Man kan undra om prinsessan Ulrika Eleonora var särskilt lycklig, någonsin. Kanske som barn. Hon hade en godhjärtad mor som ansvarade för hennes uppfostran och en far som älskade alla sina barn. Men prinsessans mor, drottning Ulrika Eleonora den äldre, blev sjuk och avled när den yngsta dottern bara var fem år gammal. Fyra år senare blev också kung Karl XI sjuk i cancer och även han gick bort och lämnade tre barn - femton, fjorton och nio år gamla - efter sig.
Barnen hade sin farmor, riksänkedrottning Hedvig Eleonora, kvar. Hon förblev en tröst för dem, när deras föräldrar inte längre levde. Men kungafamiljen kom att drabbas av mer olycka; en dryg månad efter Karl XI:s död började slottet Tre Kronor brinna. Ingen omkom i olyckan, men av slottet fanns knappt något kvar när branden dog ut. Änkedrottningen och hennes barnbarn, som för stunden var utan hem, fick flytta till Wrangelska palatset, som då kom att kallas Kungshuset, på Riddarholmen. Det dröjde nära sextio år innan den helt nya svenska kungafamiljen, bestående av kung Adolf Fredrik, drottning Lovisa Ulrika och fyra barn, kunde flytta till det nya kungliga slottet i Stockholm.
Vid sekelskiftet, när 1700-talet inleddes, lämnade Ulrika Eleonoras bror, kung Karl XII, det svenska riket för att strida i det stora nordiska kriget nere på kontinenten. Kungshuset, hemma i Stockholm, låg för det mesta tyst och stilla.
År 1708 avled prinsessan Hedvig Sofia, gift hertiginna av Holstein-Gottorp, syster till Karl XII och Ulrika Eleonora, i smittkoppor, efter att ha vårdat sin son frisk från samma sjukdom. Den resterande kungliga familjen sörjde prinsessan, som ännu var ung när hon dog. Tio år senare stupade den som kanske sörjde henne mest, hennes bror kungen, i krig. Även Hedvig Eleonora var då död.
Ulrika Eleonora hade dock gift sig med en tysk lantgreve, Fredrik av Hessen-Kassel, några år tidigare. Det är mycket möjligt att hon då var glad, för några år. Efter år 1715 levde endast hon och Fredrik, med sitt hov, i Kungshuset. De fick inga barn tillsammans. Men Fredrik var inte barnlös, Ulrika Eleonoras kammarjungfru, den unga fröken Hedvig Taube, födde honom fyra barn.
Till en början försökte Ulrika Eleonora ignorera förbindelsen och verkade tolerant, men allt eftersom åren gick plågades hon mer och mer av den. Till slut slapp hon undan den; hon gick bort av samma orsak som sin syster, smittkoppor, den 24 november 1741. Hon blev femtiotre år gammal. Hur Fredrik, hennes gemål, reagerade på hennes död är oklart.
Barnen hade sin farmor, riksänkedrottning Hedvig Eleonora, kvar. Hon förblev en tröst för dem, när deras föräldrar inte längre levde. Men kungafamiljen kom att drabbas av mer olycka; en dryg månad efter Karl XI:s död började slottet Tre Kronor brinna. Ingen omkom i olyckan, men av slottet fanns knappt något kvar när branden dog ut. Änkedrottningen och hennes barnbarn, som för stunden var utan hem, fick flytta till Wrangelska palatset, som då kom att kallas Kungshuset, på Riddarholmen. Det dröjde nära sextio år innan den helt nya svenska kungafamiljen, bestående av kung Adolf Fredrik, drottning Lovisa Ulrika och fyra barn, kunde flytta till det nya kungliga slottet i Stockholm.
Vid sekelskiftet, när 1700-talet inleddes, lämnade Ulrika Eleonoras bror, kung Karl XII, det svenska riket för att strida i det stora nordiska kriget nere på kontinenten. Kungshuset, hemma i Stockholm, låg för det mesta tyst och stilla.
År 1708 avled prinsessan Hedvig Sofia, gift hertiginna av Holstein-Gottorp, syster till Karl XII och Ulrika Eleonora, i smittkoppor, efter att ha vårdat sin son frisk från samma sjukdom. Den resterande kungliga familjen sörjde prinsessan, som ännu var ung när hon dog. Tio år senare stupade den som kanske sörjde henne mest, hennes bror kungen, i krig. Även Hedvig Eleonora var då död.
Ulrika Eleonora hade dock gift sig med en tysk lantgreve, Fredrik av Hessen-Kassel, några år tidigare. Det är mycket möjligt att hon då var glad, för några år. Efter år 1715 levde endast hon och Fredrik, med sitt hov, i Kungshuset. De fick inga barn tillsammans. Men Fredrik var inte barnlös, Ulrika Eleonoras kammarjungfru, den unga fröken Hedvig Taube, födde honom fyra barn.
Till en början försökte Ulrika Eleonora ignorera förbindelsen och verkade tolerant, men allt eftersom åren gick plågades hon mer och mer av den. Till slut slapp hon undan den; hon gick bort av samma orsak som sin syster, smittkoppor, den 24 november 1741. Hon blev femtiotre år gammal. Hur Fredrik, hennes gemål, reagerade på hennes död är oklart.
Drottning Ulrika Eleonora
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar