Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp gifte sig den 24 oktober 1654 med kung Karl X Gustav av Sverige. Tre dagar senare var det dags för henne att krönas till drottning, i Storkyrkan i Stockholm. Det blev förmodligen en hel del spännande och nervösa upplevelser under en månad för en artonårig prinsessa; nytt land, ny gemål, ny krona att bära.
Men sin make hann drottningen inte umgås med särskilt mycket innan han drog ut i krig, mot Polen. Hedvig Eleonora stannade i Stockholm. Hovet var vid den här tiden ganska tyst, slottet var tomt. Kungligheterna som levde där var drottningen själv och den "gamla" änkedrottningen Maria Eleonora, den före detta drottning Kristinas mor. Kanske saknade Hedvig Eleonora sin familj och sitt hemland. Men hon fick snart annat att tänka på; hon väntade barn. I december 1655 nedkom hon med en son, som döptes till Karl. Svenskarna jublade. Tronföljden var inte längre något problem.
Den unga drottningen stannade med sin son i Sverige över julen, men lämnade sedan landet och följde sin gemål i fält. Hon närvarade under tredagarsslaget vid Warszawa år 1656; den svenska hären segrade i detta slag, även om det inte gick lika bra för Karl Gustav i hans polska krig senare. Men just sommaren 1656 hyllande man kungen och drottningen på slagfältet.
Därefter återvände Hedvig Eleonora till Stockholm, men hon kom att resa utomlands igen under de närmaste åren; 1658 till Danmark, där hon stannade i ett helt år.
I februari 1660 avled Karl X Gustav i lunginflammation i Göteborg, efter alla de krig som han för det mesta hade varit så framgångsrik i. Hans enda son, Karl, var endast fyra år gammal och kunde sannerligen inte styra landet ännu. En förmyndarregering insattes därför; ledaren för denna förmyndarregering blev Hedvig Eleonora och hon var alltså Sveriges regent till och med sonens myndighetsförklaring 1672. Hon var inte den skickligaste av regenter. Möjligt är att hon inte var särskilt intresserad av rollen hon innehade.
När Karl XI tillträdde tronen levde hans ännu unga mor som änkedrottning på Stockholms slott. Hon hade inte en något vidare god relation till sin svärdotter, Ulrika Eleonora av Danmark, men hon blev mycket omtyckt av sina tre barnbarn. Efter Ulrika Eleonoras död 1693, då barnen bara var tolv, elva och fem år gamla, blev deras farmor ett stort stöd. De hade förtroende för henne och hon brydde sig mycket om dem.
Hedvig Eleonoras sonson, Karl XII, kröntes till Sveriges enväldige konung den 14 december 1697. Han var vid den tidpunkten endast femton år gammal och gjorde under sina första regeringsår inte något vettigt. Under den här tiden utspelade sig en rad händelser som brukar kallas holsteinska raseriet. Detta kan jag berätta mer om en annan gång.
Som sjuttonåring drog kung Karl ut i stora nordiska kriget, som kom att vara till 1721. Farmor Hedvig Eleonora ojade sig mycket över sitt "mittenbarnbarns" öde. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII med sina karoliner till Turkiet, det Osmanska riket, och änkedrottningen kunde inte förstå vad kungen hade att göra där. Hon han dock aldrig uppleva sonsonens död 1718, då han stupade i Fredrikshald, dagens Halden, i ett försök att invadera den danska provinsen Norge. Kanske var det tur, för Hedvig Eleonoras skull. Hon själv avled år 1715.
Men sin make hann drottningen inte umgås med särskilt mycket innan han drog ut i krig, mot Polen. Hedvig Eleonora stannade i Stockholm. Hovet var vid den här tiden ganska tyst, slottet var tomt. Kungligheterna som levde där var drottningen själv och den "gamla" änkedrottningen Maria Eleonora, den före detta drottning Kristinas mor. Kanske saknade Hedvig Eleonora sin familj och sitt hemland. Men hon fick snart annat att tänka på; hon väntade barn. I december 1655 nedkom hon med en son, som döptes till Karl. Svenskarna jublade. Tronföljden var inte längre något problem.
Den unga drottningen stannade med sin son i Sverige över julen, men lämnade sedan landet och följde sin gemål i fält. Hon närvarade under tredagarsslaget vid Warszawa år 1656; den svenska hären segrade i detta slag, även om det inte gick lika bra för Karl Gustav i hans polska krig senare. Men just sommaren 1656 hyllande man kungen och drottningen på slagfältet.
Därefter återvände Hedvig Eleonora till Stockholm, men hon kom att resa utomlands igen under de närmaste åren; 1658 till Danmark, där hon stannade i ett helt år.
I februari 1660 avled Karl X Gustav i lunginflammation i Göteborg, efter alla de krig som han för det mesta hade varit så framgångsrik i. Hans enda son, Karl, var endast fyra år gammal och kunde sannerligen inte styra landet ännu. En förmyndarregering insattes därför; ledaren för denna förmyndarregering blev Hedvig Eleonora och hon var alltså Sveriges regent till och med sonens myndighetsförklaring 1672. Hon var inte den skickligaste av regenter. Möjligt är att hon inte var särskilt intresserad av rollen hon innehade.
När Karl XI tillträdde tronen levde hans ännu unga mor som änkedrottning på Stockholms slott. Hon hade inte en något vidare god relation till sin svärdotter, Ulrika Eleonora av Danmark, men hon blev mycket omtyckt av sina tre barnbarn. Efter Ulrika Eleonoras död 1693, då barnen bara var tolv, elva och fem år gamla, blev deras farmor ett stort stöd. De hade förtroende för henne och hon brydde sig mycket om dem.
Hedvig Eleonoras sonson, Karl XII, kröntes till Sveriges enväldige konung den 14 december 1697. Han var vid den tidpunkten endast femton år gammal och gjorde under sina första regeringsår inte något vettigt. Under den här tiden utspelade sig en rad händelser som brukar kallas holsteinska raseriet. Detta kan jag berätta mer om en annan gång.
Som sjuttonåring drog kung Karl ut i stora nordiska kriget, som kom att vara till 1721. Farmor Hedvig Eleonora ojade sig mycket över sitt "mittenbarnbarns" öde. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII med sina karoliner till Turkiet, det Osmanska riket, och änkedrottningen kunde inte förstå vad kungen hade att göra där. Hon han dock aldrig uppleva sonsonens död 1718, då han stupade i Fredrikshald, dagens Halden, i ett försök att invadera den danska provinsen Norge. Kanske var det tur, för Hedvig Eleonoras skull. Hon själv avled år 1715.
Drottning Hedvig Eleonora, porträtterad av David Klöcker Ehrenstrahl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar