(Observera att inlägget skulle ha publicerats den 29 juni. Jag är dock på bilsemester i Europa, befann mig då i Prag, Tjeckien. Jag hann publicera inlägget om Erik XIV:s kröningsdag, det var dock natt och min dators batteri tog slut när jag berättade om Karl XIII och Hedvig Charlotta. Försening kan förekomma fler gånger då jag befinner mig vid Balatonsjön, Ungern och det ibland blir problematik med internetåtkomst.)
Kung Gustav IV Adolf och hans hustru drottning Fredrika tillfångatogs och avsattes i en statskupp den 13 mars 1809. Många, framför allt högre stående svenska herrar, beskyllde kungen för det svenska rikets nederlag i Finska kriget - Sveriges kära provins Finland hade gått förlorad till Ryssland och tsaren.
Så småningom landsförvisades den tidigare svenska kungafamiljen - Gustav Adolf, Fredrika och deras barn - från Sverige. Till ny regent valdes Gustav Adolfs farbror Karl XIII. Hans hustru, hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta, blev Sveriges drottning. Hedvig Charlotta var en mycket god vän till före detta drottning Fredrika och ville inte gärna bli ny svensk drottning. Hon menade att hon tog någon annans rätta plats. Hedvig Charlotta besökte ofta Fredrika i utlandet.
Karl XIII var gammal och senil. Vid ett sammanträde kungen skulle närvara vid hittade ett par officerare den sovande Karl under ett bord. Han var inte förtjust i att regera riket; hans största intresse var unga flickor vid hovet.
Kungaparets enda son, Karl Adolf, hade dött några dagar gammal. Kungen och hans drottning behövde göra något åt tronföljden. Den danske unge hertigen Kristian August adopterades av Karl XIII och blev Sveriges kronprins. Att han bar namnet Kristian väckte stor uppståndelse bland svenska folket, då namnet påminde dem om Kristian (II) Tyrann - dessutom var Kristian August född i fiendelandet Danmark, vad gjorde han egentligen i Sverige? Kronprinsen blev tvungen att ändra sitt namn till Karl August, som lät mer svenskt.
Karl XIII kunde pusta ut, han och Sverige hade en tronarvinge. Karl August fick dock plötsligt ett slaganfall, ramlade av sin häst och avled. Detta ledde till rykten om mord. Det viskades om att självaste riksmarskalken Axel von Fersen, som varit en nära vän till Gustav III, hade förgiftat kronprins Karl August. Under Karl August begravningståg gav sig en stor folkmassa sig på Axel von Fersen - riksmarskalken slogs och stampades på, han misshandlades till döds i Gamla Stan, Stockholm. När Karl Augusts kropp senare undersöktes hittades inga tecken på förgiftning. Axel von Fersen hade oskyldig till brottet mördats.
Efter skandalen - två dödsfall, ett mord och ett påstått mord - stod åter Sveriges kronprinskandidater i fokus. Tack vare, eller på grund av, Carl Otto Mörner valdes en av Napoleons franska marskalkar till svensk kronprins - Jean Baptiste Bernadotte. Han fick efter ankomsten till Sverige namnet Karl Johan. Både Karl XIII och Hedvig Charlotta var i början av tiden med Karl Johan Bernadotte som adoptivson misstänksamma. Men så småningom blev kungen och drottningen mycket förtjusta i kronprinsen och Karl Johan i dem. Och än idag sitter en kung av ätten Bernadotte på Sveriges tron.
.jpg)
.jpg)
Kung Gustav IV Adolf och hans hustru drottning Fredrika tillfångatogs och avsattes i en statskupp den 13 mars 1809. Många, framför allt högre stående svenska herrar, beskyllde kungen för det svenska rikets nederlag i Finska kriget - Sveriges kära provins Finland hade gått förlorad till Ryssland och tsaren.
Så småningom landsförvisades den tidigare svenska kungafamiljen - Gustav Adolf, Fredrika och deras barn - från Sverige. Till ny regent valdes Gustav Adolfs farbror Karl XIII. Hans hustru, hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta, blev Sveriges drottning. Hedvig Charlotta var en mycket god vän till före detta drottning Fredrika och ville inte gärna bli ny svensk drottning. Hon menade att hon tog någon annans rätta plats. Hedvig Charlotta besökte ofta Fredrika i utlandet.
Karl XIII var gammal och senil. Vid ett sammanträde kungen skulle närvara vid hittade ett par officerare den sovande Karl under ett bord. Han var inte förtjust i att regera riket; hans största intresse var unga flickor vid hovet.
Kungaparets enda son, Karl Adolf, hade dött några dagar gammal. Kungen och hans drottning behövde göra något åt tronföljden. Den danske unge hertigen Kristian August adopterades av Karl XIII och blev Sveriges kronprins. Att han bar namnet Kristian väckte stor uppståndelse bland svenska folket, då namnet påminde dem om Kristian (II) Tyrann - dessutom var Kristian August född i fiendelandet Danmark, vad gjorde han egentligen i Sverige? Kronprinsen blev tvungen att ändra sitt namn till Karl August, som lät mer svenskt.
Karl XIII kunde pusta ut, han och Sverige hade en tronarvinge. Karl August fick dock plötsligt ett slaganfall, ramlade av sin häst och avled. Detta ledde till rykten om mord. Det viskades om att självaste riksmarskalken Axel von Fersen, som varit en nära vän till Gustav III, hade förgiftat kronprins Karl August. Under Karl August begravningståg gav sig en stor folkmassa sig på Axel von Fersen - riksmarskalken slogs och stampades på, han misshandlades till döds i Gamla Stan, Stockholm. När Karl Augusts kropp senare undersöktes hittades inga tecken på förgiftning. Axel von Fersen hade oskyldig till brottet mördats.
Efter skandalen - två dödsfall, ett mord och ett påstått mord - stod åter Sveriges kronprinskandidater i fokus. Tack vare, eller på grund av, Carl Otto Mörner valdes en av Napoleons franska marskalkar till svensk kronprins - Jean Baptiste Bernadotte. Han fick efter ankomsten till Sverige namnet Karl Johan. Både Karl XIII och Hedvig Charlotta var i början av tiden med Karl Johan Bernadotte som adoptivson misstänksamma. Men så småningom blev kungen och drottningen mycket förtjusta i kronprinsen och Karl Johan i dem. Och än idag sitter en kung av ätten Bernadotte på Sveriges tron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar