Desideria 237 år!

Den franske sidenhandlaren François Clary var gift med dottern till en sjökapten: Françoise Rose Clary, född Somis. De var bosatta i Marseille i sydöstra Frankrike, hade redan åtta barn tillsammans. Det nionde föddes den 8 november 1777 och fick dopnamnen Bernhardine Eugénie Désirée.

Désirée växte upp med sina äldre syskon, de som ännu bodde hemma, i Marseille. Familjen hade det gott ställt och Désirée och systern Julie undervisades i klosterskola tillsammans. Vid den här tiden rådde dock oro i hela Frankrike, Paris invånare samlades utanför slottet i Versailles och ropade saker som "död åt kungen". Den franska revolutionen tog sin början och invånarna i Marseille, inkluderat familjen Clary, la märke till det. Désirée och Julie blev tvungna att lämna klosterskolan, som stängdes ner i och med revolutionen, och de båda systrarna fick i stället hemundervisning.

Kung Ludvig XVI och drottning Marie Antoinette, liksom många andra franska aristokrater, avrättades med giljotin på torg runtom i Frankrike. Det var den franska revolutionen som ledde till "enkelt folks" frihet och revolutionärerna var definitivt emot den franska adeln. År 1794 fick myndigheterna reda på att François Clary innan revolutionens utbrott hade ansökt om adelskap. Monsieur Clary skulle bestraffas, kanske med att själv avrättas; problemet var bara att han redan hade avlidit. I stället arresterades hans äldsta son, Etienne Clary. Etiennes hustru, Susanne, gjorde allt för att fria sin make. Hon drog med sig Désirée till rådhuset och folkrepresentanten Albitte, i ett försök att be för Etiennes liv.

Susanne och Désirée var inte de enda som ville utbyta ett par ord med Albitte, kön var lång och Désirée ska ha somnat i väntrummet. När det blev svägerskornas tur ville Susanne inte väcka Désirée, i stället pratade hon ensam med Albitte. Hon var framgångsrik i sitt bedjande; folkrepresentanten gick med på att släppa Etienne fri. I sin lycka glömde Susanne helt bort sin svägerska i väntrummet.

När Désirée sedan vaknade var hon ensam i det mörka rådhuset, bortsett från att också Albittes sekreterare Joseph Bonaparte var där. Han följde den unga flickan hem och kom på så sätt att lära känna Désirée och familjen Clary väl, kom ofta på besök och tog senare även med sig sin yngre bror, Napoleon. Bröderna Bonaparte var flyktingar som kommit från Korsika och nu sökte lycka och framgång på fastlandet. Désirée förälskade sig i den unge generalen, Napoleon Bonaparte, och de förlovade sig som unga. Samtidigt gifte sig Joseph med Désirées syster Julie.

Snart skiljdes Désirée och Napoleon åt; han hade sina plikter som militär. De återsågs inte förrän några år senare. Då hade Napoleon ångrat sig, bad Désirée att glömma deras förlovning. Napoleon hade förälskat sig på nytt och skulle äkta den äldre, i Paris välkända salongsvärdinnan Joséphine de Beauharnais. Fästmannens svek sved i Désirée, vilket man kan förstå. Men även hon hittade senare en ny förälskelse; general Jean Baptiste Bernadotte, den blivande Karl XIV Johan av Sverige och Norge.

Désirée blev så småningom drottning Desideria, stammoder för dynastin Bernadotte på Sveriges tron. Hon, sidenhandlardottern som hade växt upp i revolutionens Frankrike och en gång hade varit förlovad med den blivande kejsar Napoleon av Frankrike.

En ung Désirée Clary.