Natten till den 1 november 1778 var stämningen spänd på Stockholms slott. Drottningen, Sofia Magdalena, skulle när som helst nedkomma med sitt första barn, efter tolv års äktenskap med kung Gustav III. Hon hade fyllt trettiotvå år; idag låter det kanske inte som en särskilt hög ålder för en kvinna som ska få barn för första gången. Men i 1770-talets Sverige ansåg man, framför allt i högadeln och vid hovet, att Sofia Magdalena borde ha fött barn för länge sedan. Särskilt då hon varit gift med kungen så länge.
Sofia Magdalena hade i övrigt inte heller något gott rykte hos kungafamiljen. Hennes svärmor, änkedrottning Lovisa Ulrika, avskydde henne. Drottningen, den danska prinsessan, var mycket intresserad av mode och klädde sig gärna i vackra skrudar. Hon lade ner tid på sitt utseende, kanske för att hon inte hade så mycket annat att komma med. Hon ville förmodligen charma sin gemål, som annars sällan tog någon notis om henne. Men då skrattade Sofia Magdalenas svägerskor bakom ryggen på henne, svågrarna fnyste åt henne och deras mor änkedrottningen kallade henne fåfäng. Sofia Magdalena var mycket blyg och vågade sällan ta det första steget till en konversation. Detsamma gällde när hon skulle samtala med sin make. Så fram till tiden strax innan Gustav IV Adolfs födelse talade kungen och drottningen av Sverige knappt med varandra.
För att föra kungen och drottningen närmare varandra gjorde hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck ett ingripande genom ett privat besök i drottningens sängkammare. Gustav III var förstås också närvarande och man skulle kunna säga att Munck undervisade kungaparet i sexualkunskap. Han var framgångsrik i undervisningen, för den 1 november 1778 föddes som sagt en son, en kronprins, på Stockholms slott. Gustav III och Sofia Magdalena var mycket lyckliga och detta förbättrade deras relation till varandra.
Men genast börjades rykten spridas i den svenska överklassen; Kungen var inte far till barnet. Nej, Sofia Magdalena hade tydligen haft ett utomäktenskapligt förhållande med hovstallmästaren, Adolf Fredrik Munck. Vilken skandal!
Någon som inte väntade med att sprida dessa rykten vidare var Gustav III:s mor, Lovisa Ulrika. Kanske förstod hon att allt bara var lögner, men med sin avsky för Sofia Magdalena hade hon inga problem med att utsätta sin svärdotter för förnedring. Kung Gustav kunde dock inte förlåta sin mor när han fått reda på att hon faktiskt hade gett upphov till en del av ryktena, och han förvisade henne från Stockholms slott. Han återsåg henne inte förrän hon låg på dödsbädden, i juli 1782.
När kungen och drottningen äntligen konverserade med varandra och såg på varandra med värme i blicken föddes ännu en son, år 1782. Denne döptes till Karl Gustav. Gustav III var lyckligare än någonsin, men prinsen var liten och klen. Han avled året därpå och det bringade kungen djup hjärtesorg. Sofia Magdalena sörjde nog hon också, även om hon inte visade det lika tydligt.
Gustav IV Adolf blev alltså ett ensambarn. Han fick en mycket sträng uppfostran och hade inga jämngamla lekkamrater. När han väl hade tid för lek var det nästan alltid med någon tjänare.
Kanske präglades Gustav IV Adolfs vuxna liv av hans svåra barndom. Jag skulle gissa på att han är en av Sveriges mest olyckliga kungar någonsin. För inte gick det så bra för honom som monark heller.
Sofia Magdalena hade i övrigt inte heller något gott rykte hos kungafamiljen. Hennes svärmor, änkedrottning Lovisa Ulrika, avskydde henne. Drottningen, den danska prinsessan, var mycket intresserad av mode och klädde sig gärna i vackra skrudar. Hon lade ner tid på sitt utseende, kanske för att hon inte hade så mycket annat att komma med. Hon ville förmodligen charma sin gemål, som annars sällan tog någon notis om henne. Men då skrattade Sofia Magdalenas svägerskor bakom ryggen på henne, svågrarna fnyste åt henne och deras mor änkedrottningen kallade henne fåfäng. Sofia Magdalena var mycket blyg och vågade sällan ta det första steget till en konversation. Detsamma gällde när hon skulle samtala med sin make. Så fram till tiden strax innan Gustav IV Adolfs födelse talade kungen och drottningen av Sverige knappt med varandra.
För att föra kungen och drottningen närmare varandra gjorde hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck ett ingripande genom ett privat besök i drottningens sängkammare. Gustav III var förstås också närvarande och man skulle kunna säga att Munck undervisade kungaparet i sexualkunskap. Han var framgångsrik i undervisningen, för den 1 november 1778 föddes som sagt en son, en kronprins, på Stockholms slott. Gustav III och Sofia Magdalena var mycket lyckliga och detta förbättrade deras relation till varandra.
Men genast börjades rykten spridas i den svenska överklassen; Kungen var inte far till barnet. Nej, Sofia Magdalena hade tydligen haft ett utomäktenskapligt förhållande med hovstallmästaren, Adolf Fredrik Munck. Vilken skandal!
Någon som inte väntade med att sprida dessa rykten vidare var Gustav III:s mor, Lovisa Ulrika. Kanske förstod hon att allt bara var lögner, men med sin avsky för Sofia Magdalena hade hon inga problem med att utsätta sin svärdotter för förnedring. Kung Gustav kunde dock inte förlåta sin mor när han fått reda på att hon faktiskt hade gett upphov till en del av ryktena, och han förvisade henne från Stockholms slott. Han återsåg henne inte förrän hon låg på dödsbädden, i juli 1782.
När kungen och drottningen äntligen konverserade med varandra och såg på varandra med värme i blicken föddes ännu en son, år 1782. Denne döptes till Karl Gustav. Gustav III var lyckligare än någonsin, men prinsen var liten och klen. Han avled året därpå och det bringade kungen djup hjärtesorg. Sofia Magdalena sörjde nog hon också, även om hon inte visade det lika tydligt.
Gustav IV Adolf blev alltså ett ensambarn. Han fick en mycket sträng uppfostran och hade inga jämngamla lekkamrater. När han väl hade tid för lek var det nästan alltid med någon tjänare.
Kronprins Gustav Adolf, sittande till leksakshäst med hjul.
Kronprinsen umgicks inte heller mycket med sina föräldrar. Ändå drabbade faderns död honom mycket hårt, vilket inte är så konstigt. Gustav Adolf var endast tretton år gammal när Gustav III sköts av Jacob Johan Anckarström på operamaskeraden år 1792. Detta ledde till blodförgiftning, som blev kungens död; han gick bort bara två veckor efter att maskeradbalen hade ägt rum.
Gustav Adolf fick då, mer intensivt än tidigare, lära sig allt han behövde kunna för att en dag bli Sveriges konung. Kung var han ju visserligen redan till titeln, men regera skulle han inte få göra förrän några år in i framtiden. Förmyndarregeringen sköttes under tiden av Gustav Adolfs farbror, hertig Karl; den blivande Karl XIII.
Kanske präglades Gustav IV Adolfs vuxna liv av hans svåra barndom. Jag skulle gissa på att han är en av Sveriges mest olyckliga kungar någonsin. För inte gick det så bra för honom som monark heller.
Den fjortonårige blivande kungen, porträtterad av Per Krafft den äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar