Johan III:s och Katarina Jagellonicas 445:e kröningsdag

(Inlägget gäller och skulle ha publicerats den 10 juli. För mer information om förseningen, se länken.)

Efter att hertig Johan med hjälp av hertig Karl (IX) avsatt och fängslat deras sinnessjuke äldre halvbror, kung Erik XIV, erkändes Johan i början av år 1569 som kung Johan III av Sverige. Hans hustru Katarina Jagellonica kröntes till drottning vid kungens sida den 10 juli 1569 i Uppsala domkyrka. 

Trots att den före detta kung Erik satt säkert inspärrad och flyttades mellan olika svenska slott oroade sig Johan III ständigt för att halvbrodern skulle lyckas rymma eller släppas fri och åter ta makten i Sverige, ta makten från Johan. Men 1577 avled Erik (eventuellt förgiftades den avsatte kungen av Johan III) i fångenskapen och Johan kunde äntligen slappna av. 

Johan var mycket intresserad av religion; hans gemål Katarina var polska och därav katolik, han lyssnade mycket till henne. Johan III lät till och med uppfostra sonen Sigismund enligt den katolska läran - trots att Johans far, Gustav Vasa, infört protestantismen i Sverige i början av 1500-talet. Kung Johan intresserade sig också för gamla, vackra byggnader - till dessa räknades många svenska kyrkor som han restaurerade eller renoverade och i vissa fall byggde om helt under sin regeringstid.

Katolicismen accepterades inte av många i Sverige efter reformationen Gustav Vasa tidigare genomfört. Ändå lät Johan III inreda ett katolskt kapell för drottning Katarina Jagellonica på slottet Tre Kronor i Stockholm. En del av Katarinas katolska vänner och rådgivare försökte få drottningen att omvända sin make till katolicismen. Kanske försökte Katarina, men hon lyckades inte - Johan III själv var protestant och inget annat.

Varken kungen eller drottningen fick under deras samtid någon särskilt negativ kritik. Svenska folket nöjde sig förmodligen med kungaparet, Johan och Katarina.