När kung Karl IX avled i oktober 1611 hade hans son ännu inte fyllt sjutton år. Sonen, som hette Gustav Adolf, var alltså inte myndig och kunde ännu inte beträda Sveriges tron. Gustav Adolfs sjuttonårsdag inföll den 6 december och tjugo dagar senare förklarades han mogen att bli svensk konung. Kröningen ägde dock inte rum förrän sex år senare; då i Uppsala domkyrka, ärkebiskopen som satte kronan på kungens huvud hette Petrus Kenicius.
Under Gustav II Adolfs regeringstid fokuserade man framför allt på de krig Sverige var inblandat i. Gustav Adolf blev senare känd som en av Sveriges två krigarkungar; den andre är Karl XII. En tredje skulle möjligtvis kunna vara Karl X Gustav. Förutom kronan och makten att styra landet ärvde Gustav II Adolf tre krig från sin far. Ryssland, Danmark och Polen var tre stora hot, som marscherade från olika håll. Sveriges unge kung var ännu helt oerfaren av krig, men kom att bli mycket framgångsrik i fält. Den första freden, i vad som kallas Kalmarkriget, med Danmark, slöts 1613. Gustav Adolf kom överens med Ryssland år 1617. Genom freden i Stolbova räknades Ingermanland och Kexholms län som svenskt område. Det var under Gustav II Adolfs regeringstid som det svenska stormaktsriket växte fram. Det var som störst omkring 1660, men 1718 förlorade Sverige ställningen som europeisk stormakt för gott.
Freden med Polen slöts 1629, även i detta krig gjorde Sverige framsteg. Anledningen till att kriget pågick så länge var att Polens kung, Sigismund III, ännu ansåg sig vara Sveriges rättmätige konung. Han var nämligen son till Johan III av Sverige och hade under en period varit svensk kung. Dock jagade farbror Karl IX bort honom och tog själv tronen i besittning. Sigismund vägrade ge sig, han menade att Gustav II Adolf inte hade rätten att titulera sig kung av Sverige. Men till slut stod Polens arméer inte emot längre och Gustav Adolf kunde triumferande bege sig till Tyskland för att slåss i det Trettioåriga kriget.
Han påstod förstås att han stred för sin religion, protestantismen, men kanske önskade han också inflytande i resten av Europa. Sverige vann inte särskilt mycket på att delta i det här kriget. Gustav II Adolf stupade i fält, i slaget vid Lützen, den 6 november 1632.
Han har efter sin död hedrats genom att kallas 'Gustav Adolf den store'. Han var på sin tid, och är än idag, beundrad av många svenskar. Fast jag måste erkänna att han inte riktigt är "min typ"...
Under Gustav II Adolfs regeringstid fokuserade man framför allt på de krig Sverige var inblandat i. Gustav Adolf blev senare känd som en av Sveriges två krigarkungar; den andre är Karl XII. En tredje skulle möjligtvis kunna vara Karl X Gustav. Förutom kronan och makten att styra landet ärvde Gustav II Adolf tre krig från sin far. Ryssland, Danmark och Polen var tre stora hot, som marscherade från olika håll. Sveriges unge kung var ännu helt oerfaren av krig, men kom att bli mycket framgångsrik i fält. Den första freden, i vad som kallas Kalmarkriget, med Danmark, slöts 1613. Gustav Adolf kom överens med Ryssland år 1617. Genom freden i Stolbova räknades Ingermanland och Kexholms län som svenskt område. Det var under Gustav II Adolfs regeringstid som det svenska stormaktsriket växte fram. Det var som störst omkring 1660, men 1718 förlorade Sverige ställningen som europeisk stormakt för gott.
Freden med Polen slöts 1629, även i detta krig gjorde Sverige framsteg. Anledningen till att kriget pågick så länge var att Polens kung, Sigismund III, ännu ansåg sig vara Sveriges rättmätige konung. Han var nämligen son till Johan III av Sverige och hade under en period varit svensk kung. Dock jagade farbror Karl IX bort honom och tog själv tronen i besittning. Sigismund vägrade ge sig, han menade att Gustav II Adolf inte hade rätten att titulera sig kung av Sverige. Men till slut stod Polens arméer inte emot längre och Gustav Adolf kunde triumferande bege sig till Tyskland för att slåss i det Trettioåriga kriget.
Han påstod förstås att han stred för sin religion, protestantismen, men kanske önskade han också inflytande i resten av Europa. Sverige vann inte särskilt mycket på att delta i det här kriget. Gustav II Adolf stupade i fält, i slaget vid Lützen, den 6 november 1632.
Han har efter sin död hedrats genom att kallas 'Gustav Adolf den store'. Han var på sin tid, och är än idag, beundrad av många svenskar. Fast jag måste erkänna att han inte riktigt är "min typ"...
Samtida porträtt av kungen. Konstnären är okänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar