Karl XI var kung Karl X Gustavs och drottning Hedvig Eleonoras enda gemensamma barn. I februari 1660, då den lille Karl endast var fyra år gammal, avled hans far i lunginflammation. Den fyraårige pojken blev stormaktsriket Sveriges nye kung. Men bara till namnet; han fick självklart inte styra det enorma riket helt själv. Det sköttes av en förmyndarregering, ledd av änkedrottning Hedvig Eleonora, i nästan tretton år.
Sjutton år gammal blev Karl myndig och på allvar regent. I december 1672 firades hans trontillträde i Stockholm. Han kröntes senare i Uppsala domkyrka, den 28 september 1675. På sommaren året därpå red Karl XI sin eriksgata i södra Sverige. Men under hösten blev han allvarligt sjuk i mässlingen, man fruktade för kungens liv och resten av resan blev aldrig av. Ändå blev Karl XI den svenske kung som har rest Sverige runt mest. Som barn var han inte förtjust i att hänga över skolböckerna. Han hade problem med den teoretiska undervisningen. Idag skulle vi säga att han hade dyslexi. Men Karl var en mycket skicklig ryttare. I sin barn- och ungdom fokuserade han främst på friluftslivet och trivdes bäst utomhus, livet ut.
När han var iväg på sina resor levde han enkelt, red i en grå, anspråkslös kappa och övernattade på simpla bondgårdar. Han kom att kallas Gråkappan i folkmun.
Karl XI var också en mycket skicklig fältherre, trots att Sveriges längsta fredsperiod under Stormaktstiden ägde rum under hans regeringstid. I början av krigen gick det visserligen inte särskilt bra för den svenska armén, men kungen och hans soldater vann så småningom flera stora segrar över Danmark: slaget vid Halmstad 1676, slaget vid Lund samma år och slaget vid Landskrona 1677. Freden slöts 1679 och kom att vara fram till år 1700, då Karl XI hade avlidit och det var i stället hans son Karl XII som drog ut i fält. Denne blev så småningom känd som vår store krigarkung.
När fred rådde i Sverige beslöt sig kungen för att göra sig enväldig. Han var definitivt inte den första kung i Europa med detta, kanske inspirerades han av andra enväldiga monarker. Detta envälde betydde alltså att han kunde göra och bestämma i princip vad han ville. Karl behövde inte fråga rådet innan han fattade beslut. Detta ledde till hans många reduktioner. Under drottning Kristinas regeringstid hade många gods skänkts till Kristinas goda vänner i adeln som blivit allt mäktigare under denna tid. Adeln ägde faktiskt flest gårdar och marker i riket. I början av Karl XI:s tid som kung hade den svenska högadeln fortfarande mycket makt, särskilt efter förmyndarregeringens tid, denna förmyndarregering som förutom Hedvig Eleonora leddes av adelns mäktigaste män. Karl XI tyckte att adeln hade på tok för mycket att säga till om och drog in många av adelsmännens gårdar, som de en gång fått i gåva av Kristina. Karl XI och adeln kom därför inte helt överens efter att han infört kungligt envälde.
I övrigt var Karl intresserad av svensk vetenskap och stödde exempelvis Christopher Polhem. Men han lade också mycket möda på att förbättra kyrkan, lät trycka en ny katekes, en ny kyrkohandbok, en ny psalmbok samt en nyutgåva av bibeln. Denna bibel blev dock inte färdig förrän 1703 och kom då att kallas för Karl XII:s bibel.
Karl XI var en kung som kom att betyda mycket för Sveriges framtid, men också för Stormaktstidens Sverige. Han är inte bortglömd - idag ser vi honom på den svenska 500-kronorssedeln.
Sjutton år gammal blev Karl myndig och på allvar regent. I december 1672 firades hans trontillträde i Stockholm. Han kröntes senare i Uppsala domkyrka, den 28 september 1675. På sommaren året därpå red Karl XI sin eriksgata i södra Sverige. Men under hösten blev han allvarligt sjuk i mässlingen, man fruktade för kungens liv och resten av resan blev aldrig av. Ändå blev Karl XI den svenske kung som har rest Sverige runt mest. Som barn var han inte förtjust i att hänga över skolböckerna. Han hade problem med den teoretiska undervisningen. Idag skulle vi säga att han hade dyslexi. Men Karl var en mycket skicklig ryttare. I sin barn- och ungdom fokuserade han främst på friluftslivet och trivdes bäst utomhus, livet ut.
Karl XI:s kröning, kopparstick efter en av många teckningar av David Klöcker Ehrenstrahl.
När han var iväg på sina resor levde han enkelt, red i en grå, anspråkslös kappa och övernattade på simpla bondgårdar. Han kom att kallas Gråkappan i folkmun.
Karl XI var också en mycket skicklig fältherre, trots att Sveriges längsta fredsperiod under Stormaktstiden ägde rum under hans regeringstid. I början av krigen gick det visserligen inte särskilt bra för den svenska armén, men kungen och hans soldater vann så småningom flera stora segrar över Danmark: slaget vid Halmstad 1676, slaget vid Lund samma år och slaget vid Landskrona 1677. Freden slöts 1679 och kom att vara fram till år 1700, då Karl XI hade avlidit och det var i stället hans son Karl XII som drog ut i fält. Denne blev så småningom känd som vår store krigarkung.
När fred rådde i Sverige beslöt sig kungen för att göra sig enväldig. Han var definitivt inte den första kung i Europa med detta, kanske inspirerades han av andra enväldiga monarker. Detta envälde betydde alltså att han kunde göra och bestämma i princip vad han ville. Karl behövde inte fråga rådet innan han fattade beslut. Detta ledde till hans många reduktioner. Under drottning Kristinas regeringstid hade många gods skänkts till Kristinas goda vänner i adeln som blivit allt mäktigare under denna tid. Adeln ägde faktiskt flest gårdar och marker i riket. I början av Karl XI:s tid som kung hade den svenska högadeln fortfarande mycket makt, särskilt efter förmyndarregeringens tid, denna förmyndarregering som förutom Hedvig Eleonora leddes av adelns mäktigaste män. Karl XI tyckte att adeln hade på tok för mycket att säga till om och drog in många av adelsmännens gårdar, som de en gång fått i gåva av Kristina. Karl XI och adeln kom därför inte helt överens efter att han infört kungligt envälde.
I övrigt var Karl intresserad av svensk vetenskap och stödde exempelvis Christopher Polhem. Men han lade också mycket möda på att förbättra kyrkan, lät trycka en ny katekes, en ny kyrkohandbok, en ny psalmbok samt en nyutgåva av bibeln. Denna bibel blev dock inte färdig förrän 1703 och kom då att kallas för Karl XII:s bibel.
Karl XI var en kung som kom att betyda mycket för Sveriges framtid, men också för Stormaktstidens Sverige. Han är inte bortglömd - idag ser vi honom på den svenska 500-kronorssedeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar