317 år sedan slottet Tre Kronor brann ned

Igår var det 317 år sedan det gamla kungliga slottet i Stockholm, Tre Kronor, brann ned. Hade inte möjlighet att blogga då, så det får bli ett något för sent inlägg.

Slottet hade färdigställts under 1200-talet, men fick först under kung Sigismunds regeringstid - på 1580-talet - namnet Tre Kronor.

Tre Kronor under 1660-talet.

Tre kronor började brinna den 7 maj 1697, på eftermiddagen. Elden spred sig med en rasande fart. Kung Karl XI hade dött ungefär en månad tidigare och stod fortfarande lik i en av slottssalarna. Tolv officerare lyckades rädda kroppen och bära ut den till hovstallet på Helgeandsholmen. Även prinsessan Hedvig Sofia, den unge kung Karl XII, prinsessan Ulrika Eleonora d.y. och änkedrottning Hedvig Eleonora kom ut. Den gamla Hedvig Eleonora var dock så chockad att hon fick bäras ut.

Hedvig Sofia och Karl XII hjälper farmor Hedvig Eleonora ut ur slottet som står i lågor, rusande ner för trappan. Flickan på knä längst fram är Ulrika Eleonora.

Det sades att rummet där Karl XI legat var det enda som var oskadat efter branden.

En sägen som ibland förknippas med slottsbranden kallas "Karl XI:s syn". Det är oklart när denna händelse egentligen utspelade sig, men det är möjligt att det var natten till den 2 april 1697, två dagar innan kungens död. Så här lyder sägnen:

Kungen har svårt att somna. En halvtimme före midnatt ser han plötsligt ett starkt ljussken från fönstren i rikssalen. Skenet mattas av, men sedan börjar det åter lysa. Karl XI undrar vad som står på, reser sig ur sin bädd och tycker sig se människor som rör sig i rikssalen. Karl blir rädd att en eldsvåda har brutit ut, kallar på några hovmän och beger sig tillsammans med dem till rikssalen för att undersöka saken. Där möts han av en märklig syn; kring ett bord sitter femton gamla män. Bredvid bordet ligger en omkullvält tron, intill den står en ung man med krona på huvudet och spira i handen. Där står också en lång, medelålders man, förmodligen en riksföreståndare. Mitt i salen står en lång rad stupstockar och vid varje stupstock en bödel. Några män förs in i rummet, bödlarna hugger huvuden av dem alla. Blodet forsar över golvet. Karl XI frågar förskräckt om denna syn ska bli verklighet. Den unge kungen svarar att inget av detta ska hända under Karls tid som kung, utan under den sjätte regentens efter Karl tid, denne regent ska bli mycket framgångsrik.

"Men innan han får befästa sig på tronen, skall det bliva ett så stort blodbad att dess make aldrig varit, ej heller i Svea land bliver" säger den unge kungen.

När han tystnar försvinner spöksynen, rikssalen blir åter mörk och tom om man räknar bort kung Karl och hans hovmän.

Karl XI återvände till sin sängkammare och ska ha låtit skriva ner vad han just hade sett. En sådan skriftlig redogörelse existerar, men är förmodligen en förfalskning.

Bild av den unge kungen i Karl XI:s syn

Den sjätte regenten efter Karl XI var Gustav IV Adolf som, efter att ha förlorat Sveriges kära Finland till ryssen, avsattes i en statskupp i mars 1809. Man kan inte direkt påstå att han var särskilt framgångsrik som kung. Men det är möjligt att historien om Karl XI:s syn hittades på i början av 1800-talet för att rädda Gustav Adolf kvar på tronen.

De första lågorna, som så småningom skulle bränna slottet till grunden, började sprida sig vid rikssalen - just där Karl XI:s syn utspelar sig.

När Tre Kronor bränts till marken fick den dåvarande kungafamiljen, som bestod av Karl XI:s barn och deras farmor, tillfälligt flytta till Wrangelska palatset på Riddarholmen. Det dröjde längre tid än man hade räknat med, hela 57 år, innan vårt nuvarande slott stod färdigbyggt. Då var det kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika - grundarna av den, på Sveriges tron, helt nya dynastin Holstein-Gottorp, som flyttade in i Stockholms slott.