Gustav IV Adolfs och Fredrikas 217:e bröllopsdag

Den 31 oktober 1797 hölls vigseln mellan den 19-årige kung Gustav IV Adolf av Sverige och den endast 16 år gamla Fredrika av Baden i Slottskyrkan i Stockholm. Gustav Adolf hade tidigare varit trolovad med den ryska storfurstinnan Alexandra Pavlovna. Anledningen till att det inte hade "blivit något" mellan den unge kungen och storfurstinnan var Alexandras religion, den ortodoxa kristendomen. Gustav IV Adolf var självklart protestant och en mycket troende sådan. Det enda egentliga kravet han hade på sin blivande brud var att hon skulle ha samma religion som han. Var hon inte fostrad enligt protestantismen blev hon tvungen att konvertera till denna religion, vilket Alexandra Pavlovna inte ville gå med på.

Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden var dock protestant, som tysk prinsessa. Ett plus i kanten var också att hon ansågs vara mycket vacker.

Det unga kungaparet, som knappt kände varandra alls vid bröllopstillställningen, fick snart en mycket god relation. Två år efter deras giftermål föddes det första barnet, en kronprins som fick namnet Gustav, efter sin far och sin farfar. Totalt födde Fredrika sin make fem barn: kronprinsen, Sofia, Karl Gustav, Amalia och Cecilia. Karl Gustav avled tragiskt nog redan som treåring.

Genom åren som ungt, gift par gjorde Gustav Adolf många besök i sin gemåls sängkammare. Detta fick förstås Stockholms hov också reda på. Riksmarskalken Axel von Fersen tyckte att dessa visiter var så pass många att han till slut diskret bad kungen om att "skona drottningens hälsa".

De första åren av seklet 1800 levde alltså Gustav Adolf tillsammans med Fredrika och deras barn ett lyckligt, ganska privat och behagligt familjeliv i Stockholm. Ofta reste de ut till Haga, där de var "lediga" och slapp undan Stockholms innerstad.

Åren 1808-1809 utkämpades det Finska kriget mellan Sverige och Ryssland i Sveriges östra rikshalva: Finland. Och det som inte fick ske skedde; Finland gick förlorat till Ryssland; Finland, som hade varit en del av det svenska riket sedan 1200-talet. Kungen, Gustav IV Adolf, fick skulden för detta och avsattes i en statskupp 1809. Han och hans familj hölls i fångenskap på Gripsholms slott året ut. Det året kom Gustav Adolf och Fredrika åter varandra närmare, efter ett par års kyla. Makarna fanns där för varandra och barnen när livet var svårt.

Efter att den avsatta kungafamiljen landsförvisats flyttade familjemedlemmarna in på slottet i Baden, där Fredrika växt upp. Fredrika var under den här perioden mycket lycklig; hon fick återse sin mor och andra närstående släktingar och vänner. Gustav Adolf längtade i stället bort från Baden. Kanske tillbaka till Sverige, kanske någon annanstans. En dag hade han plötsligt rest ensam till Schweiz, utan att i förväg meddela sin hustru om sina planer. Redan då började Fredrika oroa sig för vad hennes man skulle hitta på härnäst.

År 1810 flyttade Gustav Adolf och Fredrika isär för gott. Därefter ansökte Gustav Adolf om skilsmässa. Fredrika motsatte sig först detta, men efter ett år gav hon med sig och makens ansökan beviljades. Han klarade helt enkelt inte av att leva tillsammans med Fredrika längre. Fredrika fick ansvara för barnen, medan Gustav Adolf levde olycklig, ensam och utstött i Schweiz. Han överlevde dock sin före detta gemål och avled i Sankt Gallen 1837.

Filmrecension: "Marie Antoinette"

Jag tänkte ge mig på att skriva en filmrecension, självklart om en historisk film. Den här gången handlar det om Marie Antoinette, som jag såg tidigare idag.

Titel: Marie Antoinette

Regissör: Sofia Coppola

Produktionsår: 2006

Land: USA

Speltid: 118 minuter

Utspelar sig: I det sena 1700-talets Österrike och senare Frankrike

Handling: Filmen handlar om Marie Antoinettes (Kirsten Dunst) liv; hon föds som österrikisk prinsessa och blir som artonåring Frankrikes drottning. När hon är endast fjorton år gammal gifter hon sig med den ett år äldre kronprinsen av Frankrike, den blivande Ludvig XVI (Jason Schwartzman). Marie Antoinette känner sig först utstött och trivs inte i det stela, franska hovet. Hennes gemål vill inte samtala med henne. Men så småningom, när hon blivit drottning, lever hon ett liv i lyx med sina två goda väninnor: prinsessan de Lamballe (Mary Nighy) och hertiginnan de Polignac (Rose Byrne). Ännu viskas det dock om i societeten att kungen och drottningen inte har fullbordat sitt äktenskap och Marie Antoinette känner pressen. Hur ska hon göra med sin make, som inte vill komma henne nära?

Min åsikt om filmen: Jag tyckte om filmen. Jag kände visserligen redan till historien, men inte gjorde det någonting - enligt mig är en historisk spelfilm alltid underhållande. Man har stoppat in moderna musikstycken i filmen här och var, men jag tycker inte att det förstör den historiska andan. Filmen är välgjord och kostymerna är trovärdiga.

På ett ställe i filmen upptäckte jag dock ett par nutida Converse-skor och jag och familjen undrade om de är en "miss", eller om de syns i bild bara som en rolig grej, Jag skulle gissa på det senare, men man vet aldrig...

Betyg: Om jag ska betygsätta filmen på en skala från ett till fem, skulle jag nog säga fem. Eller fyra, kanske. Eller fem. Jag har ofta problem med betygsskalor, vet inte riktigt hur jag ska bedöma en film, eller bok.

Karl IX:s 403:e dödsdag

Karl IX är en av de män som inte har innehaft titeln "kung av Sverige" särskilt länge. I sju år var han rikets konung, år 1604 till 1611. Men han styrde Sverige redan innan det. Då han år 1599 jagade bort sin brorson Sigismund från Sverige, utnämnde Karl sig själv till riksföreståndare.

Jag själv skulle säga att Karl IX var en ganska grym regent. Alltså grym som i hemsk, inte positivt grym. Fast jag antar att alla kungar har sina mörka sidor. Hur som helst, så fort kung Sigismund hade flytt till Polen satte hertig Karl igång med att "rena" Sverige från anhängare till den avsatte Sigismund. Karl började med att resa söderut och dömde tjugotvå personer till döden i Kalmar. De avrättades i vad som kallas Kalmar blodbad, år 1599.

Året därpå anklagades tretton män i Linköping för att ha förrått hertig Karl, alltså för att ha ställt sig på Sigismunds sida i de båda regenternas krig. Sex av dessa män dömdes till fängelse, resten till döden. Men då en del av dem knäböjde inför hertigen och bad om förlåtelse, frikände han dem; två personer. De resterande fem männen avrättades genom halshuggning i Linköpings blodbad. En av dessa var hovmarskalken och riksrådet Gustav Banér. Under Erik XIV:s regeringstid hade Banér stått på hertigarna Johans och Karls sida, men hade efter Johan III:s död gått över till Sigismunds "gäng".

Kring förra sekelskiftet målade den svenska konstnärinnan Fanny Brate en tavla som visar Gustav Banér, tagande ett sista farväl av sin familj, så som Brate föreställde sig det:

Idag finns flera minnesmärken efter Karl IX i Sverige. Han grundade staden Karlstad, som är Sveriges sjuttonde största tätort och hela Nordens fyrtionde största stad. Där står en står en staty av honom, rest 1926. Även på Kungsportsplatsen i Göteborg finns en ryttarstaty av Karl IX från 1904.

Kungen avled i Nyköping den 30 oktober 1611 och ligger begravd i Strängnäs domkyrka. Efter hans död blev äldsta sonen Gustav II Adolf svensk kung.

Samtida porträtt av Karl IX.

Gustaf V:s 64:e dödsdag

Klockan 08.35 den 29 oktober 1950 avled kung Gustaf V stilla på Drottningholms slott. Han hade haft ett långt och händelserikt liv. Han hade sett svensk-norska unionen upplösas, hade varit en av huvudpersonerna i den så kallade borggårdskrisen samt varit Sveriges monark under två världskrig. Han slog dessutom flera kungliga rekord: han blev Sveriges hittills äldsta monark, hela 92 år hann Gustaf fylla. Han blev, sedan medeltiden, den monark som suttit längst på tronen i Sverige. I nära 43 år innehade han kungatiteln. Den enda svenske kung som har slagit detta är Magnus Eriksson, som regerade på 1300-talet i 44 år. I tolv av dessa år styrdes dock landet av en förmyndarregering.

Dessutom var Gustaf V förmodligen Sveriges längsta kung, 192 cm, och ingen av våra senare konungar har blivit längre än så.

Enligt kungens livmedikus insomnade monarken utan smärta. Trots allt dog han av en naturlig orsak. Han blev den siste svenska kunglighet som begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm, i det bernadotteska gravkoret, tillsammans med sin gemål och sina förfäder, den 9 november 1950. Där hade en del regenter begravts redan under medeltiden och Gustav II Adolf önskade att detsamma skulle hända med hans kropp, innan han avled år 1632. Sedan dess hade det blivit en tradition i kungafamiljen, att man skulle begravas i kyrkan. Riddarholmskyrkan med sina kungliga gravkor är idag öppen som museum för besökare.

Anledningen till att Gustaf V blev den siste att begravas i denna kyrka är huvudsakligen att kyrkan blev för full; den är inte särskilt stor. Grundväggarna är från 1300-talet och sedan dess har flera utbyggnader gjorts; detta märks främst när man ser utsidan av det karolinska gravkoret, i den epokens barock- och rokokostil. Fler kungligheter får alltså inte plats. Våra senare monarker med familjer har kanske också tänkt lite annorlunda, lite nymodigare; att begravas utomhus i det fria är härligare än i en gammal medeltidskyrka?

Gustaf V:s äldsta son, Gustaf VI Adolf, blev Sveriges kung efter faderns död.

För övrigt är detta mitt hundrade blogginlägg! Det bör firas.

Hedvig Eleonoras 360:e kröningsdag

Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp gifte sig den 24 oktober 1654 med kung Karl X Gustav av Sverige. Tre dagar senare var det dags för henne att krönas till drottning, i Storkyrkan i Stockholm. Det blev förmodligen en hel del spännande och nervösa upplevelser under en månad för en artonårig prinsessa; nytt land, ny gemål, ny krona att bära.

Men sin make hann drottningen inte umgås med särskilt mycket innan han drog ut i krig, mot Polen. Hedvig Eleonora stannade i Stockholm. Hovet var vid den här tiden ganska tyst, slottet var tomt. Kungligheterna som levde där var drottningen själv och den "gamla" änkedrottningen Maria Eleonora, den före detta drottning Kristinas mor. Kanske saknade Hedvig Eleonora sin familj och sitt hemland. Men hon fick snart annat att tänka på; hon väntade barn. I december 1655 nedkom hon med en son, som döptes till Karl. Svenskarna jublade. Tronföljden var inte längre något problem.

Den unga drottningen stannade med sin son i Sverige över julen, men lämnade sedan landet och följde sin gemål i fält. Hon närvarade under tredagarsslaget vid Warszawa år 1656; den svenska hären segrade i detta slag, även om det inte gick lika bra för Karl Gustav i hans polska krig senare. Men just sommaren 1656 hyllande man kungen och drottningen på slagfältet.

Därefter återvände Hedvig Eleonora till Stockholm, men hon kom att resa utomlands igen under de närmaste åren; 1658 till Danmark, där hon stannade i ett helt år.

I februari 1660 avled Karl X Gustav i lunginflammation i Göteborg, efter alla de krig som han för det mesta hade varit så framgångsrik i. Hans enda son, Karl, var endast fyra år gammal och kunde sannerligen inte styra landet ännu. En förmyndarregering insattes därför; ledaren för denna förmyndarregering blev Hedvig Eleonora och hon var alltså Sveriges regent till och med sonens myndighetsförklaring 1672. Hon var inte den skickligaste av regenter. Möjligt är att hon inte var särskilt intresserad av rollen hon innehade.

När Karl XI tillträdde tronen levde hans ännu unga mor som änkedrottning på Stockholms slott. Hon hade inte en något vidare god relation till sin svärdotter, Ulrika Eleonora av Danmark, men hon blev mycket omtyckt av sina tre barnbarn. Efter Ulrika Eleonoras död 1693, då barnen bara var tolv, elva och fem år gamla, blev deras farmor ett stort stöd. De hade förtroende för henne och hon brydde sig mycket om dem.

Hedvig Eleonoras sonson, Karl XII, kröntes till Sveriges enväldige konung den 14 december 1697. Han var vid den tidpunkten endast femton år gammal och gjorde under sina första regeringsår inte något vettigt. Under den här tiden utspelade sig en rad händelser som brukar kallas holsteinska raseriet. Detta kan jag berätta mer om en annan gång.

Som sjuttonåring drog kung Karl ut i stora nordiska kriget, som kom att vara till 1721. Farmor Hedvig Eleonora ojade sig mycket över sitt "mittenbarnbarns" öde. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII med sina karoliner till Turkiet, det Osmanska riket, och änkedrottningen kunde inte förstå vad kungen hade att göra där. Hon han dock aldrig uppleva sonsonens död 1718, då han stupade i Fredrikshald, dagens Halden, i ett försök att invadera den danska provinsen Norge. Kanske var det tur, för Hedvig Eleonoras skull. Hon själv avled år 1715.

Drottning Hedvig Eleonora, porträtterad av David Klöcker Ehrenstrahl.

Försenat inlägg gällande bröllopsdag

Jag upptäckte nyligen att Johan III:s och Katarina Jagellonicas bröllopsdag redan har passerat. Den skulle jag ha uppmärksammat den 4 oktober, men anledningen till att det inte blev så var att jag bara hade skrivit upp kungliga bröllopsdagar till och med den 1 oktober i min kalender samt att min lista på dessa bröllopsdagar hade "försvunnit". Nu har jag dock hittat den igen och skrivit in resten av bröllopsdagarna för året i kalendern.

Eftersom det egentliga datumet för bröllopet var för så pass länge sedan, bestämmer jag mig för att inte göra något längre blogginlägg om detta. Men vigseln ägde i alla fall rum i dagens Litauens huvudstad, Vilnius, år 1562, enligt katolska kyrkans ritualer. Är du, läsare, eventuellt intresserad av att ta reda på mer om detta kan du googla "Johan III" eller "Katarina Jagellonica". Här avslutar jag nämligen mitt inlägg.

Johan och Katarina med sonen Sigismund, i fångenskap på Gripsholms slott.

Karl X Gustavs och Hedvig Eleonoras 360:e bröllopsdag

I juni år 1654 abdikerade drottning Kristina, som avslöjade att hon var katolik och flyttade till Rom. Hennes kusin, Karl Gustav av Pfalz, insattes snart som ny svensk regent och blev den förste monarken av den pfalziska ätten på Sveriges tron. Nackdelen med denne regent var att han ännu inte var gift. En av kungens många viktiga uppgifter var att se till att det fanns en legitim tronarvinge. En sådan hade inte Karl X Gustav.

Kristina, som var på från Sverige ner till Italien, hälsade på i de europeiska furstehusen under resans gång. Hon stannade i hertigdömet Holstein-Gottorp, där hon fick möta hertigens många barn. Ett av dessa var den unga prinsessan Hedvig Eleonora, fjärde äldsta dotter till hertigen. Kristina visste att Sverige gärna ville ha en allians med Holstein-Gottorp; kung Karl Gustavs äktenskap kom, liksom så många andra kungliga äktenskap, att spela en politisk roll. Kristina framförde detta förslag till hertig Fredrik III, att kungen av Sverige kunde var intresserad av att gifta sig med en av hans döttrar. Hertigen svarade omedelbart ja - han tyckte att det var ett mycket gott förslag.

När man i Sverige fick reda på detta började man fundera på vilken av hertigens döttrar som var bäst lämpad att bli drottning av Sverige. Kristina i Rom föreslog Magdalena Sibylla, hertig Fredriks näst äldsta. Men Karl X Gustav var inte säker, så från Holstein-Gottorp skickade man porträtt av både Magdalena Sibylla och hennes lillasyster, Hedvig Eleonora. Karl Gustav valde den yngsta.

Saken var bara att Hedvig Eleonora redan var trolovad med en hertig Gustav Adolf  av Mecklenburg. Man menade dock att kungen av Sverige var ett bättre kap och det fanns ingen anledning till att göra honom förargad - han skulle få sin vilja fram och Hedvig Eleonoras trolovning bröts. I stället förlovades Magdalena Sibylla med hertigen av Mecklenburg, de ingick äktenskap en av deras döttrar kom att bli drottning av Danmark.

Huvudanledningen till att Karl Gustav valde Hedvig Eleonora till gemål var att han ansåg henne vara mycket vacker. Han var inte den enda; svenska sändebud i Holstein-Gottorp beskrev henne vid tiden för förlovningen som en "en skön liten dygdig och synnerligen hjärtans behaglig puppa".

Hedvig Eleonora kom med skepp till Dalarö utanför Stockholm, där hon landsteg den 5 oktober 1654. Den månaden bodde hon på Karlbergs slott, fick träffa sin blivande äkta make för första gången och förberedde sig inför sitt intåg i Stockholm. Det skedde med pompa och ståt den 24 oktober, prinsessan eskorterades till slottet av Karl X Gustav. Där välkomnades hon av änkedrottningen, Kristinas mor. Maria Eleonora, som hade haft många svåra sorger i livet, gjorde sitt sista officiella framträdande vid vigseln mellan Karl Gustav och Hedvig Eleonora. Änkedrottningen avled året därpå.

Vigseln hölls alltså i Rikssalen på Stockholms slott samma dag som den blivande drottningens intåg i staden och hovet festade ordentlig de närmaste dagarna.

Man kan undra om paret egentligen lärde känna varandra särskilt väl. De var bara gifta i fyra år och större delen av den tiden tillbringade kungen i fält. Drottningen var visserligen med honom i perioder, men frågan är om de någonsin var fästa vid varandra. Det kan vi inte veta idag. Hedvig Eleonora födde ett barn, en kronprins, året efter bröllopet. Han fick namnet Karl, efter sin far, och växte upp till att bli kung Karl XI av Sverige.

"Hedvig Eleonoras giftermål med Karl X Gustaf", målning av Jürgen Ovens från 1654.

Hedvig Eleonora 378 år!

Prinsessan Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp föddes den 23 oktober 1636, som sjätte barn till hertig Fredrik III av Holstein-Gottorp och dennes hustru Marie Elisabeth, en prinsessa av Sachsen. Hedvig Eleonora växte upp i gränstrakterna mellan Tyskland och Danmark, tillsammans med sina fyra äldre överlevande syskon - Sophie Auguste, Magdalena Sibylla, Marie Elisabeth och Fredrik - samt med sina tio yngre syskon. Av dessa yngre systrar och bröder uppnådde endast fem vuxen ålder: Johan Georg, Anna Dorothea, Kristian Albrekt, August Fredrik och Augusta Maria. Faktum är att bara två av syskonen, den äldsta systern och den yngsta systern, överlevde Hedvig Eleonora.

När Sveriges nyblivne kung, Karl X Gustav, friade till Hedvig Eleonora var prinsessan endast arton år gammal. Karl Gustav var trettiotvå, men ingen särskilt vacker karl. Han blev däremot mycket förtjust i Hedvig Eleonoras utseende när han först fick se ett miniatyrporträtt av henne. Det hade nämligen först föreslagits att han skulle gifta sig med hennes syster Magdalena Sibylla. Men Karl Gustav nobbade denna syster och Hedvig Eleonora reste till Sverige för att tas emot av kungen och hans hov.

Sveriges drottning Kristina hade nyligen abdikerat, på grund av sitt religionsbyte. Karl Gustav var kusin till Kristina och hade hastigt krönts till kung. Han var dock ogift och riket behövde en tronföljare så snart som möjligt. Därför var hans äktenskap med Hedvig Eleonora främst ett konvenansäktenskap. Det var varken särskilt lyckligt eller olyckligt - men kungen och drottningen levde inte tillsammans under en särskilt lång period heller. En son föddes, den blivande Karl XI, och sedan drog Karl Gustav ut i krig och avled i lunginflammation 1660. Hedvig Eleonora blev änkedrottning vid endast 23 års ålder.

Hon ledde förmyndarregeringen som styrde Sverige innan lille Karl blev myndig och både då och senare utövade hon mycket stort inflytande över sin son. Hedvig Eleonora blev en av rikets mäktigaste kvinnor, hon överlevde både sin son, sin svärdotter och sin äldsta sondotter.

En nittonårig Hedvig Eleonora, porträtterad av David von Krafft år 1655.