(Observera att inlägget gäller och skulle ha publicerats den 7 juli. För mer information om förseningen, se tidigare blogginlägg.)
Äktenskapet mellan kung Gustav III och drottning Sofia Magdalena var förutbestämt sedan de båda var fem år gamla. Vigseln ägde rum år 1766, men det dröjde ända till 1778 innan ett barn, en son, föddes. Först då kunde svenska folket pusta ut, problemet med tronföljden var löst.
Gustav och Sofia Magdalena kom aldrig varandra särskilt nära. De tog avstånd från varandra, umgicks och pratade mycket sällan. Det är egentligen inte så konstigt, då äktenskapet handlade om utrikespolitiska fördelar för rikena Sverige och Danmark, inte om kärlek. Efter att ha varit gift med Sofia Magdalena i många år och ännu ingen tronarvinge hade fötts, började Gustav III tvivla på att det någonsin skulle hända. Han bad därför sin yngre och ogifte bror, hertig Karl (XIII), att börja tänka på äktenskap. Om Gustav dog barnlös, kunde kanske Karl producera en liten pojke som kunde ärva kronan.
Hertig Karl hade många mätresser, men var inte riktigt förtjust i tanken på att binda sig till en kvinna genom äktenskap. Men Gustav III lyckades övertala sin bror, om inte tvingade honom, att fria till deras kusin Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp. Hedvig Charlotta var tio år yngre än sin kusin Karl och bara femton år gammal när de gifte sig i Slottskyrkan i Stockholm den 7 juli 1774. Hedvig Charlotta är den, vid tidpunkten för bröllopet, yngsta regentgemålen i Sveriges historia sedan år 1515. Efter vigseln firades bröllopet med en maskeradbal i Kungsträdgården.
Hedvig Charlotta speglade 1700-talets idealkvinna; hon var vacker, glad, livlig, charmig och frispråkig. Hon beskrivs som en person som alltid kunde lätta upp stämningen bland folk. Hon trivdes i rollen som hertiginna, även om hon och maken oftast var skilda åt och sällan konverserade med varandra - deras äktenskap påminde om Gustav III:s och Sofia Magdalenas. Men till skillnad från kungen och drottningen hade både hertig Karl och hertiginnan Lotta, som Hedvig Charlotta kallades, många kärleksaffärer på andra håll. Några utpekade älskarinnor och älskare är Charlotte Slottsberg, Augusta Löwenhielm, Mariana Koskull, Axel von Fersen, Fabian von Fersen och Carl Piper.
Två barn föddes inom äktenskapet mellan Karl och Hedvig Charlotta; en dödfödd dotter och en son, vilken döptes till Karl Adolf. Tragiskt nog avled Karl Adolf inom loppet av en vecka efter födseln.
Äktenskapet mellan kung Gustav III och drottning Sofia Magdalena var förutbestämt sedan de båda var fem år gamla. Vigseln ägde rum år 1766, men det dröjde ända till 1778 innan ett barn, en son, föddes. Först då kunde svenska folket pusta ut, problemet med tronföljden var löst.
Gustav och Sofia Magdalena kom aldrig varandra särskilt nära. De tog avstånd från varandra, umgicks och pratade mycket sällan. Det är egentligen inte så konstigt, då äktenskapet handlade om utrikespolitiska fördelar för rikena Sverige och Danmark, inte om kärlek. Efter att ha varit gift med Sofia Magdalena i många år och ännu ingen tronarvinge hade fötts, började Gustav III tvivla på att det någonsin skulle hända. Han bad därför sin yngre och ogifte bror, hertig Karl (XIII), att börja tänka på äktenskap. Om Gustav dog barnlös, kunde kanske Karl producera en liten pojke som kunde ärva kronan.
Hertig Karl hade många mätresser, men var inte riktigt förtjust i tanken på att binda sig till en kvinna genom äktenskap. Men Gustav III lyckades övertala sin bror, om inte tvingade honom, att fria till deras kusin Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp. Hedvig Charlotta var tio år yngre än sin kusin Karl och bara femton år gammal när de gifte sig i Slottskyrkan i Stockholm den 7 juli 1774. Hedvig Charlotta är den, vid tidpunkten för bröllopet, yngsta regentgemålen i Sveriges historia sedan år 1515. Efter vigseln firades bröllopet med en maskeradbal i Kungsträdgården.
Hedvig Charlotta speglade 1700-talets idealkvinna; hon var vacker, glad, livlig, charmig och frispråkig. Hon beskrivs som en person som alltid kunde lätta upp stämningen bland folk. Hon trivdes i rollen som hertiginna, även om hon och maken oftast var skilda åt och sällan konverserade med varandra - deras äktenskap påminde om Gustav III:s och Sofia Magdalenas. Men till skillnad från kungen och drottningen hade både hertig Karl och hertiginnan Lotta, som Hedvig Charlotta kallades, många kärleksaffärer på andra håll. Några utpekade älskarinnor och älskare är Charlotte Slottsberg, Augusta Löwenhielm, Mariana Koskull, Axel von Fersen, Fabian von Fersen och Carl Piper.
Två barn föddes inom äktenskapet mellan Karl och Hedvig Charlotta; en dödfödd dotter och en son, vilken döptes till Karl Adolf. Tragiskt nog avled Karl Adolf inom loppet av en vecka efter födseln.
Hertiginnan Lotta till vänster och hertig Karl till höger. Båda porträtten är målade av Alexander Roslin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar