Sigismunds och Annas 422:a bröllopsdag

Sigismunds mor, Katarina Jagellonica, var en polsk prinsessa som ingått äktenskap med den svenske prinsen Johan (III). Sonen Sigismund som föddes blev den svenska, men även polska, tronarvingen. Då Katarina avled år 1583 blev Sigismund så småningom, år 1587, Polens konung - kung Sigismund III Vasa.

Man tyckte att den unge kungen skulle skaffa sig en hustru. Sigismund gav sig ut i Europa för att söka efter en passande blivande drottning. Han friade först till Kristina av Holstein-Gottorp, vars familj tackade ja till giftermålet. Men senare ångrade Sigismund sig, tog tillbaka sin förfrågan. Kristina blev sårad och ska, efter att ha gift sig med hertig Karl (IX) av Sverige, Sigismunds farbror, ha uppmuntrat honom till att avsätta Sigismund. Oavsett om det stämmer eller inte, lyckades hertig Karl ta den svenska kronan ifrån Sigismund - som fick nöja sig med den polska tronen.

Kung Sigismund hade, hur som helst, slagit upp ögonen för ärkehertiginnan Anna av Österrike, av den habsburgska ätten. Vigseln mellan Sigismund och Anna ägde rum i Wawels slottskyrka i Krakow, Polen den 31 maj 1592. Bröllopet firades med påkostade fester i en hel vecka efter vigseln.

Några månader efter bröllopet dog kung Johan III av Sverige. Sigismund var nu alltså även det svenska rikets konung, och Anna dess drottning. Sigismund och Anna besökte Sverige som nyblivet kungapar och stannade där i ett halvår. De gav sig sedan tillbaka till Polen, där parets fem barn - Anna Maria, Katarina, Vladislav, Katarina och Kristofer - föddes. Endast Vladislav levde till vuxen ålder, och blev efter Sigismunds död kung Vladislav IV av Polen.

Drottning Anna dog 24 år gammal i barnsäng 1598, då sonen Kristofer föddes. Sigismund gifte år 1605 om sig med Annas yngre syster, Konstantia.

Gustav III:s och Sofia Magdalenas 242:a kröningsdag

Den 29 maj 1772 kröntes kung Gustav III och hans drottning Sofia Magdalena i Storkyrkan, Stockholm. Gustavs far, kung Adolf Fredrik, hade regerat under frihetstiden - tidsepoken då det svenska kungaparet knappt hade något makt alls. Regerandet av det svenska riket sköttes av de så kallade hatt- och mösspartierna. Hattarna ville öka Sveriges makt och åter skapa en svensk stormakt (Sverige förlorade sin position som stormaktsrike år 1718 då kung Karl XII sköts i Fredrikshald, Norge) - mössorna ville bevara freden som under den här tiden rådde i Sverige och undvika krig, som alla pengar i den svenska statskassan i så fall skulle gått till.

Gustav III fick som svensk kronprins en egen idé. Han var trött på allt bråk mellan hattar och mössor i riksdagen, regeringen byttes ut konstant. Gustav undervisades som ung på ett, på hans tid, modernt vis. I Europa och resten av världen väcktes och spreds nya tankar. Man satsade allt mer på vetenskap och forskning. Gustav III betraktade sig själv som en mycket upplyst människa. Han fascinerades av Frankrike - varifrån allt det nya i Europa kom - och ville göra Sverige, hans fädernesland, till ett lika modernt rike. Gustav menade att med honom som ledare, skulle svenska befolkningen lämna tomtar och troll och utvecklas till ett modernt folk.

I augusti 1772 utförde Gustav III tillsammans med Stockholms officerare en statskupp för att göra sig enväldig. De förnämsta männen i det då regerande mösspartiet fängslades på Stockholms slott och Gustav gav sig ut på Stockholms gator. Inte ett skott behövde avlossas - den förvånade kungen möttes av folkets jubel.

Gustavs valspråk var "Fäderneslandet". Han genomförde en del reformer för fäderneslandet under sin tid som regent, varav de flesta uppskattades av det svenska folket. Han avskaffade bland annat tortyr vid förhör, han avskaffade dödsstraff för trolldom. Han förbjöd också hembränning - något mängden av svenska folket blev mycket upprörda över. Svenskarna var vid den här tiden mycket förtjusta i brännvin och billigast var att tillverka det själv. Gustav förbjöd inte detta för att i första hand värna om folkets hälsa - han ville ha mer pengar till staten, blev folk tvungna att köpa brännvin tjänade kungen helt enkelt mer på det. Dock tillverkades brännvin bakom Gustavs rygg.

I och med att Gustav III var en enväldig konung minskade den svenska adelns makt under hans regeringstid. Svenskarna, som först varit lyckliga över att åter ha en enväldig kung, blev allt mer missnöjda med kung Gustav. Adelsmän lade under det tidiga 1790-talet diskret upp en mordplan...

Sofia Magdalena var en mycket tystlåten drottning som inte hade någon bra relation till sin make. Drottningen avskyddes av sin svärmor, änkedrottning Lovisa Ulrika - som spred ut elaka rykten om att Gustav III inte var far till Sofia Magdalenas son Gustav (IV) Adolf. Dessa rykten stämde inte. Sofia Magdalena var i övrigt inte omtyckt av sina svågrar och svägerskor eller resten av det svenska hovet. Hon var intresserad av mode, men ansågs fåfäng av en stor del av kungafamiljen. "Vanligt" folk uppskattade dock sin drottning, många upprördes av de rykten som Lovisa Ulrika gett upphov till.

Gustav III och Sofia Magdalena kröns i Stockholms Storkyrka

2nd Direction?

Jag ogillar Justin Bieber, One Direction och The Fooo starkt - anledningen till det? Dels så tycker jag inte om den typen av musik de sjunger till/spelar (jag föredrar house), dels så tycker jag att de alla har en ganska "fånig utstrålning". Deras fans är ofta lite väl överdrivna när det gäller dessa artister (fast, vem vet, kanske skulle jag bete mig likadant om jag en dag fick syn på Karl XIV Johan?). På TV frågade en reporter en tjej, en "foooer", varför hon var så förtjust i just The Fooo. Hon svarade att medlemmarna i The Fooo var snygga. "Snygga"?

Jag bestämde mig för att bilda en seriös (?) grupp, vars medlemmar är (var?) riktiga gentlemän. Låt mig presentera 2nd Direction!

Medlemmarna är alltså de fabulösa Karl XII, Gustav III, Karl XIV Johan, Napoleon I och Oskar I. Idén till namnet fick jag av One Direction - medlemmarna i One Direction väljer ju en riktning. I stället kan man välja den andra riktningen (den historiskt kungliga riktningen?), the 2nd direction.

Går de fyra kungarna och kejsaren med på det kan de kanske göra en jättehit. Årets sommarplåga? Det gäller bara att få lite liv i dem först.
Låter inte så dumt tycker jag...

Rosersbergs slott

Idag besökte jag, min far och min bror Rosersbergs slott, ett av de elva kungliga slotten i Sverige. Slottet uppfördes av Gabriel Bengtsson Oxenstierna på 1630-talet, men har byggts om flera gånger sedan dess. Först 1762 blev Rosersbergs slott ett kungligt slott, då slottet av staten skänktes till hertig Karl (XIII), som var en av kung Adolf Fredriks tre söner - varje son skulle ha varsitt lustslott i sin ägo. Karl flyttade in med hustrun Hedvig Charlotta.

När det barnlösa paret år 1810 adopterade fransmannen Jean Baptiste Bernadotte, senare Karl (XIV) Johan, blev han svenska rikets kronprins. Efter att Karl XIII och Hedvig Charlotta båda två avlidit 1818 fick kung Karl XIV Johan Rosersbergs slott i sin ägo. Här bodde han med sin drottning Desideria om somrarna.

Vi gick en guidad visning genom slottet, jag känner igen det mesta guiden har att berätta, men det var väldigt intressant att få se alla rum, salar och salonger och få veta av vem och till vad de användes.
I ett av rummen, där Karl XIII och Karl XIV Johan tog emot herrar från rådet, hänger ett porträtt av Napoleon I. Det var Desideria som efter Karl Johans död hängde upp porträttet. Desideria, eller Désirée som hon kallades i Frankrike och av sig själv, hade som ung flicka varit förlovad med Napoleon, han bröt dock förlovningen för att gifta sig med den rika och högt stående Joséphine de Beauharnais. Kanske kunde Désirée aldrig riktigt släppa Napoleon?

I samma sal hänger en kopia av den amerikanska självständighetsdeklarationen - en av fem i hela världen. Hur den kom till Rosersbergs slott är något av ett mysterium. Självständighetsdeklarationen har signerats av 56 delegater till Kontinentalkongressen.

Kopia av den amerikanska självständighetsdeklarationen

I salen står ett bord. En av stolarna som står kring bordet brukade kung Karl XIV Johan sitta på vid möten, en stol bredvid var sonens, kronprins Oskars. Egentligen fick man ingenting röra, eftersom allt i slottets våningar är original (utom ett par gardiner i Desiderias sängkammare, då originalet vittrat sönder) sedan senast 1860, tidigast 1795, men jag och min yngre bror kunde inte låta bli att bara snudda vid Karl Johans stol.

- Nu har jag petat på Karl XIV Johans rumpa, sade min bror som rört vid själva stolsdynan.

Hehe, nästan. I alla fall där den förmodligen varit...

Av de många andra rummen vi fick se var fyra sängkammare - Karl XIII:s, Hedvig Charlottas, Karl XIV Johans och Desiderias. Alla lika tjusigt inredda i rokoko/empirestil. I de fyra rummen finns också lönndörrar för tjänare och trappor som leder till hemliga bibliotek. Dessa lönndörrar fungerar även som passager för älskare.

Karl XIV Johans sängkammare. Karl Johan, van vid det varma Frankrike, ville ha sovrummet uppvärmt och stannande helst i sängen halva dagen för värmens skull. På skrivbordet står en termometer prydd med en liten skulptur av en kvinna. Kvinnan ska föreställa Jeanne d'Arc, som brändes på bål i 1400-talets Frankrike. Att hon syns på termometern var på Karl Johans tid ett skämt, ingen utom Jeanne d'Arc kunde veta vad värme verkligen är.

Annars pryds salarna i slottet av målningar, porträtt och landskapsmålningar, och vackra möbler. Så många fotografier blev inte tagna. Annat nämnvärt är väl kanske att man, för inte allt för många år sedan, hittade Karl XIII:s dödsmask i ett skåp i rummet utanför hans bibliotek. Dessutom finns det i en annan sal en byst av Karl XII, av någon anledning.

Vi tog sedan en kort promenad i slottsparken.

Rosersbergs slott sett bakifrån

Slottet hade idag inte många besökare, vilket var positivt. När vi besökte Stockholms slott var där lite väl mycket folk.

Dagen har i alla fall enligt mig varit lyckad.

Adolf Fredrik 304 år!

Den 14 maj 1710 föddes Adolf Fredrik, son till Kristian August av Holstein-Gottorp och Albertina Fredrika av Baden-Durlach, på Gottorps slott i nuvarande Tyskland. Det var tsaritsan Elisabet av Ryssland som år 1743 valde honom till svensk tronföljare, då kung Fredrik I:s och drottning Ulrika Eleonora d.y:s äktenskap var och förblev barnlöst. Men Adolf Fredrik var inte helt utan svenska kungligheters blod i ådrorna - hans mor var sondotter till Karl X Gustavs syster, Kristina Magdalena av Pfalz. Hans far hade släktingar i det danska kungahuset som Ulrika Eleonora d.ä., gift med Karl XI av Sverige, föddes i.

Karl XII, som var Kristian Augusts (Adolf Fredriks fars) kusin och dessutom svåger till hans äldre bror Fredrik, inbjöds till fadderskapet vid Adolf Fredriks dop. Karl XII var vid den tiden ute i krig, vilket han skulle vara i halva sitt liv, och skickade Adolf Fredrik en fullmakt på en officersplats i den svenska armén.

Adolf Fredrik regerade som svensk kung under tidsepoken vi idag kallar frihetstiden och hade inte särskilt mycket att säga till om som regent. Under sitt 60 år långa liv var han däremot mycket intresserad av kultur och Adolf Fredriks Musikklasser i Stockholm är uppkallad efter honom.

Oskar II:s och Sofias 141:a svenska kröningsdag

Oskar II var näst yngste son till Oskar I och Josefina av Leuchtenberg. Då han föddes var det ingen som anade att han en dag skulle bli Sveriges och Norges konung. När kung Karl XV dog hade hans äldste yngre bror, prins Gustaf, redan avlidit. Karl hade inga söner som kunde ärva kronan, alltså var prins Oskar den som kom näst i tronföljden.

Oskar och hans hustru Sofia av Nassau kröntes tillsammans i Stockholms Storkyrka den 12 maj 1873. De skulle liksom de tre tidigare svensk-norska regenterna och två av deras hustrur också krönas i Norge, men det skedde senare. Oskar II:s valspråk var "Brödrafolkens väl" fram till 1905, då unionen med Norge upplöstes och Norge blev självständigt. År 1905 ändrade Oskar sitt valspråk till "Sveriges väl".

Sveriges sjukhus var vi den här tiden runt om i landet mycket smutsiga, och inte mådde sjukliga patienter bättre av det. Drottning Sofia gjorde vad hon kunde för att rusta upp sjukstugorna och donerade mycket pengar till hjälp för sjuka och fattiga. Sjuksköterskor utbildades på bekostnad av Sofia. 1887 grundade drottningen Sophiahemmet, som skulle bli ett modernt rustat sjukhus.

Kung Oskar försökte under sin 35 år långa regeringstid flera gånger
stärka kungamakten, som betydligt försvagats under Karl XV:s tid som kung. Till slut fick Oskar acceptera att svenska - och norska - folken inte alls hade lust till en enväldig kung. De båda rikena var generellt nöjda med den ökade makten bland vanligt folk.

Karl XIV Johans 196:e svenska kröningsdag

Den 11 maj 1818, då adoptivfadern Karl XIII dött några månader tidigare, kröntes Sveriges och Norges nya konung - Karl XIV Johan - i Stockholm. 1815 hade kronprins Karl Johan tillsammans med sin svenska armé tagit sig till Norge, danskarnas kära provins, där slag utkämpades. Svenskarna vann och Karl Johan grundade en union mellan Sverige och Norge, som han velat göra i några år. Därav skulle Karl XIV Johan även krönas till Norges konung i Trondheim i september samma år.

Karl XIV Johan kröns till Sveriges konung.

Karl XIV Johan hette från början Jean Baptiste Bernadotte och kom från den lilla franska staden Pau, som ligger nära spanska gränsen. Jean Bernadotte kom att av en slump bli Sveriges kronprins. Efter att Gustav IV Adolf avsattes 1809 blev farbror Karl kung. Karl XIII var gammal, senil och barnlös - vad skulle hända med den svenska monarkin om Karl plötsligt avled och ingen tronarvinge fanns till hands? En viss Carl Otto Mörner fick en idé. Han begav sig till Paris och sökte upp en av Napoleon I:s, "världshärskarens",  mest framgångsrika marskalkar; Jean Bernadotte. Bernadotte svarade förvånad, när Mörner framfört sin önskning om att få Bernadotte som svensk kronprins, att han skulle tänka på saken.

Några dagar gick, Carl Otto Mörner blev allt mer otålig. I Paris stötte han oväntat på svensken Fabian Wrede, som hade en hög ställning inom svenska armén. Mörner berättade om sina tankar om den svenska tronföljden för Wrede, som lyssnade och tyckte att det Mörner sade lät ganska klokt. Fabian Wrede lovade att själv tala med marskalk Bernadotte inom en snar framtid.

Då Jean Bernadotte fick besök av ytterligare en svensk började han fundera allt mer på om svenskarna faktiskt var i behov av en stor fältherre som han, en av kejsar Napoleons marskalkar. Kronprins, senare kung, av Sverige - det lät minsann inte så dumt. Bernadotte tackade ja till erbjudandet. Han lovade dessutom Sverige en stor summa pengar att betala statsskulder med ifall han blev vald till tronföljare.

Det så kallade Örebroporträttet av marskalk Bernadotte som visades upp vid riksdagen 1810.

I en regnig riksdag i Örebro i juli 1810 valdes Jean Baptiste Bernadotte till Sveriges tronarvinge. En av dem som starkt stödde honom var Jean Antoine Fournier, en fransk köpman som var på besök i Sverige. Fournier berättade om Bernadottes rikedom (som inte riktigt var så stor som folket hoppats på), som svenskarna lockades av. Till slut stod beslutet fast: Jean Bernadotte skulle bli ny kronprins.

Då Bernadotte fick veta detta berättade han allt för kejsar Napoleon, som till en början tyckte att det var en mycket god idé att Bernadotte så småningom skulle bli Sveriges kung. Napoleon var säker på att Bernadotte skulle ställa upp för Frankrike, sitt fädernesland, då det behövdes (Bernadotte gjorde dock det motsatta). De två herrarna tog farväl av varandra.

Den 20 oktober 1810 satte Jean Bernadotte för första gången sin fot på svensk mark, i Helsingborg. Han reste genom landet upp till Stockholm och det var en ganska lång resa på den tiden. När han stannade för att rasta stirrande människor nyfikna på Sveriges nya tronarvinge. Jeans hustru Désirée och deras son, den elva år gamle Oskar, fick så länge stanna i Paris. Till Sverige skulle de komma i december 1810. Désirée trivdes inte i Sverige och återvände till Frankrike för att sedan stanna där i tolv år.

Jean Bernadotte på väg till Helsingborg för att snart påbörja ett nytt kapitel i sitt liv; som Sveriges kronprins.

Den 2 november tågade Bernadotte högtidligt in i Stockholm för att tas emot av sin adoptivfar, Sveriges konung, Karl XIII. Stockholmarna ska ha beundrat den stilige Jean Bernadottes längd - han var hela 185 cm lång, vilket var mycket ovanligt på den tiden - men Bernadotte rusade in genom slottsportarna, folket hann inte se mycket av kronprinsen. Karl XIII var till en början skeptisk mot sin nye adoptivson, men blev efter ett tag mycket förtjust i honom. Den 5 november blev Jean Baptistes nya officiella namn Karl Johan.

Karl Johan, som var van vid det varma Frankrike i söder, tyckte att Sverige var ett mycket kyligt land. Han stannade helst kvar i sängen till fram på eftermiddagen. Han arbetade gärna och oftast i sin sängkammare, eftersom det var där han spenderade den största delen av sin tid som kung. Detta har i efterhand kallats "Sängkammarregementet".

Karl Johan regerar riket sittandes i sängen.

Folkskolan infördes i Sverige under Karl Johans regeringstid - år 1842 - dock på initiativ av sonen, kronprins Oskar, som man så småningom skulle kunna kalla Sveriges första moderna kung.

Det var också Karl XIV Johan som gav namn åt Karl Johan-svampen, som man började tillaga och äta under hans tid.

317 år sedan slottet Tre Kronor brann ned

Igår var det 317 år sedan det gamla kungliga slottet i Stockholm, Tre Kronor, brann ned. Hade inte möjlighet att blogga då, så det får bli ett något för sent inlägg.

Slottet hade färdigställts under 1200-talet, men fick först under kung Sigismunds regeringstid - på 1580-talet - namnet Tre Kronor.

Tre Kronor under 1660-talet.

Tre kronor började brinna den 7 maj 1697, på eftermiddagen. Elden spred sig med en rasande fart. Kung Karl XI hade dött ungefär en månad tidigare och stod fortfarande lik i en av slottssalarna. Tolv officerare lyckades rädda kroppen och bära ut den till hovstallet på Helgeandsholmen. Även prinsessan Hedvig Sofia, den unge kung Karl XII, prinsessan Ulrika Eleonora d.y. och änkedrottning Hedvig Eleonora kom ut. Den gamla Hedvig Eleonora var dock så chockad att hon fick bäras ut.

Hedvig Sofia och Karl XII hjälper farmor Hedvig Eleonora ut ur slottet som står i lågor, rusande ner för trappan. Flickan på knä längst fram är Ulrika Eleonora.

Det sades att rummet där Karl XI legat var det enda som var oskadat efter branden.

En sägen som ibland förknippas med slottsbranden kallas "Karl XI:s syn". Det är oklart när denna händelse egentligen utspelade sig, men det är möjligt att det var natten till den 2 april 1697, två dagar innan kungens död. Så här lyder sägnen:

Kungen har svårt att somna. En halvtimme före midnatt ser han plötsligt ett starkt ljussken från fönstren i rikssalen. Skenet mattas av, men sedan börjar det åter lysa. Karl XI undrar vad som står på, reser sig ur sin bädd och tycker sig se människor som rör sig i rikssalen. Karl blir rädd att en eldsvåda har brutit ut, kallar på några hovmän och beger sig tillsammans med dem till rikssalen för att undersöka saken. Där möts han av en märklig syn; kring ett bord sitter femton gamla män. Bredvid bordet ligger en omkullvält tron, intill den står en ung man med krona på huvudet och spira i handen. Där står också en lång, medelålders man, förmodligen en riksföreståndare. Mitt i salen står en lång rad stupstockar och vid varje stupstock en bödel. Några män förs in i rummet, bödlarna hugger huvuden av dem alla. Blodet forsar över golvet. Karl XI frågar förskräckt om denna syn ska bli verklighet. Den unge kungen svarar att inget av detta ska hända under Karls tid som kung, utan under den sjätte regentens efter Karl tid, denne regent ska bli mycket framgångsrik.

"Men innan han får befästa sig på tronen, skall det bliva ett så stort blodbad att dess make aldrig varit, ej heller i Svea land bliver" säger den unge kungen.

När han tystnar försvinner spöksynen, rikssalen blir åter mörk och tom om man räknar bort kung Karl och hans hovmän.

Karl XI återvände till sin sängkammare och ska ha låtit skriva ner vad han just hade sett. En sådan skriftlig redogörelse existerar, men är förmodligen en förfalskning.

Bild av den unge kungen i Karl XI:s syn

Den sjätte regenten efter Karl XI var Gustav IV Adolf som, efter att ha förlorat Sveriges kära Finland till ryssen, avsattes i en statskupp i mars 1809. Man kan inte direkt påstå att han var särskilt framgångsrik som kung. Men det är möjligt att historien om Karl XI:s syn hittades på i början av 1800-talet för att rädda Gustav Adolf kvar på tronen.

De första lågorna, som så småningom skulle bränna slottet till grunden, började sprida sig vid rikssalen - just där Karl XI:s syn utspelar sig.

När Tre Kronor bränts till marken fick den dåvarande kungafamiljen, som bestod av Karl XI:s barn och deras farmor, tillfälligt flytta till Wrangelska palatset på Riddarholmen. Det dröjde längre tid än man hade räknat med, hela 57 år, innan vårt nuvarande slott stod färdigbyggt. Då var det kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika - grundarna av den, på Sveriges tron, helt nya dynastin Holstein-Gottorp, som flyttade in i Stockholms slott.

Karl XI:s och Ulrika Eleonoras 334:e bröllopsdag

Till skillnad från de flesta tidigare kungliga brudparen, som det ofta skilt över tio år i ålder mellan, var Karl XI och Ulrika Eleonora (d.ä.) nästan jämngamla - drottningen var nio månader yngre än kungen.

Karl X Gustav hade avlidit i lunginflammation då sonen, Karl (XI), bara var fyra år gammal. En förmyndarregering insattes, som skulle hjälpa till med att regera stormaktsriket tills den unge kungen blev myndig. När han väl blev det väntade hela svenska folket på Sveriges blivande nya drottning - vem skulle Karl XI tänkas ingå i äktenskap med? Kungen förlovades med den danska prinsessan Ulrika Eleonora, dotter till kung Fredrik III. Problemet var bara att Danmark i flera hundra år varit Sveriges ärkefiende. Kung Karl höll just på att kriga mot danskar i de nu svenska, dock tidigare danska, landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.

Ulrika Eleonora förälskade sig i den svenske kungen på avstånd, utan att någonsin ha träffat honom. På grund av kriget blev hon tillfrågad om hon hade lust att bryta förlovningen - men nej, Ulrika Eleonora höll fast vid sin tilltänkte make. Hon pantsatte sin förlovningsring för att kunna hjälpa svenska krigsfångar i Danmark.

Till sist slöts freden mellan de två grannländerna, år 1679. Ulrika Eleonora kunde lämna hemlandet och resa till Sverige. Hon blev väl mottagen, men själva bröllopet ville Karl XI inte göra någon stor sak av. Några få gäster var inbjudna; kungens mor, änkedrottning Hedvig Eleonora samt några kamrater Karl hade haft med sig i kriget. Brudparet vigdes på Skottorps herrgård i Halland den 6 maj 1680. Där hölls även bröllopsmiddagen, som männen skulle äta för sig och kvinnorna för sig. Ulrika Eleonora blev alltså tvungen att dinera med sin svärmor, som hon inte alls kände. Kanske inte någon jätterolig start på det nya livet som väntade Sveriges drottning.

Kungaparets äktenskap ska i alla fall ha blivit lyckligt. På sju år födde drottning Ulrika Eleonora sju barn - endast tre av dessa levde till vuxen ålder; Hedvig Sofia, Karl (XII) samt Ulrika Eleonora (d.y.). I Karl XI:s anteckningar kan man läsa att han var mycket förtjust i både sin hustru och sina små barn. De som dog som spädbarn sörjde han mycket.

Familjen Pfalz samlad

Napoleon I:s 193:e dödsdag

Egentligen skriver jag mest om Sveriges historia och svenska regenter, men eftersom Napoleon hör till mina favoriter bland historiska personer känner jag mig tvungen att berätta om honom också. Dessutom påverkade Napoleonkrigen - och kejsaren de uppkallades efter - hela Europa, inte bara Frankrike.

Efter att år 1815 diskret flytt från ön Elba i Medelhavet, dit han tidigare landsförvisats, tog Napoleon åter makten i Frankrike - som innan abdikationen varit hans i 15 år. Kung Ludvig XVIII blev tvungen att fly, det franska kejsardömet återupprättades och trikoloren hissades. Kejsar Napoleons regeringstid i Frankrike, efter rymningen från Elba, skulle dock bara vara i hundra dagar. Efter förlusten i slaget vid Waterloo i juni 1815 blev Napoleon ännu en gång tvungen att abdikera. Den här gången landsförvisades han till den inte särskilt trivsamma ön Sankta Helena i Atlanten, som ligger utanför Afrikas västkust. Man ville hålla den före detta kejsaren så långt borta från Frankrike som möjligt. Ön, som Napoleon anlände till i oktober, övervakades av brittiska regeringen.

På den lilla herrgården Longwood levde Napoleon, tillsammans med sina tjänare, resten av sitt liv. Under dygnen som gick fanns där inte mycket att göra. Den 5 maj 1821 lämnade Napoleon jordelivet. Han hade fötts i en inte alltför rik familj i Ajaccio, Korsika. Under sitt 51 år långa liv hade han 1799, några år efter revolutionen, tagit makten i Frankrike. 1804 krönt sig själv till kejsare, sedan erövrat den största delen av Europa. 1812 invaderat Ryssland med sin 'La grande armée'. Fälttåget blev dock en nedgång för Napoleon och Frankrike. 1814 abdikerat och landsförvisats, men 1815 tagit makten igen. Åter abdikerat och landsförvisats senare samma år. Napoleon Bonaparte hade tagit en stor plats i historien. Än idag är han av de flesta känd.

Det har tidigare ryktats om att Napoleon skulle ha förgiftats med arsenik, men detta stämmer förmodligen inte. Efter att ha undersökt kvarlevorna av honom verkar det troligare att Napoleon avled i magcancer.

Tack Napoleon, för att du var en av de två personer som fick mig att slå upp ögonen för Europas fantastiska historia.

Karl XV:s och Lovisas 154:e kröningsdag

Vid kung Oskar I:s död den 8 juli 1859 hade äldsta sonen Karl varit Sveriges och Norges arvprins i 33 år. Nu var det hans tur att bli kung Karl XV. Gemålen Lovisa skulle bli Sveriges och Norges drottning. Eftersom Sverige under den här tiden var i union med Norge kröntes rikenas gemensamma kungapar två gånger - den ena kröningsceremonin hölls i Stockholm den 3 maj 1860 och den andra i Trondheim den 5 augusti samma år.

Karl XV hade ingen stark politisk makt, men blev en av folket mycket omtyckt kung. Han kallades Kron-Kalle i folkmun.

Lovisa skötte sin roll som drottning. Hon höll salong, trots att hon starkt ogillade det. Hon ägnade sig åt välgörenhet. Hon födde sonen Carl Oscar, en tronarvinge, som var menad att bli kung efter sin far. Carl Oscar dog tragiskt nog vid ett års ålder - han fick mässlingen, läkare rekommenderade kallbad, felaktigt. Den lille prinsen fick lunginflammation och avled den 13 mars 1854. Lovisa kunde senare i livet inte få fler barn, därav blev Karl XV:s bror kung Oskar II efter Karls död.

Karl XV till vänster och drottning Lovisa till höger. I mitten ses dottern Lovisa, äldre syster till prins Carl Oscar.

Karl XV 188 år!

När Karl XV skulle födas vankade blivande farfar, kung Karl XIV Johan, av och an utanför mamma kronprinsessan Josefinas rum i Stockholms slott. Karl Johan var mycket nervös inför födelsen av sin äldsta sonson. När han till sist tröttnade på att vänta fräste han åt läkaren som kom ut genom dörren:
- Vad fan är du för en läkare som inte kan beräkna födelsen för ett barn?
Dock på franska, eftersom Karl Johan aldrig lärde sig att tala svenska.
- Fina herrar tar alltid god tid på sig, svarade läkaren lugnt.
Kungen lugnade då ned sig. Det var en präktig liten herre som kom till världen. Pappa Oskar I ville att sonen skulle döpas till Karl, efter farfar.

Karl var inte förtjust i de teoretiska ämnena han undervisades i som barn. Han hade koncentrationssvårigheter och kunde inte sitta still en längre stund. Det gick bara bra då han målade, måleri var ett stort intresse i Karls liv och han var en skicklig målare.

"Jaktsällskap", målad av Karl XV.

Karl XV ägnade sig också gärna åt fysiska aktiviteter. Han gav sig ut på terrängmarscher och ska ha varit en skicklig militär. Han brottades med den som vågade ställa upp mot honom.

Karl trivdes aldrig riktigt i de fina salongerna i slotten. Han föredrog att umgås med "enkelt", svenskt folk, såg inte sig själv överlägsen andra och blev därför en av Sveriges mest omtyckta regenter genom århundraden.

Fredrik I:s 294:e kröningsdag

Kung Fredrik I kröntes till Sveriges konung den 3 maj 1720, efter att hans hustru - som blivit regerande drottning 1718 då brodern Karl XII dött barnlös - avsagt sig tronen till förmån för sin make. Efter Karl XII:s död förlorade kungen, eller drottningen, enväldet (som Gustav III dock återinförde 1772). Fredrik I var en ännu mer maktlös regent än hans drottning varit, de båda samt kungens efterträdare regerade under den tidsepok vi idag kallar frihetstiden på grund av att folket var fria från de enväldiga kungarna Karl XI och XII.

Fredrik I var till en början populär hos svenska folket som kung. Han var glad och välvillig. Men efter freden i Nystad 1721 avträdde Sverige Livland, Estland, Ingermanland och en del av Karelen till ryssen. Denna förlust skylldes förstås på kungen, och det hade väl svenska folket rätt i. Fredrik tappade folkets förtroende för honom allt mer, då han under sin regeringstid mest ägnade sig åt nöjen och sina egna intressen - mätresser och kärleksaffärer. Hedvig Taube - drottning Ulrika Eleonoras (Fredrik hustrus) kammarjungfru, som inte var mer än 16 år gammal då kungen började uppvakta henne - födde honom två söner och två döttrar. Äktenskapet med stackars Ulrika Eleonora förblev barnlöst.

Fredrik I iförd kröningsdräkt.