Prinsessan Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden ingick år 1797 äktenskap med den unge kung Gustav IV Adolf av Sverige. Vid tidpunkten var Fredrika endast sexton år gammal, Gustav Adolf skulle fylla tjugoett. Äktenskapet var de första tio åren mycket lyckligt. Paret fick fem barn tillsammans, varav fyra levde till vuxen ålder. Men på våren 1809 arresterades plötsligt kungen och sattes i fångenskap på Gripsholms slott, ett slott som genom århundraden hållit många kungligheter fångna. Anledningen till detta var att Sveriges kära provins Finland, som i många hundra år varit svenskt, till sist gled ur händerna på den svenska armén. Ryssland med tsar Alexander I i spetsen räknade nu Finland som ryskt territorium, men gav också finländarna större självständighet. Mannen som fick skulden för det hela var förstås den förtvivlade kungen. Han skulle inte sitta kvar på tronen länge till! Den ärvde i stället Gustav IV Adolfs gamle farbror, som blev Karl XIII.
Först vägrade regeringen att sammanföra den avsatte kungen och hans familj, de skulle få varsin våning på Gripsholms slott, trots att båda makarna bönade och bad om att få vara tillsammans - de och barnen, en enad familj. Den nya drottningen Hedvig Charlotta, som var en mycket god vän till den före detta kungafamiljen, lyckades dock få igenom parets önskningar och Fredrika flyttade in hos sin make. Deras relation blev åter god, men det skulle så småningom ändras på igen.
I slutet av år 1809 friades Gustav Adolf med familj från Gripsholms gamla salar. Men helt fria var de inte. I Sverige fick de inte stanna längre, hela familjen landsförvisades. De färdades först till Karlskrona och kom senare till storhertigdömet Baden, Fredrikas "hemland". Paret och barnen togs väl emot av Fredrikas mor, Amalia av Hessen-Darmstadt, och bosatte sig sig i Baden. Gustav Adolf trivdes inte. När han höll salong om kvällarna stod han alltid i ett fönster och tittade ut på omgivningen, utan att säga ett ord. Salongsgästerna blev då också tvungna att stå tysta, för ingen fick enligt etiketten sätta sig ner eller tala om inte värden gjort detsamma först.
Gustav Adolf avreste ensam 1810 till Schweiz, utan förvarningar, och bosatte sig i Basel. Fredrika och deras barn var kvar på slottet i Baden. Året därpå ansökte den avsatte kungen om skilsmässa, något Fredrika först vägrade att gå med på. Men så småningom gav hon sig; hon undertecknade skilsmässoförhandlingarna i början av år 1812. Gustav Adolf levde så gott som ensam i Schweiz, livet ut. Då och då inledde han kortvariga relationer med kvinnor; han hade åtminstone en son som föddes efter skilsmässan med Fredrika. Lycklig blev Gustav Adolf inte, han avled stilla i sin ensamhet på ett värdshus i Sankt Gallen år 1837, många år efter sin makas död.
Efter makarnas separation fortsatte Fredrika sitt liv som vanligt hos sin mor och sina barn i Baden. Hon utsåg sin svåger, tsar Alexander, till sin och sina barns förmyndare. Kanske saknade hon sin före detta make, kanske tänkte hon tillbaka på sina första lyckliga år med honom i Sverige. Fredrika brevväxlade med Hedvig Charlotta i några år efter att hon lämnat landet hon en gång varit drottning i. Hedvig Charlotta stöttade Fredrika och gjorde flera försök till att få dennas son Gustav till svensk kronprins. Gustav skulle i så fall blivit Gustav V, men som vi vet blev en helt annan man kung Gustaf V av Sverige.
Fredrika avled, 45 år gammal, i Lausanne i Schweiz, den 25 september 1826. Hon begravdes i den lilla staden Pforzheim i Baden.
När Gustav IV Adolf, Fredrika och deras barnaskara lämnat Sverige försökte man där utrota alla spår efter dem. Regeringen lyckades ganska väl med detta. Men ännu har de tre norrländska orterna Fredrika, Dorotea och Vilhelmina sina ursprungliga namn kvar - drottning Fredrikas tre förnamn.
.jpg)
Först vägrade regeringen att sammanföra den avsatte kungen och hans familj, de skulle få varsin våning på Gripsholms slott, trots att båda makarna bönade och bad om att få vara tillsammans - de och barnen, en enad familj. Den nya drottningen Hedvig Charlotta, som var en mycket god vän till den före detta kungafamiljen, lyckades dock få igenom parets önskningar och Fredrika flyttade in hos sin make. Deras relation blev åter god, men det skulle så småningom ändras på igen.
I slutet av år 1809 friades Gustav Adolf med familj från Gripsholms gamla salar. Men helt fria var de inte. I Sverige fick de inte stanna längre, hela familjen landsförvisades. De färdades först till Karlskrona och kom senare till storhertigdömet Baden, Fredrikas "hemland". Paret och barnen togs väl emot av Fredrikas mor, Amalia av Hessen-Darmstadt, och bosatte sig sig i Baden. Gustav Adolf trivdes inte. När han höll salong om kvällarna stod han alltid i ett fönster och tittade ut på omgivningen, utan att säga ett ord. Salongsgästerna blev då också tvungna att stå tysta, för ingen fick enligt etiketten sätta sig ner eller tala om inte värden gjort detsamma först.
Gustav Adolf avreste ensam 1810 till Schweiz, utan förvarningar, och bosatte sig i Basel. Fredrika och deras barn var kvar på slottet i Baden. Året därpå ansökte den avsatte kungen om skilsmässa, något Fredrika först vägrade att gå med på. Men så småningom gav hon sig; hon undertecknade skilsmässoförhandlingarna i början av år 1812. Gustav Adolf levde så gott som ensam i Schweiz, livet ut. Då och då inledde han kortvariga relationer med kvinnor; han hade åtminstone en son som föddes efter skilsmässan med Fredrika. Lycklig blev Gustav Adolf inte, han avled stilla i sin ensamhet på ett värdshus i Sankt Gallen år 1837, många år efter sin makas död.
Efter makarnas separation fortsatte Fredrika sitt liv som vanligt hos sin mor och sina barn i Baden. Hon utsåg sin svåger, tsar Alexander, till sin och sina barns förmyndare. Kanske saknade hon sin före detta make, kanske tänkte hon tillbaka på sina första lyckliga år med honom i Sverige. Fredrika brevväxlade med Hedvig Charlotta i några år efter att hon lämnat landet hon en gång varit drottning i. Hedvig Charlotta stöttade Fredrika och gjorde flera försök till att få dennas son Gustav till svensk kronprins. Gustav skulle i så fall blivit Gustav V, men som vi vet blev en helt annan man kung Gustaf V av Sverige.
Fredrika avled, 45 år gammal, i Lausanne i Schweiz, den 25 september 1826. Hon begravdes i den lilla staden Pforzheim i Baden.
När Gustav IV Adolf, Fredrika och deras barnaskara lämnat Sverige försökte man där utrota alla spår efter dem. Regeringen lyckades ganska väl med detta. Men ännu har de tre norrländska orterna Fredrika, Dorotea och Vilhelmina sina ursprungliga namn kvar - drottning Fredrikas tre förnamn.
Porträtt föreställande Fredrika från 1824, målat av Franz Seraph Stirnbrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar