Hedvig Eleonora, född prinsessa av Holstein-Gottorp, levde ett långt och händelserikt liv. Hon var gift med en kung Karl, blev mor till en annan och fick se en tredje, sin sonson, kröna sig själv. Hon var alltså med och spelade en ganska viktig roll under hela den karolinska eran.
I februari år 1660 gick Karl X Gustav bort i lunginflammation. Hans änka, Hedvig Eleonora, var då inte äldre än tjugofyra år. Hon hade sin fyraårige son kvar i livet, som redan i den åldern blev Sveriges nye kung. Hans mor fick se honom växa upp till kung Karl XI.
Den unga riksänkedrottningen gifte aldrig om sig, utan trivdes med situationen hon var i. Trots att hon ledde sonens förmyndarregering i fjorton år, brydde hon sig inte särskilt mycket om uppgiften att styra riket. Hon ägnade sig åt Karl XI:s uppfostran och studier, kultur, slottsbyggen samt kortspel. Det var Hedvig Eleonora som lät uppföra Drottningholms slott på Lovön utanför Stockholm, samt lät bygga om Strömsholms slott till ett, på den tiden, modernt barockresidens.
Karl XI gifte sig med den danska prinsessan Ulrika Eleonora och tillsammans fick de sju barn, varav tre levde till vuxen ålder. Då drottning Ulrika Eleonora avled relativt ung, blev riksänkedrottning Hedvig Eleonora en föräldragestalt och trygghet för sina barnbarn: Hedvig Sofia, Karl och Ulrika Eleonora. Riksänkedrottningen beskrivs som sträng och dominant, barnbarnen hade sannerligen respekt för sin farmor. Men hon var också rättvis och ska ha haft ett sinne för humor.
Hennes enda son gick bort i pankreascancer år 1697. Tronföljaren hade då ännu inte fyllt femton år; likväl satte han själv kronan på sitt huvud och blev Sveriges enväldige konung ett halvår senare. Vid den tiden fick tonårskungen Karl XII besök av sin lite äldre kusin, Fredrik IV av Holstein-Gottorp - en levnadsglad herre som tyckte att det var en god idé att ha kalas varje dag. Den annars så blyge och stillsamme Karl rycktes med; han och hertig Fredrik gjorde en rad tanklösa, en del rätt hemska, upptåg i Stockholm, sommaren 1698. Dessa händelser kallas i historieböckerna för det holsteinska raseriet. Kungen och hertigen drack en del den där sommaren; när Hedvig Eleonora fick höra talas om vad de höll på med blev hon mycket besviken på sin sonson och ska ha vänt honom ryggen när hon fick se honom berusad. Karl XII, som var förtjust i sin farmor och ville ha hennes gillande, bad då om ursäkt och lovade att han aldrig skulle dricka vin igen. Det löftet ska ha faktiskt ha hållit, med undantag för i två "nödsituationer", långt senare, när han för länge sedan hade lämnat Sverige och dragit ut i krig.
Den ena var efter kalabaliken i Bender, 1713, då ett sådant tumult uppstod vid Karl XII:s visit i det Osmanska riket (dagens Turkiet). Kungen blev efter "striden" så törstig, att han var tvungen att dricka. Den enda drycken som fanns i närheten var dock vin, och han gjorde ett undantag. Den andra "nödsituationen" dök upp under Karls ritt till Stralsund, 1714. Han var förklädd och hade stannat vid ett värdshus för en rast. Men då ska någon ha tyckt sig känt igen kungen och Karl XII beställde omedelbart ett glas vin; i hela Europa var vida känt att kungen av Sverige endast drack vatten.
Nog om Karl XII; hans farmor Hedvig Eleonora oroade sig hur som helst mycket över hur det skulle gå för honom ute i Europa. Han lämnade Stockholm år 1700 för att leda sin här i det stora nordiska kriget. Han återsåg aldrig sin födelsestad och till Sverige, Lund, kom han först tillbaka i december år 1715. Då hade riksänkedrottningen redan avlidit; hon uppnådde en hög ålder, sjuttionio år.
Tre år senare stupade kungen i Halden i Norge. Tur var kanske att Hedvig Eleonora aldrig fick höra om det. Hon hade redan varit med om förlusten av kung Karls syster, Hedvig Sofia.
Hedvig Eleonora var en av två drottningar som har titulerats "riksänkedrottning". Den andra var Gustav Vasas tredje maka, Katarina Stenbock, som blev änka hundra år tidigare.
.jpg)
I februari år 1660 gick Karl X Gustav bort i lunginflammation. Hans änka, Hedvig Eleonora, var då inte äldre än tjugofyra år. Hon hade sin fyraårige son kvar i livet, som redan i den åldern blev Sveriges nye kung. Hans mor fick se honom växa upp till kung Karl XI.
Den unga riksänkedrottningen gifte aldrig om sig, utan trivdes med situationen hon var i. Trots att hon ledde sonens förmyndarregering i fjorton år, brydde hon sig inte särskilt mycket om uppgiften att styra riket. Hon ägnade sig åt Karl XI:s uppfostran och studier, kultur, slottsbyggen samt kortspel. Det var Hedvig Eleonora som lät uppföra Drottningholms slott på Lovön utanför Stockholm, samt lät bygga om Strömsholms slott till ett, på den tiden, modernt barockresidens.
Karl XI gifte sig med den danska prinsessan Ulrika Eleonora och tillsammans fick de sju barn, varav tre levde till vuxen ålder. Då drottning Ulrika Eleonora avled relativt ung, blev riksänkedrottning Hedvig Eleonora en föräldragestalt och trygghet för sina barnbarn: Hedvig Sofia, Karl och Ulrika Eleonora. Riksänkedrottningen beskrivs som sträng och dominant, barnbarnen hade sannerligen respekt för sin farmor. Men hon var också rättvis och ska ha haft ett sinne för humor.
Hennes enda son gick bort i pankreascancer år 1697. Tronföljaren hade då ännu inte fyllt femton år; likväl satte han själv kronan på sitt huvud och blev Sveriges enväldige konung ett halvår senare. Vid den tiden fick tonårskungen Karl XII besök av sin lite äldre kusin, Fredrik IV av Holstein-Gottorp - en levnadsglad herre som tyckte att det var en god idé att ha kalas varje dag. Den annars så blyge och stillsamme Karl rycktes med; han och hertig Fredrik gjorde en rad tanklösa, en del rätt hemska, upptåg i Stockholm, sommaren 1698. Dessa händelser kallas i historieböckerna för det holsteinska raseriet. Kungen och hertigen drack en del den där sommaren; när Hedvig Eleonora fick höra talas om vad de höll på med blev hon mycket besviken på sin sonson och ska ha vänt honom ryggen när hon fick se honom berusad. Karl XII, som var förtjust i sin farmor och ville ha hennes gillande, bad då om ursäkt och lovade att han aldrig skulle dricka vin igen. Det löftet ska ha faktiskt ha hållit, med undantag för i två "nödsituationer", långt senare, när han för länge sedan hade lämnat Sverige och dragit ut i krig.
Den ena var efter kalabaliken i Bender, 1713, då ett sådant tumult uppstod vid Karl XII:s visit i det Osmanska riket (dagens Turkiet). Kungen blev efter "striden" så törstig, att han var tvungen att dricka. Den enda drycken som fanns i närheten var dock vin, och han gjorde ett undantag. Den andra "nödsituationen" dök upp under Karls ritt till Stralsund, 1714. Han var förklädd och hade stannat vid ett värdshus för en rast. Men då ska någon ha tyckt sig känt igen kungen och Karl XII beställde omedelbart ett glas vin; i hela Europa var vida känt att kungen av Sverige endast drack vatten.
Nog om Karl XII; hans farmor Hedvig Eleonora oroade sig hur som helst mycket över hur det skulle gå för honom ute i Europa. Han lämnade Stockholm år 1700 för att leda sin här i det stora nordiska kriget. Han återsåg aldrig sin födelsestad och till Sverige, Lund, kom han först tillbaka i december år 1715. Då hade riksänkedrottningen redan avlidit; hon uppnådde en hög ålder, sjuttionio år.
Tre år senare stupade kungen i Halden i Norge. Tur var kanske att Hedvig Eleonora aldrig fick höra om det. Hon hade redan varit med om förlusten av kung Karls syster, Hedvig Sofia.
Hedvig Eleonora var en av två drottningar som har titulerats "riksänkedrottning". Den andra var Gustav Vasas tredje maka, Katarina Stenbock, som blev änka hundra år tidigare.
Riksänkedrottningen, porträtterad av David von Krafft, cirka år 1706.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar