Drottning Margareta Leijonhufvud, Gustav Vasas andra gemål, avled i augusti 1551 och lämnade efter sig en kär make och tio barn. Gustav ska ha sörjt sin hustru, men redan samma år började han söka efter en ny drottning. I sitt första äktenskap hade kungen, efter en lång rad friarförsök, gift sig med den tyska prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg. Gustav Vasa visste hur krångligt det kunde vara att finna sig en gemål utomlands och letade nu därför efter en svensk kvinna.
Han kom att intressera sig för den unga och vackra Katarina Gustavsdotter Stenbock, som alltså var dotter till riksrådet Gustav Olofsson Stenbock. Katarina, som nyss fyllt sexton, var inte ett dugg intresserad av den 52-årige, illaluktande kungen. När Gustav kom för att besöka henne i barndomshemmet Torpa stenhus, strax utanför Borås, gjorde Katarina allt för att undvika honom. Hon gömde sig och bad om att inte bli upptäckt. Men så klart hade inte en ung, adlig kvinna någon som helst valfrihet på 1550-talet när det gällde hennes framtida make - särskilt inte om det var självaste konungen som önskade att få henne till brud. Inte bara önskade, utan snarare krävde att gifta sig med henne.
Katarinas far, Gustav Stenbock, hade inga problem med att hans dotter skulle bli drottning. Katarinas lycka var inte det viktiga. Hon skulle få en hög position, likaså hennes föräldrar i och med att deras dotter blev Sveriges drottning. Några som dock motsatte sig det planerade äktenskapet var Sveriges präster. Dessa menade att ett äktenskap mellan Gustav Vasa och Katarina Stenbock inte skulle vara förenligt med Bibelns bud. Och inte hade detta med den stora åldersskillnaden att göra, som vi förmodligen skulle reagera på idag - Katarina skulle ännu vara omyndig och Gustav en äldre man som går mot att bli gubbe. Nej, Katarinas mor var nämligen syster till kungens bortgångna gemål Margareta. Det innebär att Gustavs och Margareta Leijonhufvuds gemensamma barn var Katarina Stenbocks kusiner. Skulle Katarina bli konungens brud skulle hon också bli styvmor till sina kusiner, vilket inte alls gick an - åtminstone inte enligt svenska kyrkan.
Gustav Vasa hade bestämt sig för att ingå äktenskap med Katarina Stenbock och vägrade att ge vika för de nedsättande kommentarer han fick av präster. Kungen var envis, trots att han länge upprördes över kyrkans reaktion på valet av brud. Till slut fick han sin vilja igenom - den 22 augusti 1552 gifte han sig med den 39 år yngre, till giftermålet motvilliga, Katarina i Vadstena klosterkyrka.
Äktenskapet ska inte ha varit lyckligt. Katarina födde inga barn så länge hon levde. Dessutom införde Gustav Vasa under sina sista regeringsår en lag som begränsade åldersskillnaden mellan två blivande äkta makar. Bruden fick alltså inte vara "för många" år yngre eller äldre än brudgummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar