Prins Gustav och prinsessan Sofia Magdalena föddes samma år, 1746, men i två olika kungariken. Det ena kungariket är Sverige och det andra är Danmark; dessa två nationer hade varit i konflikt med varandra sedan 1500-talet, med undantag för korta uppehåll. Till sist blev man trött på alla bråk och krig och började fundera på hur man skulle kunna förbättra de dåliga relationerna mellan svenska och danska regenter. Den enklaste utvägen till fred var äktenskap, konvenansäktenskap.
Sverige hade en ung kronprins och Danmark hade en lika ung prinsessa. Kanske skulle de en dag kunna bli ett lyckligt par? Dessa äktenskapsförhandlingar inleddes redan när Gustav och Sofia Magdalena var barn. De båda var endast sex år gamla när deras trolovning eklaterades. Då hade de knappt någon aning om vem den blivande livspartnern var.
Diskussionerna gällande det framtida kungliga bröllopet lades snart på is, men återupptogs av den danska regeringen år 1760. Prins Gustavs mor, drottning Lovisa Ulrika, gillade inte tanken på att hennes älsklingsson skulle gifta sig med den danska prinsessan. Lovisa Ulrika var född preussisk prinsessa och var därför mycket tyskvänlig. Hon ville först inte acceptera någon annan svärdotter än en tysk prinsessa. Men Lovisa Ulrika hade inte mycket att säga till om; kronprins Gustav tyckte, i alla fall till en början, själv att Sofia Magdalena skulle bli en lämplig gemål. Och den 3 april 1766 offentliggjordes förlovningen.
Man firade detta i både Stockholm och Köpenhamn. Vid det svenska hovet visades ett porträtt av den blivande kronprinsessan, Sofia Magdalena, upp. Gustav var inte helt obekväm med vad han såg, men Lovisa Ulrika blev inte förtjust. Hon ska ha yttrat sig:
"Gustav, du tycks redan ha förälskat dig i henne! Hon ser dum ut."
Gustavs yngre bror, prins Karl, var så att säga kungafamiljens hackkyckling och till denne sade drottningen:
"Hon skulle passa till hustru åt dig."
Den 1 oktober 1766 gifte sig Sofia Magdalena med kronprins Gustav per ombud, i Kristiansborgs slottskyrka. Den verkliga brudgummen var alltså inte närvarande. Därefter fördes prinsessan i kunglig slup över till Sverige. Hon välkomnades av Gustav i Hälsningborg och tillsammans reste de, med hennes följe, upp till Stockholm. Kronprinsparet gjorde dock flera stopp på vägen. Sofia Magdalena fick då träffa Gustavs familj informellt. Först sin svärfar, kung Adolf Fredrik, och de två svågrarna, Karl och Fredrik Adolf. Kungen mottog henne med värme; prinsessan kom även någorlunda väl överens med svågrarna. Men när hon senare fick se drottningen och sin svägerska, Sofia Albertina, blev mötet något kyligare. Under resten av Lovisa Ulrikas levnadstid skulle Sofia Magdalena frukta henne.
Drottning Lovisa Ulrika såg ned på Sofia Magdalena och behandlade henne mycket illa; förtalade henne och spred elaka rykten om henne. Kanske inte redan första gången de möttes, men när kronprinsessan hade flyttat in på Stockholms slott blev hennes liv inte särskilt roligt.
Sofia Magdalena officiella möte med hela det svenska hovet ägde rum på Drottningholms slott den 28 oktober. De flesta som var där ansåg att hon var mycket vacker, men blyg och reserverad. Vid den här tiden skulle en ung prinsessa helst vara mycket frispråkig och alltid kunna lätta upp stämningen, genom att bara yttra några ord. Sådan var helt enkelt inte Sofia Magdalenas natur, till skillnad från kronprinsens.
Den 4 november förrättades deras andra vigsel i slottskyrkan på Stockholms slott. Åter bländade bruden den svenska adeln med sin skönhet. Bröllopet firades också med flera stora fester och baler; Sofia Magdalena var en duktig dansös, som imponerade med sin elegans.
Kronprinsen visade inte mycket intresse för sin maka. Hon gjorde inte heller mycket för att fånga hans uppmärksamhet, även om hon kunde ha behövt den. Varje dag lade hon dock ned mycket tid på sin utstyrsel, kanske i ett försök att få Gustav att lägga märka till henne. Det lyckades inte väl, i stället pekade drottningen och prinsessan Sofia Albertina ut henne som fåfäng.
Ett par år efter bröllopet inledde Gustav en kärleksaffär med friherrinnan Charlotte Du Rietz. Det blev hans enda kända utomäktenskapliga förbindelse. Stackars Sofia Magdalena försökte ignorera vad hon hörde och låtsades som om hon ingenting visste. Eller att hon inte brydde sig. Charlotte Du Rietz var en attraktiv kvinna och många rika herrar var ute efter henne. Hon hade heller inga problem med att växla mellan sina älskare och när kronprins Gustav fick reda på att hon "inte var honom trogen" bröt han kontakten med henne.
Kungen avled och ännu hade ingen ny tronarvinge fötts. Den nye kung Gustav III började fundera på skilsmässa, men han avråddes ifrån att tänka den tanken ut. Till slut fick han hjälp av sin hovstallmästare, Adolf Fredrik Munck, att närma sig sin gemål. Munck assisterade Gustav och Sofia Magdalena i den kungliga sängkammaren; år 1778 föddes en svensk kronprins som döptes till Gustav Adolf. Detta gav upphov till rykten om att Gustav III egentligen inte var barnets far, utan att Sofia Magdalena hade haft en "affär" med "Muncken". Du kan läsa mer om detta i ett tidigare blogginlägg, här.
Fyra år efter den blivande Gustav IV Adolfs födelse kom ännu en prins till världen, Karl Gustav. Denne var mycket svag och gick bort som ettåring; han sörjdes djupt av både mor och far.
Gustav III:s och Sofia Magdalenas relation förbättrades alltså efter cirka elva år, men kanske var de inte gjorda för varandra. En del historiker menar att kungen var mer intresserad av män än av kvinnor. Det kan självfallet ingen vara säker på idag, det förblir Gustavs egen hemlighet.
Man firade detta i både Stockholm och Köpenhamn. Vid det svenska hovet visades ett porträtt av den blivande kronprinsessan, Sofia Magdalena, upp. Gustav var inte helt obekväm med vad han såg, men Lovisa Ulrika blev inte förtjust. Hon ska ha yttrat sig:
"Gustav, du tycks redan ha förälskat dig i henne! Hon ser dum ut."
Gustavs yngre bror, prins Karl, var så att säga kungafamiljens hackkyckling och till denne sade drottningen:
"Hon skulle passa till hustru åt dig."
Den 1 oktober 1766 gifte sig Sofia Magdalena med kronprins Gustav per ombud, i Kristiansborgs slottskyrka. Den verkliga brudgummen var alltså inte närvarande. Därefter fördes prinsessan i kunglig slup över till Sverige. Hon välkomnades av Gustav i Hälsningborg och tillsammans reste de, med hennes följe, upp till Stockholm. Kronprinsparet gjorde dock flera stopp på vägen. Sofia Magdalena fick då träffa Gustavs familj informellt. Först sin svärfar, kung Adolf Fredrik, och de två svågrarna, Karl och Fredrik Adolf. Kungen mottog henne med värme; prinsessan kom även någorlunda väl överens med svågrarna. Men när hon senare fick se drottningen och sin svägerska, Sofia Albertina, blev mötet något kyligare. Under resten av Lovisa Ulrikas levnadstid skulle Sofia Magdalena frukta henne.
Drottning Lovisa Ulrika såg ned på Sofia Magdalena och behandlade henne mycket illa; förtalade henne och spred elaka rykten om henne. Kanske inte redan första gången de möttes, men när kronprinsessan hade flyttat in på Stockholms slott blev hennes liv inte särskilt roligt.
Sofia Magdalena officiella möte med hela det svenska hovet ägde rum på Drottningholms slott den 28 oktober. De flesta som var där ansåg att hon var mycket vacker, men blyg och reserverad. Vid den här tiden skulle en ung prinsessa helst vara mycket frispråkig och alltid kunna lätta upp stämningen, genom att bara yttra några ord. Sådan var helt enkelt inte Sofia Magdalenas natur, till skillnad från kronprinsens.
Den 4 november förrättades deras andra vigsel i slottskyrkan på Stockholms slott. Åter bländade bruden den svenska adeln med sin skönhet. Bröllopet firades också med flera stora fester och baler; Sofia Magdalena var en duktig dansös, som imponerade med sin elegans.
Gustavs respektive Sofia Magdalenas kläder från bröllopet.
Ett par år efter bröllopet inledde Gustav en kärleksaffär med friherrinnan Charlotte Du Rietz. Det blev hans enda kända utomäktenskapliga förbindelse. Stackars Sofia Magdalena försökte ignorera vad hon hörde och låtsades som om hon ingenting visste. Eller att hon inte brydde sig. Charlotte Du Rietz var en attraktiv kvinna och många rika herrar var ute efter henne. Hon hade heller inga problem med att växla mellan sina älskare och när kronprins Gustav fick reda på att hon "inte var honom trogen" bröt han kontakten med henne.
Kungen avled och ännu hade ingen ny tronarvinge fötts. Den nye kung Gustav III började fundera på skilsmässa, men han avråddes ifrån att tänka den tanken ut. Till slut fick han hjälp av sin hovstallmästare, Adolf Fredrik Munck, att närma sig sin gemål. Munck assisterade Gustav och Sofia Magdalena i den kungliga sängkammaren; år 1778 föddes en svensk kronprins som döptes till Gustav Adolf. Detta gav upphov till rykten om att Gustav III egentligen inte var barnets far, utan att Sofia Magdalena hade haft en "affär" med "Muncken". Du kan läsa mer om detta i ett tidigare blogginlägg, här.
Fyra år efter den blivande Gustav IV Adolfs födelse kom ännu en prins till världen, Karl Gustav. Denne var mycket svag och gick bort som ettåring; han sörjdes djupt av både mor och far.
Gustav III:s och Sofia Magdalenas relation förbättrades alltså efter cirka elva år, men kanske var de inte gjorda för varandra. En del historiker menar att kungen var mer intresserad av män än av kvinnor. Det kan självfallet ingen vara säker på idag, det förblir Gustavs egen hemlighet.
Gustav III och Sofia Magdalena med sonen, Gustav Adolf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar