Födelsedagspresenter

Igår till idag övernattade mina fyra goda vänner hos mig, anledningen till detta var att jag nyligen fyllde år. Jag fick faktiskt tre historiska presenter; tre böcker. Alla dessa blev jag så klart mycket glad för, men även för de gåvor som inte var "historiska". Jag tänkte hur som helst skriva ett kort inlägg gällande dessa tre böcker.

Bok nummer ett: Axel Oxenstierna: Makten och klokskapen av Gunnar Wetterberg, från 2013.

"Ingen svensk har utövat så mycket makt under så lång tid som Axel Oxenstierna. Han blev rikskansler på nyåret 1612 och behöll denna post till sin död den 28 augusti 1654. Få har använt sin makt lika konstruktivt. Axel Oxenstierna är Sveriges ende europeiske statsman, men han höll också samman bygget av den moderna staten. 
Gunnar Wetterberg har bearbetat sin stora biografi 'Kanslern' I-II till ett koncentrerat porträtt med tonvikt på statsbygget och den internationella gärningen. 'Axel Oxenstierna: Makten och klokskapen' är inte bara ett försök att teckna det mest spännande skedet i svensk historia, utan ger också en närbild av Oxenstierna som hantverkare, som skicklig utövare av statskonst och politik."

Bok nummer två: Erik XIV: Prakt, drömmar, mörker av Herman Lindqvist, från 2014.

"Erik XIV, Gustav Vasas äldste son, är nog vår mest missförstådde och baktalade kung. I dag minns vi honom mest som kungen som gifte sig med kvinnan av folket, blev galen, avsattes av sina bröder och dog av förgiftad ärtsoppa.

I verkligheten var han mycket mer. Han var en lysande renässansfurste, bildad, begåvad, språkkunnig. Han var en skicklig musiker och konstnär. Han hade storartade, realistiska planer för Sverige. Han ville skapa den första rent svenska armén, utan legoknektar. Han ville gräva Göta kanal, bygga vägar, utveckla näringarna och skapa allianser i Europa. Han älskade livet och kvinnorna, hade många frillor och utomäktenskapliga barn innan han gifte sig med fångvaktardottern Karin Månsdotter.

Men han levde periodvis i själsligt mörker och under en sådan period lät han döda sina högadliga motståndare. Han greps och fördes från fängelse till fängelse. Isolerad från familjen och världen blev han vansinnig.

Hans bror, Johan III, tog över och styrde historieskrivningen så att eftervärlden fick bilden av Erik som en grym, totalförvirrad, ond man.

Med den här boken vill Herman Lindqvist återupprätta Erik XIV:s namn och ära - och det gör han med eftertryck."

Bok nummer tre: Karolinerna av Verner von Heidenstam, från 1897 och 1898.

"Verner von Heidenstam inledde med berättelsecykeln 'Karolinerna' (1897-98) sitt nationellt historiska författarskap. Den är ett äreminne över Karl XII, hjältekonungen som i spetsen för sina blå drabanter satte troner i gungning, den ensamma människan som kämpade mot övermakten utan att vika en tum från sina ideal. Men det är också ett monument över svenskarna, officerarna och männen i ledet, herrgårdarnas och de grå backstugornas folk, över alla dem som svalt och försakade."

Jag har ännu inte börjat läsa någon av böckerna, då jag redan har en hel rad historiska böcker som väntar på att få läsas ut. Men när jag väl gör det kommer antagligen några bokrecensioner publiceras på bloggen. I framtiden, när jag har tid och ork, kommer jag förmodligen också recensera en del historiska böcker jag har läst tidigare och kan rekommendera. Eller inte rekommendera alls - vi får se.