Klockan 08.35 den 29 oktober 1950 avled kung Gustaf V stilla på Drottningholms slott. Han hade haft ett långt och händelserikt liv. Han hade sett svensk-norska unionen upplösas, hade varit en av huvudpersonerna i den så kallade borggårdskrisen samt varit Sveriges monark under två världskrig. Han slog dessutom flera kungliga rekord: han blev Sveriges hittills äldsta monark, hela 92 år hann Gustaf fylla. Han blev, sedan medeltiden, den monark som suttit längst på tronen i Sverige. I nära 43 år innehade han kungatiteln. Den enda svenske kung som har slagit detta är Magnus Eriksson, som regerade på 1300-talet i 44 år. I tolv av dessa år styrdes dock landet av en förmyndarregering.
Dessutom var Gustaf V förmodligen Sveriges längsta kung, 192 cm, och ingen av våra senare konungar har blivit längre än så.
Enligt kungens livmedikus insomnade monarken utan smärta. Trots allt dog han av en naturlig orsak. Han blev den siste svenska kunglighet som begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm, i det bernadotteska gravkoret, tillsammans med sin gemål och sina förfäder, den 9 november 1950. Där hade en del regenter begravts redan under medeltiden och Gustav II Adolf önskade att detsamma skulle hända med hans kropp, innan han avled år 1632. Sedan dess hade det blivit en tradition i kungafamiljen, att man skulle begravas i kyrkan. Riddarholmskyrkan med sina kungliga gravkor är idag öppen som museum för besökare.
Anledningen till att Gustaf V blev den siste att begravas i denna kyrka är huvudsakligen att kyrkan blev för full; den är inte särskilt stor. Grundväggarna är från 1300-talet och sedan dess har flera utbyggnader gjorts; detta märks främst när man ser utsidan av det karolinska gravkoret, i den epokens barock- och rokokostil. Fler kungligheter får alltså inte plats. Våra senare monarker med familjer har kanske också tänkt lite annorlunda, lite nymodigare; att begravas utomhus i det fria är härligare än i en gammal medeltidskyrka?
Gustaf V:s äldsta son, Gustaf VI Adolf, blev Sveriges kung efter faderns död.
Dessutom var Gustaf V förmodligen Sveriges längsta kung, 192 cm, och ingen av våra senare konungar har blivit längre än så.
Enligt kungens livmedikus insomnade monarken utan smärta. Trots allt dog han av en naturlig orsak. Han blev den siste svenska kunglighet som begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm, i det bernadotteska gravkoret, tillsammans med sin gemål och sina förfäder, den 9 november 1950. Där hade en del regenter begravts redan under medeltiden och Gustav II Adolf önskade att detsamma skulle hända med hans kropp, innan han avled år 1632. Sedan dess hade det blivit en tradition i kungafamiljen, att man skulle begravas i kyrkan. Riddarholmskyrkan med sina kungliga gravkor är idag öppen som museum för besökare.
Anledningen till att Gustaf V blev den siste att begravas i denna kyrka är huvudsakligen att kyrkan blev för full; den är inte särskilt stor. Grundväggarna är från 1300-talet och sedan dess har flera utbyggnader gjorts; detta märks främst när man ser utsidan av det karolinska gravkoret, i den epokens barock- och rokokostil. Fler kungligheter får alltså inte plats. Våra senare monarker med familjer har kanske också tänkt lite annorlunda, lite nymodigare; att begravas utomhus i det fria är härligare än i en gammal medeltidskyrka?
Gustaf V:s äldsta son, Gustaf VI Adolf, blev Sveriges kung efter faderns död.
För övrigt är detta mitt hundrade blogginlägg! Det bör firas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar