Drottning Sofia Magdalena, före detta prinsessa av Danmark, hade nog inget särskilt roligt liv. Vid fem års ålder förlovades hon med den jämngamla kronprins Gustav (III) av Sverige. Femton år senare ingick paret konvenansäktenskap.
Den nyblivna svenska kronprinsessan hade ingen god relation till sin svärmor, drottning Lovisa Ulrika. Drottningen hade fördomar om Danmark, frös ut den blyga och tystlåtna Sofia Magdalena som den svenska kungafamiljen så småningom knappt visste av. Den blivande Gustav III, Sofia Magdalenas gemål, brydde sig inte mycket om sin hustru de första åren av äktenskapet. De sågs bara tillsammans i formella sammanhang.
Efter att det "nyblivna" kungaparets första gemensamma barn föddes, 12 år efter bröllopet, närmade sig dock makarna varandra och var nu inte lika stela i varandras sällskap. Då kronprins Gustav Adolf skulle fylla fyra fick han en lillebror; Karl Gustav, kungaparets andra son. Denne avled dock endast ett år gammal - prinsen, hertigen av Småland, sörjdes djupt av föräldrarna.
1792 sköts Gustav III på Kungliga Operan i Stockholm, blodförgiftades och avled cirka två veckor efter att skottet, som Jacob Johan Anckarström avlossat, träffade honom i ryggen.
- Så avskyvärt! Vilken grym nedrighet!
På det viset uttryckte sig Sofia Magdalena förtvivlad då Gustav låg på dödsbädden.
Sonen Gustav Adolf växte upp, blev kung av Sverige - men avsattes i en statskupp 1809 efter att den svenska provinsen Finland gått förlorad till tsar Alexander I av Ryssland. Gustav Adolf med familj landsförvisades från det resterande Sverige. Ensam kvar - med undantag för sin svåger, kung Karl XIII, och sina två svägerskor, stod änkedrottning Sofia Magdalena. Hon återsåg aldrig sin son, även om hon brevväxlade med honom livet ut.
Efter makens död hade hon flyttat till Ulriksdals slott, för att undkomma det stela hovlivet. På Ulriksdal bodde änkedrottningen om sommaren ensam med sina tjänare. Hon fick ofta besök av goda väninnor.
Författarinnan och salongsvärden Germaine de Staël, den svenske ambassadörens i Paris, Erik Magnus Staël von Holstein, hustru, var en person som fick chansen att möta Sofia Magdalena under dennas sista levnadsår. Madame de Staël imponerades verkligt av den gamla kvinnan.
Sofia Magdalena hann, innan sin död, möta de båda män som utsågs till svenska tronföljare. Karl XIII hade inga barn inom äktenskapet med Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp, därför adopterade han först den danske prinsen Kristian August (som senare bytte namn till Karl August, då Kristian ansågs vara ett stötande namn i Sverige, efter historien om Kristian II Tyrann och Stockholms blodbad). Men denne drabbades av ett slaganfall när han satt till häst, föll av hästen och avled hastigt. Senare skulle det bli den franske marskalken Jean Baptiste Bernadottes, a.k.a. Karl Johans, tur att utses till Sveriges nye kronprins.
Karl Johan, som Jean Baptiste kallades i Sverige, bad Sofia Magdalena om ursäkt efter sin ankomst till Stockholm. Han menade att han tagit hennes sons plats, vilket på sätt och vis var sant - samt att denne stackars son irrade fattig runt i Europa, känd under namnet överste Gustafsson, medan Karl Johan snart skulle ärva kronan i och bli kung i Gustav Adolfs hemland, efter att Gustav Adolfs farbror hade avlidit. Änkedrottning Sofia Magdalena viftade bort Karl Johans ursäkter. Inte var det den nye kronprinsen som hade avsatt hennes son! Änkedrottningen blev förtjust i den charmerande Karl Johan och hade inga som helst planer på hämnd, eller liknande.
Under sitt sista år i livet drabbades Sofia Magdalena allt oftare av sjukdom. Hon led bland annat av problem med ögonen och synen. Den 21 augusti 1813 somnade hon in på Ulriksdals slott, 67 år gammal. Innan hon förlorade kontakten med omvärlden för gott ska hon ha sagt att hon såg fram emot att få återse sin döde yngre son, Karl Gustav.
.jpg)
Den nyblivna svenska kronprinsessan hade ingen god relation till sin svärmor, drottning Lovisa Ulrika. Drottningen hade fördomar om Danmark, frös ut den blyga och tystlåtna Sofia Magdalena som den svenska kungafamiljen så småningom knappt visste av. Den blivande Gustav III, Sofia Magdalenas gemål, brydde sig inte mycket om sin hustru de första åren av äktenskapet. De sågs bara tillsammans i formella sammanhang.
Efter att det "nyblivna" kungaparets första gemensamma barn föddes, 12 år efter bröllopet, närmade sig dock makarna varandra och var nu inte lika stela i varandras sällskap. Då kronprins Gustav Adolf skulle fylla fyra fick han en lillebror; Karl Gustav, kungaparets andra son. Denne avled dock endast ett år gammal - prinsen, hertigen av Småland, sörjdes djupt av föräldrarna.
1792 sköts Gustav III på Kungliga Operan i Stockholm, blodförgiftades och avled cirka två veckor efter att skottet, som Jacob Johan Anckarström avlossat, träffade honom i ryggen.
- Så avskyvärt! Vilken grym nedrighet!
På det viset uttryckte sig Sofia Magdalena förtvivlad då Gustav låg på dödsbädden.
Sonen Gustav Adolf växte upp, blev kung av Sverige - men avsattes i en statskupp 1809 efter att den svenska provinsen Finland gått förlorad till tsar Alexander I av Ryssland. Gustav Adolf med familj landsförvisades från det resterande Sverige. Ensam kvar - med undantag för sin svåger, kung Karl XIII, och sina två svägerskor, stod änkedrottning Sofia Magdalena. Hon återsåg aldrig sin son, även om hon brevväxlade med honom livet ut.
Efter makens död hade hon flyttat till Ulriksdals slott, för att undkomma det stela hovlivet. På Ulriksdal bodde änkedrottningen om sommaren ensam med sina tjänare. Hon fick ofta besök av goda väninnor.
Författarinnan och salongsvärden Germaine de Staël, den svenske ambassadörens i Paris, Erik Magnus Staël von Holstein, hustru, var en person som fick chansen att möta Sofia Magdalena under dennas sista levnadsår. Madame de Staël imponerades verkligt av den gamla kvinnan.
Sofia Magdalena hann, innan sin död, möta de båda män som utsågs till svenska tronföljare. Karl XIII hade inga barn inom äktenskapet med Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp, därför adopterade han först den danske prinsen Kristian August (som senare bytte namn till Karl August, då Kristian ansågs vara ett stötande namn i Sverige, efter historien om Kristian II Tyrann och Stockholms blodbad). Men denne drabbades av ett slaganfall när han satt till häst, föll av hästen och avled hastigt. Senare skulle det bli den franske marskalken Jean Baptiste Bernadottes, a.k.a. Karl Johans, tur att utses till Sveriges nye kronprins.
Karl Johan, som Jean Baptiste kallades i Sverige, bad Sofia Magdalena om ursäkt efter sin ankomst till Stockholm. Han menade att han tagit hennes sons plats, vilket på sätt och vis var sant - samt att denne stackars son irrade fattig runt i Europa, känd under namnet överste Gustafsson, medan Karl Johan snart skulle ärva kronan i och bli kung i Gustav Adolfs hemland, efter att Gustav Adolfs farbror hade avlidit. Änkedrottning Sofia Magdalena viftade bort Karl Johans ursäkter. Inte var det den nye kronprinsen som hade avsatt hennes son! Änkedrottningen blev förtjust i den charmerande Karl Johan och hade inga som helst planer på hämnd, eller liknande.
Under sitt sista år i livet drabbades Sofia Magdalena allt oftare av sjukdom. Hon led bland annat av problem med ögonen och synen. Den 21 augusti 1813 somnade hon in på Ulriksdals slott, 67 år gammal. Innan hon förlorade kontakten med omvärlden för gott ska hon ha sagt att hon såg fram emot att få återse sin döde yngre son, Karl Gustav.
Porträtt föreställande änkedrottning Sofia Magdalena av Niklas Lafrensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar