Angående Riddarholmskyrkan

Idag besökte jag tillsammans med min far och min bror Riddarholmskyrkan, belägen på Riddarholmen i Gamla stan, Stockholm. Riddarholmskyrkan är idag en kyrka utan församling, denna församling upplöstes år 1807. Kyrkan är främst känd som ett antal svenska monarkers gravkyrka. Den förste kung som, efter egen önskan, begravdes där är Gustav II Adolf. Sedan hans död 1632 har alla svenska kungar, samt deras respektive gemåler, till och med Gustaf V och drottning Victoria (med undantag för drottning Kristina, som vilar i Peterskyrkan, Rom) begravts i kyrkan.

Kronprinsessan Margareta, Gustaf VI Adolfs första hustru, sade dock innan sin död nej till att begravas inom en kyrkas murar. Hon och maken hade i stället valt ut en begravningsplats på ön Karlsborg, inom Hagaparkens område. Sedan Margareta avled 1920 har resterande medlemmar av den svenska kungafamiljen begravts på Karlsborg, på den så kallade Kungliga begravningsplatsen.

Riddarholmskyrkans torn

Kyrkan sedd på håll

Riddarholmskyrkan började byggas på 1280-talet, men stod (för tillfället) inte färdig förrän i början av 1300-talet. Ursprungligen användes den som Gråbrödernas klosterkyrka. Gråbröderna blev dock tvungna att lämna kyrkan och Stockholm efter att Gustav Vasa infört protestantismen i Sverige 1527.

På 1570-talet lät kung Johan III, som var mycket intresserad av arkitektur, resa Riddarholmskyrkans höga torn och restaurera den då förfallna kyrkan i övrigt. En del utgrävningar gjordes, man fann medeltidskungarna Magnus Ladulås och Karl Knutsson Bondes kvarlevor. För dessa kungar lät Johan skapa två gravmonument, som idag står framför högaltaret. De benrester man på Johan III:s tid trodde var Magnus Ladulås, har man i efterhand kommit fram till att vara för unga. Men på nytt har gravarna från medeltiden öppnats - ännu är man osäker på vilka benknotor som tillhör vilken kung/drottning.

Magnus Ladulås och Karl Knutsson Bondes gravmonument

I det gustavianska gravkoret vilar, ovan jord, Gustav II Adolf, hans gemål Maria Eleonora och deras gemensamma barn som avled som små. Spädbarnens kistor är därför i "miniatyrstorlek".

Gustav Adolf bestämde redan innan han gav sig ut i det Trettioåriga kriget att han ville ha en gravplats i Riddarholmskyrkan. Det gustavianska gravkoret - som stod klart först 1634, två år efter kungens död - blev en ny utbyggnad från kyrkans grundmurar.

Medlemmarna i Gustav II Adolfs familj ligger alla i tennkistor, som de flesta förnäma i början av 1600-talet begravdes i. Gustav Adolfs kista flyttades i slutet av 1700-talet till en sarkofag i marmor - i denna vilar han nu.

Gustav II Adolf med familj vilar i det gustavianska gravkoret ovan jord.

I gravkorets underjordiska krypta ligger dynastin Holstein-Gottorp begravd. Där vilar alltså kung Adolf Fredrik med gemålen Lovisa Ulrika, Gustav III, drottning Sofia Magdalena, Gustav IV Adolf, Karl XIII, drottning Hedvig Charlotta, prins Fredrik Adolf, prinsessan Sofia Magdalena, kronprins Karl August, prins Karl Gustav och ett antal dödfödda barn. Dit ner får man tyvärr inte gå som besökare, men på bild kan man se att träkistorna är beklädda med röd sammet, broderat med guldkronor.

Taket i kryptan under jord, i det karolinska gravkoret är smyckat med guldstjärnor. Kistorna är i tenn, men i barockstil överdådigt dekorerade med guld. Där ligger Karl X Gustav, hans drottning Hedvig Eleonora, Karl XI, drottning Ulrika Eleonora d.ä. och deras fyra söner som dog som spädbarn; Gustaf, Ulrik, Fredrik och Karl Gustaf, samt dottern prinsessan Hedvig Sofia, begravda.

Ovan det underjordiska valvet står Karl XII:s sarkofag i svart marmor samt hans syster Ulrika Eleonora d.y:s och hennes make Fredrik I:s båda sarkofager i grön marmor utplacerade.

Kung Karls sarkofag rakt fram, Ulrika Eleonora d.y:s till höger

Karolinska gravkoret sett på håll

Av alla de utbyggnader som gjorts för kungliga och icke kungliga gravkor utmärker sig det karolinska gravkoret, från utsidan sett, mest. Det är uppfört i en blandning av barock- och rokoko-stil, ritat av Nicodemus Tessin d.ä. och byggt i grå gotländsk sandsten mellan åren 1671 och 1743. Resten av Riddarholmskyrkan är i rött tegel.

Det bernadotteska gravkoret uppfördes åren 1858-1860. Ovan jord vilar Karl XIV Johan, drottning Desideria, Oskar I, drottning Josefina, Karl XV, drottning Lovisa, Oskar II, drottning Sofia, samt Gustaf V och dennes gemål Victoria. Under jord har prins Gustaf, prinsessan Eugénie, prins August, prinsessan Theresia och prins Erik förhoppningsvis fått ro.

Karl Johans sarkofag tillverkades i älvdalsporfyr, ett material konungen var mycket förtjust i. Den drogs av några starka män hela vägen från Älvdalen ner till Gävle, varifrån den fraktades till Stockholm med båt. Något jag tycker är lite roligt är att sarkofagen släpades längs landsvägarna strax utanför Leksand, Dalarna, i byn där min mormor och morfar bor.

Det kändes konstigt att besöka alla dessa gravar, då jag är så intresserad av de flesta som ligger begravda i kyrkan. Jag har ju aldrig mött någon av dem och därför är det ibland lätt att tänka att, till exempel, Gustav III är en fiktiv karaktär. Men när jag är vid monarkernas begravningsplats och tydligt kan se många av kistorna och sarkofagerna dessa avlida kungar och drottningar, prinsar och prinsessor, vilar i känner jag en konstig känsla. Framför allt när det gäller Karl XIV Johan och Karl XII, som är de två regenter jag är mest förtjust i.

Flera adliga svenska familjer från 1600-talet har också begravts i Riddarholmskyrkan. Männen i dessa familjer - Torstenson, Wachtmeister, Lewenhaupt och Banér - stred vid Gustav II Adolfs sida i Trettioåriga kriget. Även kung Gustav Adolfs utomäktenskapliga son med Margareta Slots, Gustaf Gustafsson av Vasaborg, vilar där i sin grav.

Serafimerordens sköldar täcker kyrkväggarna. Då Riddarholmskyrkans klockor ringer, vilket sker mycket sällan, har en riddare av Kungliga Serafimerorden avlidit. Varje gång det händer flyttas skölden från Stockholms slott till Riddarholmskyrkan, där den hängs upp på väggen.

Greve och riksmarskalk Axel von Fersens "Serafimersköld".

Efter besöket i kyrkan promenerade vi vidare, åt lunch på Vapiano i Gamla stan - där en man förresten satt och bläddrade i en bok om Karl XII. Vi spanade sedan in statyer och stannade utanför slottet. En allmänt mysig dag, med undantag för avlidna kungar - det ämnet är mer sorgligt.