dödsstraffet. Men inte hade han glömt Johans brott. 1563 fördes Johan och hustrun Katarina till Gripsholms slott, där de satt fängslade i över fyra år. I fångenskapen föddes två av parets tre barn, däribland den blivande kung Sigismund.

Vid Johan III:s tronbestigning 1568 blev Sigismund svensk kronprins. Då hans mor Katarina var polska skulle han år 1587 också väljas till polsk-litauisk konung. Katarina Jagellonica hade vuxit upp med den katolska kristendomen, som Johan III i och med äktenskapet med Katarina intresserade sig för. Johan bestämde att sonen Sigismund inte skulle uppfostras till att bli protestant, utan katolik.

1592 avled Johan III och Sigismund blev Sveriges konung. Han tillbringade dock mycket tid i Polen och besökte sällan sitt andra kungarike. Sigismunds farbror, Karl, var starkt emot katolicismen och ifrågasatte kungens religion. Då Sigismund inte var i Sverige lyssnade det svenska folket hellre på hertig Karl, höll med honom och i ett krig avsatte Karl år 1599 Sigismund. Farbror Karl blev kung Karl IX av Sverige och fick makten han länge suktat efter.

Sigismund som barn

Carl XVI Gustafs och Silvias 38:e bröllopsdag

Det tredje svenska kungliga brudparet som gift sig den 19 juni är vårt nuvarande kungapar; kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. Kronprins Carl Gustaf fick från VIP-läktaren under de olympiska spelen 1972 i München syn på Silvia Sommerlath, som tjänstgjorde som spelens chefsvärdinna. Han blev intresserad och bad sin adjutant att ta reda på mer om den unga kvinnan.

Silvias uppdrag i tjänsten var, förutom att organisera arbetet, också att ta hand om utmärkta gäster, såsom den svenska kungafamiljen. På det viset mötte hon Carl Gustaf, som senare under dagen bad henne att kvällstid närvara vid en privat familjemiddag. OS-värdinnan tackade ja till erbjudandet.

I fyra år diskuterades Carl Gustafs och Silvias då förmodade förhållande. I många svenska veckotidningar publicerades förslag på kungliga äktenskapskandidater, Silvia fanns med på listorna. Till sist, den 12 mars 1976, tillkännagavs HM Konungen Carl XVI Gustafs och den blivande drottning Silvias förlovning. Den 19 juni samma år hölls bröllopet i Storkyrkan i Stockholm. För första gången kunde Sveriges konung själv välja sin drottning, utan skandaler och tankar på kunglig börd, pengar samt att bevara freden med andra kungariken. Erik XIV gifte sig visserligen år 1568 med bonddottern och tjänsteflickan Karin Månsdotter, som sägs ha älskat honom (till skillnad från många andra svenska regenters gemåler genom tiderna). Men bröllopet var på brudparets tid enligt de allra flesta fruktansvärt opassande, då kungen ingick äktenskap med en flicka tillhörande slottets tjänstefolk. Dessutom tågade Erik och Karin in i kyrkan med två av sina gemensamma fyra barn, som fötts innan giftermålet.

Jean Baptiste Bernadotte, den blivande Karl XIV Johan, vigdes vid Désirée Clarys (drottning Desiderias) sida i augusti 1798. Varken Jean Baptiste eller Désirée var av kunglig ätt, de båda föddes in i borgarståndet, men hade arbetat sig upp till societeten. Detta var dock ett borgerligt bröllop som ägde rum i Paris långt innan Jean Bernadotte blev erbjuden titeln svensk kronprins. Men inte heller paret Bernadotte behövde tänka särskilt på den andres rikedom då de båda ville leva ett enkelt liv i Sceaux utanför Paris.

Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia har tillsammans döttrarna Victoria, kronprinsessa, och Madeleine samt sonen Carl Philip.

Karl XV:s och Lovisas 164:e bröllopsdag

Då kronprins Karls kommande giftermål fördes på tal var det mycket viktigt att bruden, vem det än skulle komma att bli, härstammade från europeiska kungligheter. Trots Karls fars, Oskar I:s, äktenskap med prinsessan Josefina av Leuchtenberg ville den nya kungliga dynastin Bernadotte fortfarande knyta band med Europas gamla kunga- och furstehus.

Kronprins Karl (XV) var känd som "Sveriges vackraste karl" och en riktig charmerande gentleman. Redan i de senare tonåren hade han många omtalade kärleksaffärer och det sades senare under hans regeringstid att han hade ett barn i varenda svensk stad.

En av prinsessorna som kanske kunde komma att bli kronprinsens hustru var Luise av Nederländerna, dotter till prins Fredrik av Nederländerna och prinsessan Luise av Preussen. Luise, som kallades Lovisa i Sverige, ansågs ha en god karaktär och vara väluppfostrad, dock inte vacker - men hennes familj var mycket rik och kunglig var hon definitivt.

I augusti 1849 träffades och presenterades Karl och Luise för varandra - prinsessan ska genast ha förälskat sig i den vackre prinsen. Karl var dock tveksam till den föreslagna förlovningen. Kung Oskar uppmuntrade i stället kronprinsen och lyckades övertala honom till att fria till Luise. Prinsessans far sade ja till frieriet och genast började Luise studera det svenska språket. Hon lärde sig att tala en hel del svenska innan tiden som svensk kronprinsessa, som väntade henne, kom. Den 15 juni 1850 ankom den väntade prinsessan Lovisa och hennes föräldrar med ångfartyget Gefle till Stockholm.

Den 19 juni 1850, dagen för bröllopet, var en varm och solig dag. Den imponerande bröllopsprocessionen på väg till Storkyrkan var en ståtlig syn. Brudparet vigdes i Stockholms Storkyrka och hela Stockholm firade under dagen kronprinsparets äktenskap.

Äktenskapet mellan Karl och Lovisa blev ändå inte särskilt lyckligt. Karl och kung Oskar I var båda smått besvikna på att Lovisas hemgift inte var så stor som de hade trott och hoppats på. Lovisa födde två barn, dottern Lovisa - som så småningom gifte sig med Fredrik VIII av Danmark och blev dansk drottning - samt sonen Carl Oscar, som dog endast ett år gammal i lunginflammation. Efter Carl Oscars födelse kunde Lovisa inte längre få barn, hon erbjöd därför sin make skilsmässa. Karl sade nej. Men han fortsatte ändå med sina affärer med kvinnor runt om i Sverige. Han hade under en period ett förhållande med Lovisas hovfröken - drottning Lovisa försökte dock ignorera det hon fick höra om Karl och sin hovfröken Josephine.

Bruden Lovisa och brudgummen Karl på väg tillbaka till Stockholms slott från vigseln i Storkyrkan. Bilden har Karls syster Eugénie målat.

Oskar I:s och Josefinas 191:a bröllopsdag

Den 19 juni är ett populärt datum för kungliga bröllop; hela tre svenska kungapar har ingått äktenskap det här datumet. Först år 1823, sedan 1850 och senast 1976. Även kronprinsessan Victoria gifte sig 19 juni 2010 med prins Daniel.

Kronprins Oskar (I) och den nya kronprinsessan Josefina var först ut med sitt bröllop. Oskars far, kung Karl XIV Johan (som föddes som Jean Baptiste Jules Bernadotte), var född i den lilla franska staden Pau. Han hade som militär utmärkt sig och blev efter några år fransk divisionsgeneral, något som många soldater i den franska armén drömde om. Napoleon (I) tog makten i Frankrike 1799 och krönte sig själv till kejsare i december år 1804. Innan kröningen utnämnde han 18 marskalkar som skulle bli hans närmaste män under tiden som kejsare. Jean Bernadotte var en av dem.

I Sverige hade kung Gustav IV Adolf år 1809 avsatts, den gamle kung Karl XIII hade inga barn som kunde efterträda tronen. En man vid namn Carl Otto Mörner hade en egen idé som kunde lösa problemet med tronföljden, han begav sig till Frankrike och av en slump valdes Jean Bernadotte några månader senare till Sveriges kronprins. Karl XIII adopterade den 47 år gamle marskalk Bernadotte. Vid Karl XIII:s död 1818 blev Bernadotte kung Karl XIV Johan av Sverige och Norge.

Varken Karl Johan, son till sakföraren Jean Henri Bernadotte, eller han hustru drottning Désirée (Desideria), dotter till den franske sidenhandlaren François Clary, var av kunglig börd. Därför var det extra viktigt att sonen Oskar gifte sig med en kunglig flicka, en verklig prinsessa. Karl Johan ville gärna ha en del att säga till om angående Oskars blivande hustru - ett alternativ kungen tyckte verkade lämpligt var prinsessan Joséphine av Leuchtenberg.

Oskar gav sig ut på friarresa och besökte bland andra de danska och nederländska kungahusen. Men i furstendömet Eichstädt fick han träffa den 15 år gamla Joséphine, hans fars förslag, som han förälskade sig i. Joséphine hade många kungliga släktingar, hennes farmor var den före detta kejsarinnan av Frankrike, Joséphine de Beauharnais - gift med kejsar Napoleon I av Frankrike. Morfar var kung Maximilian I av Bayern. På långt håll hade Joséphine dessutom släktförbindelser med Gustav Vasa av Sverige. Oskar friade till Joséphine, hennes far Eugène de Beauharnais gav sitt samtycke till äktenskapet.

Då Joséphine fyllt 16 anlände hon tillsammans med Oskars mor, Désirée (som befunnit sig i Paris i tolv år sedan hon 1811 lämnades Stockholm), till Stockholm ombord på ett skepp. Prinsessan och drottningen togs väl emot av kungen och kronprinsen av Sverige.

Den blivande kronprinsessan Josefina anländer till Sverige.

Till en början är det möjligt att Josefina kände sig något ovälkommen av resten av svenska folket. Med sig till Sverige hade hon sin docka Klärchen, kanske som ett minne från barndomen i Eichstädt, men man menade att prinsessan var alldeles för gammal för att leka med dockor. Hennes av sig själv omtyckta andranamn - Napoleona, som hon döpts till som en hyllning till styvfarfar Napoleon - togs ifrån henne, då Napoleon I var fienden för svenskarna. Senare blev dock drottning Josefina mycket omtyckt i Sverige. Hon ska också ha haft en mycket god relation till sin svärfar, Karl XIV Johan.

Den 19 juni 1823 vigdes alltså Oskar och Joséphine, som i Sverige kallades Josefina, sida vid sida i Stockholms Storkyrka av ärkebiskopen Carl von Rosenstein. Efteråt firades så klart bröllopet med en stor fest.

Inom Oskars och Josefinas äktenskap föddes fem barn; Karl (XV), Gustaf, Oskar (II), Eugénie och August. Oskar hade dock två idag kända älskarinnor, Jaquette Löwenhielm och Emelie Högqvist. Förhållandet med fru Löwenhielm utspelade sig innan Oskar friade till Josefina, det var också då dottern Oscara föddes. Skådespelerskan Emelie Högqvist födde Oskar två utomäktenskapliga söner, Max och Hjalmar, år 1839 och 1840.

Vigseln mellan Sveriges kronprins och kronprinsessa år 1823 i Storkyrkan.

Karl XII 332 år!

Kung Karl XI skrev under sitt vuxna liv många almanacksanteckningar - utav dessa berättar många om sonen Karl (XII), om hans barndom och uppväxt. Då kronprins Karl föddes den 17 juni 1682 antecknade Karl XI följande rader:

"Den 17 juni, som var om lördagsmorgonen klockan tre fjärdingar på sju, blev min gemål förlossad och födde en son. Gud vare därför evinnerligen tack och lov, som haver hulpit henne, han hjälpa henne snart till sin förra hälsa igen!"

Lille Karl hade en äldre syster, prinsessan Hedvig Sofia, och skulle få ytterligare fem syskon. Endast ett av dessa, Ulrika Eleonora (d.y.), uppnådde vuxen ålder. Kungen var mycket förtjust i sin son och även i resten av sina barn. 1680/90-talets svenska kungafamilj gjorde många utflykter till bland annat Drottningholm, Djurgården (som på den tiden var kungens privata jaktmark) och Strömsholm.

År 1689 skrev Karl XI i sin almanacka:

"Den 2 jan. om aftonen låg prins Karl första gången uti sina rum och kom i manfolks händer."

Då Karl var den äldsta, och enda, sonen till kungaparet Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. var han den som en dag skulle ärva kungakronan och bli Sveriges nye (enväldige) regent. Han behövde utbildas väl av de bästa lärare som gick att få. Karl var mycket intelligent och hade lätt för att lära. Tyska, franska och latin talade han flytande. Förmodligen lärde han sig senare i livet också enkel finska och polska. Framför allt ska han ha intresserat sig för matematik. Redan som barn var Karl också mycket intresserad av krigshistoria och även det militära i hans tid. Han följde ofta med sin far på jakt till häst.

Karl XI:s anteckningar om sonens barndom rör ofta dessa jakter och djuren prins Karl sköt. Då Karl (XII) var elva år, sju månader och nitton dagar gammal (som kungen noggrant skrev ned) har hans far skrivit följande i sin almanacka:

"Den 5 febr., som var om måndagen, var jag och prins Karl uppå björnjakt i Säterbo socken och uppå Vallbyskogen och bekommo en björn, vilken prins Karl sköt. Det sköt väl, sedan prins Karl hade skjutit, överste Rehnsköld, K. rådet greve Nils Gyldenstolpe och stallmästaren Esbjörn Reuterkrans med efter den, vilka alla sköto efter björnen, sedan björnen hade kastat sig för prins Karls skott och alltså fällde honom. Prins Karl sköt björnen in uppå högra sidan vid halsen, att kulan gick ända längs igenom hjärtat och ut uppå vänstra sidan igen."

Elva år gammal förlorade prins Karl sin mor - inte bara Ulrika Eleonoras make, döttrar och son sörjde henne, hela svenska folket gick sorgklädda efter att den älskade drottningen avlidit. Knappt fyra år senare - 1697 - gick även kungen, prinsens far, bort. Karl hade då ännu inte fyllt 15 år.

Ett halvår senare kröntes han dock till Sveriges, Götes och Vendes enväldige konung i Stockholms storkyrka. Vid 15 års ålder fick Karl XII den oinskränkta makten i ett av Europas mäktigaste riken.

Karl XII som barn, till höger, med systern Hedvig Sofia, till vänster.

Eftersom Karl XII är en av mina favoritregenter genom alla tidsepoker var jag så klart tvungen att fira hans födelsedag. För ungefär två månader sedan kom jag och en av mina bästa vänner, Astrid, överens om att åka in till centrala Stockholm och utsmycka statyn i Kungsträdgården lite grann...

Klockan nio i morse möttes vi och tog tunnelbanan till T-centralen. Vi promenerade genom Gallerian till Gustav Adolfs torg, rundade Operan och kom till Kungsträdgården. Där var det i princip helt tomt på folk. Jag och Astrid slog oss ned på en bänk. Astrid hälsade grattis med en text skriven på en ballong, som jag tagit med mig hemifrån. Jag skrev "Grattis på 332-årsdagen, Karl XII! Önskar Julia & Astrid" på en kartongskiva vi också tagit med oss. Sedan fäste vi helt enkelt ballongen i kedjan som omringar den tjusiga statyn, och knöt fast plakatet med snöre. Folk som undrade vad vi höll på med kom och tittade.

Ballongen och plakatet inringade med rött.

Det blev kanske inte riktigt så snyggt som vi hade tänkt oss, då vi inte fick tag på någon heliumballong som hade svävat bredvid Karl XII, men ändå rätt okej.

Jag och Astrid begav oss sedan till den älskade Livrustkammaren. Där finns en tillfällig utställning gällande framför allt Erik XIV och Elisabeth I av England. Det var kul att se, men det bästa har enligt mig alltid varit salen med alla dräkter, uniformer och klänningar som tillhört alla svenska kungar och drottningar från Gustav II Adolf och hans Maria Eleonora till Carl XVI Gustaf och Silvia. Så klart sjöng vi för födelsedagsbarnet, Karl XII, precis som vi gjorde för Karl XIV Johan på hans 251-årsdag den 26 januari.

Hurra för Karl den tolfte

vi ropar allesammans

Och önskar honom lycka

så leve han säll

Hur vi på jorden letar

det finns ej ska ni veta

en sådan gullig, maktlysten, enväldig konung som han

Så god, så glad, så snäll

Hurra!

Livrustkammaren har också en utställning om Spöket Laban. Man fick rita sin egen Laban, eller Labolina, och hänga upp på väggen om man hade lust. Jag och Astrid ritade varsin teckning. Självklart skrev jag "P.S. Karl XII fyller 332 år idag!" i papprets hörn innan jag hängde upp min Spöket Laban-teckning.

Ett att museets rum är egentligen ganska tragiskt. Där finns Gustav II Adolfs kläder han stupade i, även den blodiga linneduken hustrun Maria Eleonora hade hans hjärta inlindat i. Uniformen Karl XII bar då han sköts i Fredrikshald finns där likaså, liksom hatten med skotthålet. Även Gustav III:s maskeradkläder som han bar då han blev skjuten på Kungliga Operan i Stockholm går att studera på närmare håll. När det inte var någon annan än jag och Astrid i salen kröp jag runt på golvet bakom glasmontrarna för att titta närmare på kläderna, trots att jag har sett dem så många gånger...

En något mörk och suddig bild föreställande Astrid framför Karl XII:s uniform i Livrustkammaren.

Irriterande var bara att en familj kom in i rummet, tittade snabbt på Gustav III:s fina, gamla kläder då en av tonårsflickorna frågade:

- Är det Anckarström?

Nej, det är inte Jacob Johan Anckarströms dräkt. Det är stor skillnad på Anckarström och Gustav III. Anckarström mördade Gustav, det var inte tvärt om.

Jag köpte en tygkasse i Livrustkammaren med de svenska regenternas namn tryckta på tyget. Har sett den där förut, den här gången övertalade Astrid mig att köpa den. Känner mig nöjd.

Efter att ha lämnat det kära museet hälsade vi på kära Gustav III i statyform, lika fin som alltid. Då det tidigare duggat och varit lite kyligt (jag kände mig väldigt sommarklädd i skjorta och kjol [dagen till ära bar jag också min brosch med Karl XII:s monogram], då de flesta andra i Stockholm var klädda i jeans och jacka - dock frös jag inte) kom solen fram.

Vi hälsade god dag till vackra Karl XIV Johan vid Slussen.

Sedan promenerade vi längs Västerlånggatan och bestämde oss för att äta lunch på Taco Bar. Det blev nachochips med tre olika dippsåser.

Skål för födelsedagsbarnet, Karl XII!

Efter en trevlig lunchpaus tog vi oss till Stockholms slott, där vi fotograferade utsikten från slottets norra sida. Då hade det blivit kallare och mulet igen.

Jag och Astrid promenerade sedan tillbaka till Kungsan, för att se till att Kalle dussin mådde bra (samt för att checka att vår skylt och ballong satt kvar, vilket de gjorde). Vi försökte se diskreta ut, satte oss på vår vanliga parkbänk och studerade folk som kom gående och fick syn på skylten. En del skrattade, andra stirrade bara. En pojke i tioårsåldern satte upp fötterna på kedjan, precis bredvid vårt plakat. Sedan började han gunga kedjan fram och tillbaka - jag och Astrid väste ilsket för oss själva där vi satt på bänken.

En kvinna kom och ställde sig framför Karl XII, innanför den omringande kedjan. En annan kvinna knäppte en bild med sin kamera.

- Han är ju din, viskade Astrid och såg på statyns ansikte.

Kvinnan lämnade (som tur var) statyn.

Sedan köpte vi glass i en kiosk och gick tillbaka mot slottet. En väldig folkmassa stod samlad vid slottets östra fasad (förmodligen turister som ville fotografera ett av Stockholms kungliga slott). Jag undrade vad alla gjorde där. Astrid förklarade att något sensationellt uppträdande förmodligen var på gång.

- Som att Karl XII dansar tango.

- Med Gustav III, fyllde jag i.

Vi kikade in i Rikssalen på Stockholms slott. Vi lyckades se den enorma skulpturen föreställande Karl XIV Johan, som jag ville visa för Astrid.

Då vi återvände till den östra sidan av slottet gick vi upp för trappan där människor samlats tidigare. Vi såg inget speciellt. De tangodansande kungarna Karl XII och Gustav III hade väl, tråkigt nog, redan gett sig av.

Jag drog med mig Astrid till Riddarhuset, där Gustav Vasa poserar på ena sidan huset, Axel Oxenstierna på den andra. Vi var alltså på Riddarholmen och gick ett varv runt Riddarholmskyrkan. Det är ganska sorgligt att tänka på att många av Sveriges kungar och drottningar, de flesta flera hundra år gamla, ligger begravda innanför kyrkans väggar. De jag är mest förtjust i gör i alla fall det.

Jag sörjer Sveriges monarker utanför deras gravkyrka.

För tillfället förbereds Riddarholmskyrkan för Kungliga Dramatens teaterpjäs Carolus Rex, som handlar om just Karl XII. Föreställningen har premiär senare i juni och ska spelas upp i kyrkan.

Sedan var det dags att ta tunnelbanan hem. Vi gick då på tåget vid Gamla Stans tunnelbanestation, som var närmast Riddarholmen. På perrongen fick vi åter syn på Karl XIV Johans staty. Vi vinkade farväl och lämnade Gamla Stan för dagen, som varit mycket lyckad och otroligt mysig (med undantag för jobbiga människor i Livrustkammaren och vid statyer samt sorg utanför Riddarholmskyrkan). Nu blir jag nyfiken, undrar om plakatet och ballongen är kvar i Kungsträdgården. Kanske ska jag åka tillbaka i morgon för att kontrollera (eller inte)?

Gustaf V 156 år!

Den 16 juni 1858 föddes prins Oskar(II)s och prinsessan Sofias äldsta son på Drottningholms slott. Sonen döptes till Gustaf - hans föräldrar hade vid hans födelse inte en aning om att sonen en dag skulle bli kung Gustaf V av Sverige, då Gustafs farbror Karl XV var Sveriges regent under Gustafs barndomstid. Den 12 juli döptes prins Gustaf i Slottskyrkan.

Gustaf var klen som barn och fick tidigt besvär med slembildning i lungorna. När han var omkring 12 år gammal slog han i benet - skadan var så allvarlig att prinsen blev tvungen att använda kryckor, då benet inte bar honom. Gustafs mor, Sofia, hade hört berättas om den nederländske läkaren Anton Metzger som sades kunna bota de flesta skador och åkommor. Gustaf skickades till Amsterdam, där han behandlades med elektricitet. Prinsen återhämtade sig riktigt, men om det verkligen berodde på läkaren Metzger är oklart.

Gustaf undervisades tillsammans med två av sina tre yngre bröder i Beskowska skolan i Stockholm.

Efter faderns död 1907 ärvde Gustaf tronen. Han var dock första svenska kung att avstå från kröningsceremonin. Gustaf V menade att pengarna som spenderades på förberedelser inför kröningen kunde användas till nyttigare saker. Efter att Gustaf V lät bli att krönas har inte de två senare monarkerna, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf, heller krönts. Gustaf V var också den sista svenska monarken med öppen politisk makt.

Gustaf V var Sveriges monark i hela 42 år - det är rekord, näst efter Magnus Erikssons regeringstid som varade i 45 år.

Kronprins Gustaf (V)

Kungliga reklamstjärnor

Klickade mig runt på YouTube häromdagen och hittade den här, något underliga, men ganska roliga Läkerol-reklamfilmen från 1970. Det man ser är alltså Karl XII:s staty i Kungsträdgården i Stockholm som något trixat med i dator...

En annan kunglig reklamfilm är den i vilken Adolf Fredrik gör reklam för Loka med smak av mango och päron. Också ganska rolig.

Samt en fortsättning...

Fredrikstens fästning

Jag skriver några dagar "för sent", men har haft fullt upp med förberedelser inför skolavslutningen. Nu har jag hur som helst sommarlov!

Jag besökte Fredrikstens fästning i Halden, Norge i lördags - den 7 juni. Fästningen och staden är framför allt kända för att kung Karl XII stupade där i krig den 30 november (11 december enligt gregorianska kalendern och norsk tideräkning) 1718. Jag och min familj bodde på hotell i Uddevalla och tog oss över landgränsen till Halden med bil. Landskapet där är otroligt vackert, även staden Halden i sig.

Den norska flaggan fladdrade i vinden uppe vid fästningen.

Fredrikstens fästning ligger högt ovanför staden, som man stående vid fästningen kan blicka ned över. 

Då vi parkerat hörde vi ljudet av kanonskott som kom en bit längre bort ifrån. Jag och min bror sprang i den riktningen, men hann knappt se någonting. Det sköts salut för att fira unionsupplösningen mellan Sverige och Norge som då ägde rum för exakt 109 år sedan. Det är bara några gånger per år det händer, så det var kul att i alla fall få höra. Efter att det skjutits delades patronerna, ammunitionen, ut till de samlade som ville ha - jag och min bror tog emot varsin.

Patronen som användes då det sköts salut.

Det var alltså Karl (XIV) Johan, den svenska kronprinsen som Karl XIII adopterat från Frankrike, som 1814 grundade den Svensk-norska unionen. Sverige hade år 1809 förlorat den kära provinsen Finland - allt skylldes på kung Gustav IV Adolf som avsattes samma år. Gustav Adolfs senile, barnlöse farbror blev kung Karl XIII. Adoptivsonen Karl Johan, som tidigare hetat Jean Baptiste Bernadotte och varit Napoleons franske marskalk, var en stor fältherre. Svenskarna hoppades att han skulle ta tillbaka Finland från Ryssland och tsar Alexander I, men Karl Johan hade andra planer. Han var klok nog att förstå att ett försök till att skaffa tillbaka Finland bara skulle leda till nya konflikter och krig med ryssen. I stället ville kronprinsen gärna bilda en union med Norge, den danska provinsen. Danmark hade genom många århundraden varit den svenska ärkefienden - i fall Norge blev en del av det svenska riket skulle inget längre hota i väst.

Karl Johan intog Norge och vann det kriget, som fort nådde sitt slut, mellan Sverige och Danmark. I November 1814 valdes Karl XIII, som blev Karl II i Norge, till Norges konung. Sverige och Norge hade efter 1814 alltså samma regent. Den sista kung som regerade över de båda rikena var Oskar II, som tog emot de norska sändebuden på Stockholms slott i maj 1905 - där unionen den 7 juni förklarades upplöst. Kung Oskar var stolt över unionen. Hans valspråk var fram till 1905 "Brödrafolkens väl". Efter unionsupplösningen blev han tvungen att ändra det till "Sveriges väl".

Den norska unionsflaggan samt den svenska hängandes på Fredrikstens krigshistoriska museum.

Vi besökte det krigshistoriska museet vars lokaler finns i en del av Fredrikstens fästning. En utställning handlade om Karl XII:s död.

En av Karl XII:s dödsmasker finns på museet.

Annars var det främst fokus på unionen, både grunden och upplösningen.

Det finns ett monument rest på platsen där Karl XII förmodligen stupade. Jag och min bror tog en massa foton då vi poserade vid monumentet.

Eftersom vi båda är ganska förtjusta i Carolus Rex var vi tvungna att skriva "Älskade Karl XII" i gruset framför monumentet...

Jag och brodern lekte så klart också krig - jag var Karl XII och min bror Fredrik IV av Danmark. Runt omkring fästningen finns gropar grävda, liknande skyttegravar, där jag gömde mig (och så småningom fick en kula genom huvudet).

I turistbutiken köpte min bror en hatt, en kopia av den en soldat bar under 1700-talet. Även tre mynt, hittade vid fästningen, från Karl XIV Johans och Oskar I:s regeringstid. Jag fick en brosch med Karl XII:s monogram (som jag häromdagen bar i skolan).

Bror Anton som 1700-talsherre.

På väg tillbaka till Uddevalla stannade vi i Tanum och tittade på hällristningarna från bronsåldern som finns där. Inte lika intressant som platsen där Karl XII stupade, enligt mig...

I Uddevalla fick vi dessutom syn på Karl X Gustav som stoltserade på sin häst. Hela dagen var mycket mysig och lyckad, helt enkelt. Men också något sorglig, med tanke på att vi spenderade dagen vid platsen där Karl XII dog.

Josefinas 138:e dödsdag

Josefina av Leuchtenberg, Oskar I:s gemål, föddes år 1807 i Milano och växte upp i München - hon hade därför under sitt 69 år långa liv en mycket stark katolskt religiös tro. Katolicismen var, sedan Gustav Vasa 1527 infört protestantismen i det svenska riket, förbjuden i Sverige. Då kronprins Oskar 1822 anhöll om prinsessan Josefinas hand funderade man i Sverige mycket över om Josefina skulle bli tvungen att konvertera, eller om man skulle göra ett undantag för prinsessans och för prinsens skull. Drottningen, Desideria, var fransyska och behöll dock sin katolska tro livet ut.

Kronprinsessan Josefina fick behålla sin tro - den katolska kyrkan Sankta Eugenia i Stockholm fick prinsessans mellannamn, som en hyllning till Josefina. Även till hennes far, Eugène och till drottning Desideria, ett av hennes namn var nämligen Eugénie.

Året innan änkedrottning Josefina avled, 1875, reste hon till Rom, Italien. Precis som svenska drottning Kristina, som två hundra år tidigare abdikerat på grund av att i hemlighet varit förbjuden katolik, ville Josefina innan hon dog få träffa påven. Påven Pius IX tog emot den svenska änkedrottningen, som under resan passade på att se sig om i Europa.

Några månader efter hemkomsten från Rom blev Josefina allt svagare, drabbades av lunginflammation som ledde till hjärtproblem. Hennes sista uttalade ord innan hon gick bort, den 7 juni 1876, lär ha varit:
- Nu går jag hem... Vad jag är lycklig... Jag tackar Dig, min Gud!

Två veckor senare hölls begravningsgudstjänsten i katolsk anda på Stockholms slott. Drottningen sörjdes, hon hade genom livet varit mycket omtyckt av alla hon mött. Josefina ligger begravd i det Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan, Stockholm.

Idag är det förresten 109 år sedan den svensk-norska unionen som Karl XIV Johan lade grunden till 1814, upplöstes. Jag besökte idag Fredrikstens fästning i Halden, Norge (där Karl XII träffades av den kula som gjorde slut på hans liv). Där sköts det salut för att fira unionsupplösningen. Roligt att få ha varit med om, faktiskt. I morgon lägger jag förmodligen upp bilder från fästningen och bakar i texten in lite fakta om unionen och Karl XII:s norska fälttåg...

Den svenska unionsflaggan

Oskar II:s och Sofias 157:e bröllopsdag

I september 1856 friade prins Oskar (II) av Sverige till Sofia av Nassau - vigseln hölls på slottet Biebrich i hertigdömet Nassau vid Rhen, där Sofia växte upp, den 6 juni följande år.

Ett par veckor senare kom brudparet till Oskars hemland Sverige. Där flyttade de in i Arvfurstens palats, som uppförts 1773-1794 för prinsessan Sofia Albertina av Sverige (Gustav III:s och Karl XIII:s syster), vid Gustav Adolfs torg i Stockholm.

Inom äktenskapet föddes fyra söner; Gustaf (V), Oscar, Carl och Eugen. Oskar II hade dock genom åren många väl kända mätresser. Sofia fick då och då tillfälligt flytta utomlands för att slippa höra talas om makens kärleksaffärer.

Prinsessan Sofia blev av Oskars familj mycket omtyckt och ett starkt stöd för sin företrädare drottning Lovisa, Karl XV:s gemål, som under perioder var mycket svag och blev sjuk.

Prins Oskar och prinsessan Sofia tillsammans med de fyra sönerna

Karl X Gustavs 360:e kröningsdag

Ingen trodde, när han föddes, att Karl Gustav av Pfalz en dag skulle bli Sveriges konung. Karl Gustav var sonson till kung Karl IX och son till Katarina av Sverige (halvsyster till Gustav II Adolf) och Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken.

Då Gustav II Adolf stupade vid Lützen i trettioåriga kriget ärvde hans femåriga dotter Kristina stormaktsriket Sveriges krona. Kristina blev Sveriges andra kvinnliga regent, efter drottning Margareta. Drottning Kristina gifte sig aldrig, trots att folk tjatade på henne att hitta en passande make. Hon fick heller aldrig några söner eller döttrar, så när hon förklarade att hon ville abdikera och flytta till Rom fick många svenskar en chock. Vad skulle hända med tronföljden?

Problemet löstes med att Kristinas kusin, Karl Gustav, blev kung Karl X Gustav. Den 6 juni 1654 lämnade Kristina över kronan till Sveriges nye regent, som kröntes samma dag i Uppsala domkyrka. Kungen hyllades - men man önskade att även han, som var ogift, skulle få en inomäktenskaplig tronarvinge. Inte långt efter kröningen ingick Karl Gustav äktenskap med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Det enda barn drottningen födde var sonen Karl (XI).

Karl X Gustav hann bara inneha titeln Sveriges konung i fem år, till sin död. Han fem regeringsår gick framför allt ut på att försvara Sverige, som under Gustav II Adolfs regeringstid blivit en stormakt. Karl Gustav anföll 1655 Polen - hans svenska armé segrade visserligen vid några slag, men kriget blev ingen stor succé då det framkallat en hel koalition mot Sverige.

Danmark förklarade 1657 krig mot Sverige. Karl Gustav lämnade kvar ett fåtal män i Polen, men tog den största delen av armén med sig för att påbörja kriget mot danskarna. År 1568 följde det berömda tåget över Bält, först över Lilla Bält och några dagar senare Stora Bält. Det var vinter. Karl X Gustav ville marschera in i Köpenhamn, men han var då först tvungen att ta sig till den danska ön Fyn. Isen bredde ut sig mellan land och öar. Kanske var den tunn och ostadig, men svenskarna chansade och lyckades ta sig över vattnet till ön. Ett par skvadroner föll dock genom isen och drunknade.

Freden i Roskilde slöts med Danmark, som tvingades lämna ifrån sig landskapen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän; även Bornholm blev svenskt. Sverige var vid den tidpunkten större än det någonsin tidigare varit.

Karl X Gustav kröns i Uppsala domkyrka

Du gamla, Du fria...

...Du fjällhöga nord

Du tysta, Du glädjerika sköna

Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna

Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat Ditt namn flög över jorden

Jag vet att Du är och Du blir vad Du var

Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden

ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden

Så lyder Sveriges nationalsång, skriven av Richard Dybeck år 1844. Varför nämner jag just den, av alla melodier, här? Jo, idag är det Sveriges nationaldag som vi firar till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges nye konung den 6 juni 1523.

Gustavs företrädare till den svenska tronen var den danske kung Kristian II, bland svenskar ökänd under namnet Kristian Tyrann. Bland många andra halshöggs Gustav Vasas far och svåger i Stockholms blodbad 1520, som kung Kristian gett upphov till. Gustav hade tidigare tillsammans med ytterligare fem svenska adelsmän tagits till fånga av Kristian II, och gjorde stark motstånd då kungen skulle krönas i Sverige - det gjorde han rätt i, eftersom blodbadet ägde rum i samband med Kristians kröning. Gustav flydde upp genom Sverige, mot Dalarna. När han väl kom dit försökte han övertala dalkarlarna att följa honom till Stockholm, tillsammans kunde de tvinga Kristian II att lämna ifrån sig den svenska kronan. Folket i Dalarna tog väl hand om Gustav - flera berättelser finns om män och kvinnor som sägs ha räddat Gustav Vasas liv undan de danska knektarna. Men dalfolket var trött på uppror och rådde Gustav att i stället söka sig till Norge.

Gustav lydde rådet han fått och tog sig på skidor mot Norge, men hanns i Sälen i fatt av dalkarlar från Mora som ångrat sig. Nya underrättelser hade kommit från Stockholm, hemskheter berättades om kungen och hans danska soldater. Gustav och Morakarlarna skidade tillbaka mot Mora (anledningen till att man än idag åker Vasaloppet på skidor mellan Sälen och Mora) där de möttes av jublande män, kvinnor och barn. Gustav gladdes åt dalfolkets nya uppfattning om saken, och tillsammans begav de sig till Stockholm.

Gustav Vasa i Mora

Stockholm var en svår stad att inta utan ett skepp, på grund av att staden omgivs av vatten. Gustav Vasa kontaktade vänner i den tyska hansestaden Lübeck, som gick med på att låna Gustav en flotta. Kristian Tyrann hade lämnat Stockholm redan 1521 - senare samma år utnämndes Gustav till Sveriges riksföreståndare, men inte förrän 1523 gjorde han sitt intåg i Stockholm.

Gustav Vasas intåg i Stockholm.

Den 6 juni är alltså, enligt traditionen, datumet Gustav valdes till Sveriges kung. I nationalistisk anda införde Arthur Hazelius, Skansens och Nordiska museets grundare, datumet i kalendern som svenska flaggans dag i början av 1900-talet.

Recept på välsmakande [?] krigsgryta

Nu i studenttider (dessutom är det i morgon Sveriges nationaldag) kan man passa på att festa lite, bjuda familj och vänner på middag. Vad ska man då tillaga? Kanske en klassisk gryta som kokats efter ett recept från det tidiga 1600-talet? Jag måste medge att krigsgrytan passar bäst under fälttåg i främmande land, men i nödfall går den också att koka ihop i hemmet.

Räcker till 25000 portioner

Ingredienser:

3750 kilogram nötkött

12500 kilogram rågbröd

7500 liter gryn (av valfri sort)

175 kilogram salt

375 kilogram smör

75000 liter öl (måltidsdryck)

Du gör så här:

1. Leta reda på närmaste by och beslagta alla nötkreatur samt allt spannmål. Gör lokalbefolkningen motstånd? Bränn då, efter plundring, ned hela byn.

2. Slakta och ta ur omkring 20 oxar. Stycka sedan upp köttet.

3. Mura upp fältbakugnar, baka rågskorpor.

4. Bemästra alla bryggerier i trakten och beslagta all öl.

5. Gräv cirka 2000 meter kokgrop.

6. Gör upp eld i kokgroparna. Värm vatten i cirka 1500 stycken 15-liters kokkittlar.

7. Låt nötkött, gryn och salt koka ihop länge.

8. Då grytan kokat färdigt, servera den tillsammans med rågskorpa och öl. Har du inte tillgång till öl kan du i absoluta nödfall dricka vatten - men koka först vattnet. Tillsätt också en kanna brännvin till varje tunna vatten.

...tänkte kanske Karl X Gustav.

Nå, kan krigsgryta vara något för dig? Receptet är hur som helst hämtat från Armémuseum i Stockholm.