År 1630 bestämde sig Gustav II Adolf för att tillsammans med sina svenska trupper bege sig till dagens Tyskland, för att delta i det trettioåriga kriget. Kriget hade redan pågått i tolv år, men nu ville Gustav Adolf ställa sig protestanternas sida och slåss för sin religion! Så sade han, åtminstone. Att han skulle kämpa mot den tysk-romerske kejsaren, för att förhindra att denne spred sin katolska tro till de protestantiska staterna. Men kanske önskade den svenske kungen bara inflytande i resten av Europa, samt makten över Östersjöområdet? Gustav II Adolf var redan en framstående fältherre, som hade lett sin armé i flera krig; men även den bäste soldat överlever inte dem alla.
Efter två år på tysk mark stod det ett av det trettioåriga krigets mest avgörande slag vid småstaden Lützen. På den protestantiska sidan stred Sverige och Sachsen, mot det tysk-romerska riket. På denna plats mötte kung Gustav Adolf den tyske hertigen, fältmarskalken och befälhavaren Albrecht von Wallenstein, den 6 november 1632.
Det var tidig morgon, dimman låg tät i luften. Gustav Adolf kämpade och Sverige-Sachsens vinst var nära. Men plötsligt träffades hans imponerande stridshäst Streiff av en kula, i halsen. Kungen fick ett skott i vänster armbåge. Hästen hade ont och Gustav Adolf kunde inte tygla honom. Streiff vacklade in i dimman. där både kung och häst omringades av fiendesoldater. En av dem sköt Gustav II Adolf i ryggen och denne ramlade då av sin stora häst, som i sin skräck galopperade iväg. Gustav Adolf låg kvar på marken och hade ingen styrka kvar. Tyskarna stack honom i bröstet med sina värjor flera gånger, tills de kunde vara säkra på att han var död. Då plundrades hans kropp och fienden flydde sin väg, in i striden.
I Stockholm fick man inte höra talas om kungens död förrän drygt en månad efter slaget vid Lützen. Först skulle hans kropp balsameras och därefter kläddes den i guld och silver. Gustav II Adolf hade begärt att få begravas i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Han blev också den svenske kung som inledde traditionen att man som svensk kunglighet skulle begravas i denna kyrka. Alla svenska kungar, drottningar, prinsar och prinsessor från Gustav Adolfs tid till och med Gustaf V och drottning Victoria, med undantag för drottning Kristina, ligger begravda i Riddarholmskyrkan.
Hans drottning Maria Eleonora sörjde förtvivlad sin gemål. Hon ska ha gråtit "förskräckligt" ofta. Hennes dotters, Kristinas, förmyndarregering ansåg att hon var tokig och tog henne därför inte på allvar. Maria Eleonora fick inte sitta med i förmyndarregeringen och fick inte heller uppfostra sin dotter. Man kan tänka sig att de nyheterna fick henne att gråta ännu mer.
Varje dag ville den nyblivna änkedrottningen besöka Gustav Adolfs kista, där hon satt stilla och sörjde. Hon hade dessutom bett om att få hans hjärta, som hon alltid ville ha i sin närhet. Hon hade det inlindat i en linneduk, i en liten kista i sin kammare.
Vad hästen Streiff angår, sprang han omkring på slagfältet vid Lützen i panik. Han var fortfarande vid liv när slaget var avgjort och man fångade då in honom för att transportera honom till Sverige. Men Streiff var skadad och fick inte hjälp i tid; han avled på vägen. I Stockholm beslöt man att stoppa upp hästen, för att hålla minnet av den ståtliga springare han en gång var vid liv. Träställningen som man skulle trä huden på var dock för liten och därför är den uppstoppade Streiff mindre än den verkliga hästen. Än idag finns Streiff kvar i Livrustkammaren på Stockholms slott. Likaså Gustav II Adolfs kläder från slaget vid Lützen, samt Maria Eleonoras blodiga duk som hon förvarade sin älskades hjärta i.
Minnet av Gustav Adolf lever kvar. I Sverige är den 6 november flaggdag, till minne av den ståtlige kungens död. En tradition från 1800-talet som hör till detta datum är att äta Gustav Adolfsbakelse.
Flera skulpturer föreställande Gustav II Adolf har också rests, ett par hundra år efter hans död; i Stockholm, Göteborg, Halmstad, Sundsvall, Borås, Luleå. Umeå, Åbo (i Finland), Tartu (i Estland), Lützen, Bremen, Stralsund (i Tyskland), St. Peter (i USA) och på Färingsö.
I Lützen finns dessutom ett minnesmärke, kallat Schwedenstein, på den specifika plats Gustav Adolf sägs ha stupat på.
Efter två år på tysk mark stod det ett av det trettioåriga krigets mest avgörande slag vid småstaden Lützen. På den protestantiska sidan stred Sverige och Sachsen, mot det tysk-romerska riket. På denna plats mötte kung Gustav Adolf den tyske hertigen, fältmarskalken och befälhavaren Albrecht von Wallenstein, den 6 november 1632.
Det var tidig morgon, dimman låg tät i luften. Gustav Adolf kämpade och Sverige-Sachsens vinst var nära. Men plötsligt träffades hans imponerande stridshäst Streiff av en kula, i halsen. Kungen fick ett skott i vänster armbåge. Hästen hade ont och Gustav Adolf kunde inte tygla honom. Streiff vacklade in i dimman. där både kung och häst omringades av fiendesoldater. En av dem sköt Gustav II Adolf i ryggen och denne ramlade då av sin stora häst, som i sin skräck galopperade iväg. Gustav Adolf låg kvar på marken och hade ingen styrka kvar. Tyskarna stack honom i bröstet med sina värjor flera gånger, tills de kunde vara säkra på att han var död. Då plundrades hans kropp och fienden flydde sin väg, in i striden.
Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen. En vacker målning av Carl Wahlbom från 1855.
I Stockholm fick man inte höra talas om kungens död förrän drygt en månad efter slaget vid Lützen. Först skulle hans kropp balsameras och därefter kläddes den i guld och silver. Gustav II Adolf hade begärt att få begravas i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Han blev också den svenske kung som inledde traditionen att man som svensk kunglighet skulle begravas i denna kyrka. Alla svenska kungar, drottningar, prinsar och prinsessor från Gustav Adolfs tid till och med Gustaf V och drottning Victoria, med undantag för drottning Kristina, ligger begravda i Riddarholmskyrkan.
Hans drottning Maria Eleonora sörjde förtvivlad sin gemål. Hon ska ha gråtit "förskräckligt" ofta. Hennes dotters, Kristinas, förmyndarregering ansåg att hon var tokig och tog henne därför inte på allvar. Maria Eleonora fick inte sitta med i förmyndarregeringen och fick inte heller uppfostra sin dotter. Man kan tänka sig att de nyheterna fick henne att gråta ännu mer.
Varje dag ville den nyblivna änkedrottningen besöka Gustav Adolfs kista, där hon satt stilla och sörjde. Hon hade dessutom bett om att få hans hjärta, som hon alltid ville ha i sin närhet. Hon hade det inlindat i en linneduk, i en liten kista i sin kammare.
Vad hästen Streiff angår, sprang han omkring på slagfältet vid Lützen i panik. Han var fortfarande vid liv när slaget var avgjort och man fångade då in honom för att transportera honom till Sverige. Men Streiff var skadad och fick inte hjälp i tid; han avled på vägen. I Stockholm beslöt man att stoppa upp hästen, för att hålla minnet av den ståtliga springare han en gång var vid liv. Träställningen som man skulle trä huden på var dock för liten och därför är den uppstoppade Streiff mindre än den verkliga hästen. Än idag finns Streiff kvar i Livrustkammaren på Stockholms slott. Likaså Gustav II Adolfs kläder från slaget vid Lützen, samt Maria Eleonoras blodiga duk som hon förvarade sin älskades hjärta i.
Stridshästen Streiff i Livrustkammaren.
Minnet av Gustav Adolf lever kvar. I Sverige är den 6 november flaggdag, till minne av den ståtlige kungens död. En tradition från 1800-talet som hör till detta datum är att äta Gustav Adolfsbakelse.
Flera skulpturer föreställande Gustav II Adolf har också rests, ett par hundra år efter hans död; i Stockholm, Göteborg, Halmstad, Sundsvall, Borås, Luleå. Umeå, Åbo (i Finland), Tartu (i Estland), Lützen, Bremen, Stralsund (i Tyskland), St. Peter (i USA) och på Färingsö.
I Lützen finns dessutom ett minnesmärke, kallat Schwedenstein, på den specifika plats Gustav Adolf sägs ha stupat på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar