Karl XV var den tredje svenske, samt norske, kungen av dynastin Bernadotte. Denne kröntes år 1860, ett år efter att fadern Oskar I dött. Men Karl hade "styrt" landet tidigare än så. I två år, innan döden kom, låg kung Oskar allvarligt sjuk. Han var för svag för att regera sina två konungariken, därför fick den äldste sonen, det vill säga Karl, styra upp i rikena.
Kung Karl blev mycket populär hos folket, i Sverige han blev känd som 'Kron-Kalle'. Men han hade ingen större politisk makt.
Han var gift med prinsessan Lovisa av Nederländerna. Drottningen födde kungen en dotter och en son, sonen Carl Oscar avled dock som spädbarn. Efter detta kunde Lovisa inte få fler barn. Sverige hade ingen tronarvinge - inte Norge heller, som var i union med Sverige, för den delen. Karl XV försökte därför flera gånger få regeringen att tillåta att kungens dotter, prinsessan Lovisa, en dag skulle bli regerande drottning av Sverige och Norge. Men det var lönlöst, en kvinna kunde inte ärva tronen. Drottningarna Margareta (född 1353), Kristina (född 1626) och Ulrika Eleonora (född 1688) var tre undantag. Dessa tre kvinnor hade utsetts till regenter när inga andra alternativ fanns till hands. Den förstnämnda var en lysande monark, som blev mycket omtyckt av befolkningen i hela Kalmarunionen, som hon regerade över - Sverige, Danmark och Norge. Kristina var ett geni, en mycket lärd kvinna som satsade på svensk kultur och på ett glamouröst hovliv. Men man ansåg bara, på deras tid, att dessa kvinnliga regenter var oerhört klipska kvinnor och att det inte fanns många sådana. Margareta och Kristina var just två undantag, som Sverige hade turen att få som "kungar", men mer än så var det inte.
Ulrika Eleonora ärvde kronan från sin äldre bror Karl XII, då denne stupade i krig som ogift och barnlös. Hon var Sveriges regent i knappt två år, efter dessa två år överlämnade hon kungaposten till sin make, Fredrik I. Ulrika Eleonora är vår senaste kvinnliga monark, då Karl XV:s dotter Lovisa, som sagt, aldrig blev drottning av Sverige.
Nog om kvinnliga regenter, tillbaka till Kron-Kalle. Han var känd för sitt vilda kärleksliv, han sades ha ett barn i varenda svensk stad. Detta skvaller om kungens "affärer" drabbade hustrun Lovisa hårt, trots att det sällan syntes på henne, hon var en stolt kvinna. Hon gick bort våren 1871. Först då insåg hennes make, som ännu levde, hur mycket hon faktiskt hade betytt för honom. Hon hade alltid funnits där för honom, aldrig svikit honom. Men hade han förtjänat henne? Vad hade Karl gjort för sin drottning? Han sörjde henne djupt, blev allt mer avskärmad från omgivningen och blev samma år, kanske i samband med den svåra sorgen, allvarligt sjuk.
På sensommaren 1871 åkte kungen för att krya på sig till kurorten Aachen. På hemresan blev han dock allt sämre, han hann inte vägen upp till Stockholm, utan avled den 18 september 1872 i Malmö. Dödsorsaken var tarmtuberkulos.
I stället för prinsessan Lovisa blev Karl XV:s yngre bror, Oskar (II), svensk-norsk kung.
År 1909 restes Karls ryttarstaty, modellerad av Charles Friberg, på Djurgården i Stockholm, där man ännu kan se den stolte kungen till häst.
Kung Karl blev mycket populär hos folket, i Sverige han blev känd som 'Kron-Kalle'. Men han hade ingen större politisk makt.
Han var gift med prinsessan Lovisa av Nederländerna. Drottningen födde kungen en dotter och en son, sonen Carl Oscar avled dock som spädbarn. Efter detta kunde Lovisa inte få fler barn. Sverige hade ingen tronarvinge - inte Norge heller, som var i union med Sverige, för den delen. Karl XV försökte därför flera gånger få regeringen att tillåta att kungens dotter, prinsessan Lovisa, en dag skulle bli regerande drottning av Sverige och Norge. Men det var lönlöst, en kvinna kunde inte ärva tronen. Drottningarna Margareta (född 1353), Kristina (född 1626) och Ulrika Eleonora (född 1688) var tre undantag. Dessa tre kvinnor hade utsetts till regenter när inga andra alternativ fanns till hands. Den förstnämnda var en lysande monark, som blev mycket omtyckt av befolkningen i hela Kalmarunionen, som hon regerade över - Sverige, Danmark och Norge. Kristina var ett geni, en mycket lärd kvinna som satsade på svensk kultur och på ett glamouröst hovliv. Men man ansåg bara, på deras tid, att dessa kvinnliga regenter var oerhört klipska kvinnor och att det inte fanns många sådana. Margareta och Kristina var just två undantag, som Sverige hade turen att få som "kungar", men mer än så var det inte.
Ulrika Eleonora ärvde kronan från sin äldre bror Karl XII, då denne stupade i krig som ogift och barnlös. Hon var Sveriges regent i knappt två år, efter dessa två år överlämnade hon kungaposten till sin make, Fredrik I. Ulrika Eleonora är vår senaste kvinnliga monark, då Karl XV:s dotter Lovisa, som sagt, aldrig blev drottning av Sverige.
Nog om kvinnliga regenter, tillbaka till Kron-Kalle. Han var känd för sitt vilda kärleksliv, han sades ha ett barn i varenda svensk stad. Detta skvaller om kungens "affärer" drabbade hustrun Lovisa hårt, trots att det sällan syntes på henne, hon var en stolt kvinna. Hon gick bort våren 1871. Först då insåg hennes make, som ännu levde, hur mycket hon faktiskt hade betytt för honom. Hon hade alltid funnits där för honom, aldrig svikit honom. Men hade han förtjänat henne? Vad hade Karl gjort för sin drottning? Han sörjde henne djupt, blev allt mer avskärmad från omgivningen och blev samma år, kanske i samband med den svåra sorgen, allvarligt sjuk.
På sensommaren 1871 åkte kungen för att krya på sig till kurorten Aachen. På hemresan blev han dock allt sämre, han hann inte vägen upp till Stockholm, utan avled den 18 september 1872 i Malmö. Dödsorsaken var tarmtuberkulos.
I stället för prinsessan Lovisa blev Karl XV:s yngre bror, Oskar (II), svensk-norsk kung.
År 1909 restes Karls ryttarstaty, modellerad av Charles Friberg, på Djurgården i Stockholm, där man ännu kan se den stolte kungen till häst.
Karl XV:s stoft på dödsbädden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar